Ett folk utan land

atn1024_ett-folk-utan-landFörfattare: Melina Marchetta

Beskrivning: ”I tio år har Finnikin levt i exil. Han har inte varit i hemlandet Lumatere sedan den kaotiska tid då kungafamiljen blev brutalt mördad och en förbannelse lades över landet. Nu håller förbannelsen Lumateres folk fångna inom rikets gränser och hindrar de som tvingades fly att återvända hem. På Finnikins resor för att hjälpa Lumateres utsatta exilbefolkning träffar han Evanjalin, en ung kvinna som hävdar att hennes drömmar kan leda honom till Lumateres rättmätiga tronföljare, den enda som kan häva förbannelsen. Hon hävdar också att Finnikins pappa, den forne kungens hedersvakt, inte dog i Lumatere utan sitter fängslad, och tillsammans ger de sig av för att rädda honom. Och Lumatere.”

Omdöme: Melina Marchetta är fascinerande. I min bekantskapskrets så är hon verkligen en vattendelare – vissa tycker att det hon skrivit är jättebra (jag är en av dem) och andra tycker att det är tråkigare och mer händelsefattigt än telefonkatalogen – för er yngre läsare så var telefonkatalogen en jättetjock bok med massor av telefonnummer i, som hitta.se fast analog liksom.

Och Marchettas mest kända böcker är i en helt annan genre, så därför blir det ju lite intressant att hon ger sig in i fantasy-världen med ”Ett folk utan land”. Det hon gör är att hon tar med sig sina största styrkor, nämligen karaktärerna, och lägger större fokus på dem än på de mer traditionella fantasy-inslagen, dvs Det Stora Slaget och Nu Ska Vi Förklara Magi och sånt där. Det finns naturligtvis en del sånt också, men i betydligt mer nedtonad skala. Istället använder Marchetta sin fantasybok till att göra nåt som jag hörde författaren Eva Holmquist (Attentaten i Gallus) prata om under sin intervju på vårt Kultur på Campus, nämligen att använda sin fantasy till att diskutera och analysera vår egen värld. I det här fallet handlar det om flyktingströmmar, främlingsfientlighet och hur krig och trauma påverkar människor, och det tycker jag Marchetta behandlar väldigt väl.

När det gäller karaktärerna så är det ju faktiskt så att huvudpersonerna Finnikin och Evanjalin (ok, jag HAR lite svårt för de namn som Marchetta hittat på) växer enormt under bokens gång och framför allt så är de några av de mest tjurskalliga och envisa karaktärer jag läst om på länge.

Ja, det är ett lite lägre och mer lågmält tempo än mycket annan fantasy, och jag kan förstå hur det gör att det blir svårare att närma sig den här boken, men jag gillar den. Det är inte den bästa fantasy jag läst, och inte heller det bästa Marchetta skrivit, men det är faktiskt en av de mest tänkvärda fantasyböcker jag stött på, och det är ta mig tusan nåt helt unikt.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Andra som recenserat: C.R.M. Nilsson

Finns på t ex Adlibris, CDON, Bokus eller lokala handlaren.

Annonser

17 thoughts on “Ett folk utan land

  1. Anna skriver:

    Alltså ja, och jag tror att det är det jag har svårt för. För mig var den här boken som Rimes första kapitel i Odinsbarn – det vill säga: rörigt, fattar ingenting, orkar inte anstränga mig – i sextio sidor. Och det kändes jävligt ovärt.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Bara du läser färdigt Odinsbarn så…

      Gilla

      • Anna skriver:

        Den har jag för avsikt att läsa klart! Är ju lite över hundra sidor in redan! Men tänkte på en annan sak också: Det här att använda fantasy för att diskutera vår egen värld. Bra fantasy klarar av att vara både samhällskritisk och att stå för sig själv. Eftersom vi pratar om Odinsbarn: Den är ju egentligen enormt samhällskritisk (kanske speciellt andra delen, men ska inte spoila för mycket). Jag tycker att i Ett folk utan land blir det så otroligt plumpt och uppenbart, lite på det sätt som Half Bad. Förutom att här är det inte uppenbart VAD vi ska tänka, bara ATT vi ska göra det. Den går knappt att läsa som enbart underhållande, utan bara som någon sorts allegori över det samhälle vi lever i. Och det är där det blir tråkigt. Baserat på mina ~60 sidor.

        Gilla

      • OArYA skriver:

        Men vad fasen, uppsats innan frukost! När gick du upp egentligen??

        Jag håller med om att Odinsbarns samhällskritik fungerar bättre och är snyggare skriven, på samma sätt som det är väldigt tydligt precis som du säger i både ”Half Bad” och för den delen ”Ett folk utan land”, men jag tycker fortfarande att det är intressant hur Marchetta jobbar med ämnet och ATT hon gör det i den här formen. Men återigen, det är inte den mest underhållande eller bästa fantasy jag läst.

        Gilla

  2. Anna skriver:

    Vadfan, varför finns det ingen svara-knapp på ditt senaste svar? Jävla WordPress-skit, de strular med mina konton också (eller mitt. Det är bara ett. Fast WordPress tror att det är två. Det är det som är problemet).

    Gick upp 6.45! Inte mitt fel att jag alltid har hjärnan med mig. Och du vet, soon-to-be masterstudent i litteraturvetenskap, måste alltid vara beredd att tänka 🙂 Plus att jag ju för fan har tvångs-otänkt i TRE dagar bara för att jag varit sjuk. Allting bubblar över, längtar efter analyser.

    Ja, men och det är det jag menar. Jag vill ha min samhällskritik med mer finess. Jag vill ha samhällskritik OCH underhållning, och är faktiskt inte beredd att tumma på underhållningsbiten.

    Gilla

  3. Politisk fantasy hör ju verkligen inte till vanligheterna, och det ska hon ju ha en eloge för i så fall. Var inställd på att läsa men ser nu att boken kan lida av samma sak som fick mig att stå på andra sidan om vattendelaren med Jellicoe road. Så spännande med ett författarskap som delar läsare på det här sättet. 🙂 Blir nog ett försök ändå, lite längre fram.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Det verkar ju verkligen inte finnas nåt mellanläge med henne, och bara det är ju precis som du säger väldigt spännande!

      Gilla

    • Anna skriver:

      Vill protestera mot den här kommentaren! Skulle säga att fantasy extremt ofta är politisk, bara inte lika öppet som den här är.

      Gilla

      • Tycker att den oftare är psykologisk, men att det kan vara svårt att hitta bra politisk fantasy. Men det är inte min favoritgenre vilket gör att jag inte är helt bevandrad. I diskussioner där jag bett om förslag på just politisk fantasy blir det inte jättemånga svar, så kanske finns det snarare en tradition av att inte se på fantasy som politisk. Jag tar gärna emot förslag på bra politisk fantasy. 🙂

        Gilla

      • Anna skriver:

        Ok, nu har du fått igång mig, men den här diskussionen blir för lång för att föras i det här kommentarsfältet. Utlovar ett blogginlägg senare idag eller senast i helgen. Återkommer! Kan posta en länk på din blogg 🙂

        Gilla

      • OArYA skriver:

        Hahaha, nu fick ju litteraturvetaren vatten på sin kamel!

        Gilla

  4. Låter väldigt bra! 🙂

    Gilla

  5. bokhuset skriver:

    Jaha, vissa tänker bara på nöjen medan vi andra arbetar på dagarna, så jag har ju missat massa roligt här. Känner mig kränkt.

    Gilla

  6. […] även vad Old adult redas young adult, Carolina läser och missa inte Kulturkollo […]

    Gilla

  7. […] som bloggat om boken är: Carolina läser, Oarya och C.R.M. […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: