Champion, inte champinjon!

championFörfattare: Marie Lu

Beskrivning: ”June och Day har offrat mycket för medborgarna i Republiken och för varandra. Men det var långt ifrån tillräckligt. Nu står Republiken inför sin värsta kris någonsin och June, underbarnet, och Day, legenden, står i händelsernas mitt.

June har en hög befattning inom den styrande eliten och Day är en hyllad folkets hjälte. Men precis när fredsavtalet med Kolonierna, som stridit med Republiken i snart ett århundrade, ska bli verklighet orsakar en fruktansvärd pestsmitta panik i Kolonierna. Ett fullskaligt krig verkar oundvikligt. Den här gången kommer inte Republiken att kunna hålla stånd, och den enda lösningen är att finna ett botemedel mot smittan och det snabbt. Det är en kamp mot klockan, och samtidigt vacklar Days egen hälsa.

Day och June är återigen tvungna att sätta allt på spel, inklusive de människor de älskar. Kommer deras kärlek att bestå genom den slutgiltiga prövningen?

Den sista striden är här.”

Omdöme: Det är så skönt att slippa bli besviken. De två föregående delarna i serien, Legend och Prodigy, var böcker som jag gillade och som kändes som ovanligt bra för sin genre, och där författaren Marie Lu undvek de vanligaste problemen med genren genom ett gott hantverk och ett i övrigt kompetent författarskap, ja förutom en viss kärlekstriangel då…

Men två bra böcker betyder ju inte automatiskt att den tredje blir en höjdare, så jag hade trots mina höga förhoppningar en viss oro för att den tredje skulle göra nåt tvärt kast och göra mig gruvligt besviken. Men som sagt, det är skönt att slippa bli besviken, för det här är en värdig avslutning till serien om June och Day.

Man skulle kunna säga att Lu går all in i den avslutande delen av trilogin. Vi pratar öppet krig, dödssjukdom, konstant action från början till slut. Tempot som var högt i de tidigare böckerna ökar än mer och det känns verkligen som att läsa en anime. Jag tänker lite Ghost in the shell-aktigt fast utan robotar. (Det var faktiskt så att det inte var förrän jag kom på att jag skulle visualisera hela storyn som en anime som alla karaktärers utseende faktiskt lossnade för mig). Men samtidigt som det är mycket action får man ändå kontakt med huvudpersonerna och deras tankar och upplevelser. Mitt problem med att June och Day kändes för lika i Legend är som bortblåst i Champion. Däremot har jag svårt för typsnittet man valt på Days kapitel, men jag vande mig till slut. Det som också känns väldigt skönt är att karaktärerna känns konsekventa i sitt handlande, jag förstår varför de gör som de gör och vilken motivering de har, och bara det är ju ett tecken på Lus kompetens som författare. Det gläder mig att karaktärerna av båda kön får lika mycket tid och engagemang från författaren, och inte känns som stereotyper.

Dessutom är det ju för väl att den där förbannade kärlekstriangeln till slut löser sig, och faktiskt så som känns mest vettigt och realistiskt. (applåder även för detta).

Sen kan man ju ha åsikter om slutet, det finns delar i det som jag personligen har väldigt svår för, men visst, det är ju inget som förstör. Vi får ett slut som åtminstone jag är väldigt nöjd med ändå.

Den där blurben på omslaget förresten? ”Om du gillade hungerspelen kommer du att älska legend-trilogin”? Ja, inte långt ifrån i alla fall. Det är en serie som består av många bra komponenter som tillsammans ger en ännu bättre helhet, med huvudpersoner som känns trovärdiga och sympatiska och en historia som är medryckande från början till slut. Så mitt sammanfattande omdöme?

En av de absolut bästa YA-serierna ni kan läsa. Ja, faktiskt!

Tack till förlaget för recensionsexemplaret!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm

 

Annonser

6 thoughts on “Champion, inte champinjon!

  1. bokhusets skriver:

    Det enda jag läser är att du inte blev besviken och det låter ju jättebra! Nu kanske jag faktiskt vågar läsa boken haha, har dragit mig lite då jag är rädd att bli besviken. Läser resten av recensionen en annan dag 🙂

    Gilla

  2. Zelly skriver:

    Den här ska jag ta tag i snart tänkte jag 🙂 har sett fram emot denna avslutande del länge nu.

    Gilla

  3. bokhusets skriver:

    Jag älskade den. Vilken tur! 🙂

    Gilla

  4. […] och landar i science fiction, där en hel drös med bra böcker finns, med Marie Lus Prodigy och Champion i spetsen, men även James Dashners två första Maze Runner-böcker på svenska (jag hade dessutom […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: