Black Ice

black_ice-fitzpatrick_becca-30390637-1685325770-frntlFörfattare: Becca Fitzpatrick

Beskrivning: ”Ibland lägger man inte märke till faran förrän det är för sent … Sjuttonåriga Britt Pfeiffer har hårdtränat inför en vandring i Klippiga bergen tillsammans med en tjejkompis. Men hon är helt oförberedd på att hennes ex plötsligt vill möta upp dem. Innan Britt hinner reda ut sina känslor, tvingar en snöstorm tjejerna att söka skydd i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två snygga killar som visar sig vara på flykt undan polisen och det dröjer inte länge förrän semestern förvandlas till ett gisslandrama. Fast den ene kidnapparen Mason har en enorm dragningskraft och Britt blir förvirrad. Är han verkligen hennes fiende? I utbyte mot sitt liv går Britt med på att leda kidnapparna nerför bergssluttningen. Under den livsfarliga vandringen lägger hon märke till en rad isande tecken på att en seriemördare går lös bland bergen. En upptäckt som kan leda till att hon själv blir mördarens nästa offer.”

Omdöme: Ni vet när en skådespelerska (för det är alltid en skådespelerska) från nån av de mer populära TV-serierna för ungdomar ska ta steget över till att göra film, då gör de till 99,432% en thriller/skräckfilm. Den här boken är EXAKT som en sådan film – det vill säga en B-filmsthriller med vackra människor som gör dumma saker baserat på ännu sämre beslut. Hade den varit inspelad på 1980-talet hade den hetat nåt med ”Farlig” i svensk översättning.

Som ni kanske förstår är det här inte min grej alls. Nu kan nån säkert börja argumentera ”Men David, du är ju inte den här bokens målgrupp”. Nä,det är jag ju inte. Men min sambo lånade ut den här till sin kollega som är 50+ och hon släppte ”Jag heter inte Miriam” som om det var en glödande bakpotatis och är helt lyrisk och tycker att den är nåt otroligt spännande så det handlar ju inte om ålder.

Det handlar om att jag tycker att det finns gränser för hur mycket man ska behöva smälta (och nej, det var inte en ordvits bara för att den här utspelar sig på vintern. Jag är från Skåne, inte Göteborg.)

För det är ju så här: Huvudpersonen Britt ska vandra tillsammans med sin kompis för att på nåt vis både imponera och låta bli att tänka på sitt otrogna ex, hur det nu går ihop att göra nåt sånt samtidigt. De åker upp i bergen i en gammal jeep och lyckas så klart fastna i århundradets snöstorm, och vandrar tillslut genom snön till ett hus där ett par mystiska fotomodellsnygga, men lite creepy killar gömmer sig. Den ena av de här supersnygga killarna har huvudpersonen Britt redan träffat på bensinstationen innan avfärd, varvid insta-crush uppstod. Uppe i stugan är den här killen inte alls så supermysig som flirtiga supermodeller brukar vara, och Britt BÖRJAR ANA ORÅD. Förstår ni ungefär vart det är är på väg? Bra. Exakt så löjligt förutsägbart är det hela boken igenom. Britt och hennes kompis blir ju så klart kidnappade, Stockholmssyndrom uppstår, för naturligtvis är det så att kidnapparen ändå verkar vara snäll innerst inne, saker visar sig vara nåt helt annat och sen slutligen en twist som så tydlig att den lika gärna kunde vara upplyst som en landningsbana en stjärnklar natt. Det är till och med en björn som attackerar, för de är ju naturligtvis ute och jagar under snöstormar? Eller?

Dialogen är så att man skruvar sig av obekvämhet, den fungerar inte alls. Den är styltig och snudd på konstig, och inte alls så flirtig eller sexuellt laddad som författaren hoppas på. Och när man konstant sitter och tänker att karaktären är så förbannat korkad i och med att hon faktiskt blir kär i sin kidnappare som faktiskt borde kunna bli åtalad för både kidnappning, medhjälp till både rån och mord och mordförsök så blir man till slut bara så trött. Det spelar väl ingen roll om han råkat illa ut tidigare och har skuldkänslor? Stackars liten! Och jag har ju pratat om det här med bad boy-grejen tidigare. Man KAN inte hångla bort en idiot.

Det Fitzpatrick ändå kan få lite beröm för är att hon faktiskt skrivit en YA-thriller helt utan övernaturligheter (om man inte räknar dumhet som en superkraft…) och det är ju ändå nåt som är rätt trevligt. Miljön är ju lite kul också, snöstorm ger ju ändå en spännande kuliss.

Men läsvärd? Nej, för gud skull. Låt bli! Om ni inte vill använda den för nån sorts analys av dysfunktionella förhållanden förstås, då är den helt fantastisk.

För den som ändå vill: CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm

 

Annonser

8 thoughts on “Black Ice

  1. Chriss skriver:

    ”Man KAN inte hångla bort en idiot.” – Sannaste jag läst på hela veckan! Ändå lite tråkigt, hade nog tänkt läsa den, även om jag anade att den kanske inte skulle vara fantastisk, men om den är så dålig som du säger får jag verkligen undvika den!

    Gilla

  2. Haha…vilken sågning!
    Jag har inte läst den, men OM jag hade gjort det så låter det som att jag hade tyckt som du. Avskyr förutsägbarhet och dumhet.

    Gilla

  3. bokhuset skriver:

    Haha vilken rolig recension. Jag skippar den här boken 🙂

    Liked by 1 person

  4. Klara skriver:

    Din recension beskriver allt det negativa med boken perfekt! 🙂

    Gilla

  5. Anna skriver:

    Haha vilken sågning 😀 Jag läste den som eARC och på engelska och tyckte om den, men å andra sidan brukar jag inte läsa thrillers inom YA så jag hade inte så mycket att jämföra med.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Det finns nog inte så många thrillers i YA så hade inte heller nåt att jämföra med. Inte för att det hade spelat nån roll tror jag, den föll på egna meriter…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: