#TBT 19/3 – Pretentious? Moi?

Under några år runt millennieskiftet hade jag en riktigt stor litterär favorit, nämligen Per Hagman.  På något sätt så tyckte jag att jag kunde identifiera mig så väl med det han skrev om, trots att hans böcker egentligen handlade om människor som jag aldrig skulle kunna umgås med eller ens relatera till i verkliga livet. Vad visste jag om klubblivet i Stockholm, om knark och svartklubbar? Jag har fortfarande aldrig rökt en cigarett – Hagman döpte en hel bok till det. Just den boken är nog den enda bok som jag någonsin jagat runt efter på antikvariat.

Jag var också helt frälst i Hagmans språk. Det innehöll en speciell känsla, en sorts flyktighet och sorgsenhet som jag aldrig hade sett tidigare, och var skrivet på ett sådant sätt att det ibland tog steget bort från vanlig skönlitteratur över till poesi. Föga förvånande försökte jag efterapa detta i de noveller som jag satt och skrev på min gamla dator på pojkrummet. Resultatet blev oftare en sorts urvattnade Kent-plagiat i novellform kryddat med taffliga försök att fånga desperationen som finns i mycket av Per Hagmans böcker.

Jag hittar inte heller särskilt mycket nytt material eller artiklar om Per Hagman på nätet, men en artikel i DN från 2010 känns mer som ett ”ja, men det var väl ungefär det jag trodde” om vart han tog vägen efter att jag slutade läsa hans böcker. Nånstans där verkar det också som att han slutade skriva böcker.

Men för at återgå till mig själv – ja, jag var förbannat pretentiös på den tiden.

Jag är fortfarande rätt pretentiös när det gäller vissa saker, men jag är en betydligt mildare och öppnare version av mig själv jämfört med den David som tyckte synd om sig själv för 15 år sedan.

Men jag kan inte längre läsa Per Hagman utan att skickas tillbaka till de känslor och tankar som tog upp min tid, så jag låter helt enkelt bli.

Annonser

One thought on “#TBT 19/3 – Pretentious? Moi?

  1. bokhuset skriver:

    Aldrig hört talas om faktiskt men det låter som en bok som hade passat mig. Inte knarket då, men resten känner jag igen alltför väl. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: