The Perks Of Being A Wallflower

20130122-065836.jpgJag gillar inte titeln. Jag tror vi börjar där. Jag tror att den som ser titeln tänker: ”töntig tjejbok” och därmed kanske missar en av de bästa böckerna jag läst på väldigt länge, och ärligt talat är filmen inte så tokig den heller.

För berättelsen om Charlie, som under ett år upplever både första kärleken, psykoser, testar droger, slåss, får nya vänner och spelar med i Rocky Horror Picture Show, är en fantastisk sådan och är med all rätt en modern klassiker.

Boken berättas i brevform där alla brev skickas från Charlie till en anonym mottagare, och allt berättas via de här breven. Filmen börjar på samma sätt, men till skillnad från boken blir man mer närvarande eftersom man får se istället för att få händelseförloppet återberättat för sig.

Jag upplever också bokens Charlie som mer avståndstagande och reflekterande men ändå större känslosvall än filmens Charlie. Kanske är det därför jag tycker att bokens Charlie tydligare visar hans odefinierade diagnos, man skulle kunna gissa på nån sorts högfungerande autism, eftersom man som läsare verkligen får ta del av hans uppfattning av saker som händer honom. Jag får faktiskt en stark känsla av att läsa om Ingemar från ”Mitt liv som hund” som tonåring, och just den filmen nämns till och med ett par gånger i boken.

Filmen är lite lättsammare (men inte mycket), men i stort sätt följer den boken rätt bra. Jag tycker att Logan Lerman (Percy Jackson, Three Musketeers osv.) gör ett bra jobb och visar upp ett bredare register än vad man fått se tidigare, och Emma Watson, som inte behöver nån introduktion, är som gjord för sin roll som Sam. Men den verkliga stjärnan är Ezra Miller som spelar Patrick – fasen vad bra grabben är!

Kul birollsinnehavare också i form av folk från den underskattade Scott Pilgrim vs the World, Parenthood och Vampire Diaries, och Paul Rudd som engelskalärare.

Men det bästa med filmen tror jag ändå är att den faktiskt är regisserad av Stephen Chbosky som skrivit själva boken. Det har definitivt bidragit till att filmen blir så pass bra som den är, och så pass trogen sin förlaga och så pass rätt i tonen. Men ändå – det känns ändå som att boken väger tyngre, är lite mörkare och lite bättre, men det är nog en fråga om dagsform hos oss som läser eller tittar.

Så, med andra ord: mycket bra bok och mycket bra film. Vilken du gillar bäst är upp till dig, men det är helt klart värt att ta sig an båda versionerna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: