Fågelöns hemlighet

29695328_O_1Författare: Christina Wahldén

Beskrivning: ”Malva bor på en ö i skärgården. Hon älskar att vara ute på havet i sin jolle. Den här sommaren verkar bli helt vanlig, men så kommer grannarnas barnbarn Neo, han som är allergisk mot allt, för att bo på ön under lovet, och Selma, den bortskämda tjejen från stan, flyttar in i huset bredvid. En dag åker de ut med Malvas båt, och det blir dåligt väder.

För att komma i säkerhet tar de sig i land på en liten ö och söker skydd i en barack, ön är ett fågelreservat. Där hittar de sjökort med märkliga markeringar, och en karta som verkar ha något med ön de bor på att göra. Nyfikenheten leder dem rakt i armarna på ett par skumma typer som inte skyr några medel för att komma över det som inte är deras.”

Omdöme: Man riktigt känner doften av hav och sommar när man läser den här boken (trots att det är Stockholms skärgård). Doften av syrener och folk som grillar med minst en halv flaska tändvätska över grillkolen och känslan av att sommarlovet är oändligt. I just en sådan miljö utspelar sig ”Fågelöns hemlighet” om de tre nya vännerna som har en förmåga att råka ut för äventyr och farligheter på ett sätt sätt som gör att deras föräldrar nog önskade att de satt hemma och spelade Candy Crush istället.

Men såna böcker blir ju urtråkiga, eller hur? Näe, inte särskilt!

Jag hittade nånstans på nätet att den här beskrevs som en blandning av Saltkråkan och Fem-böckerna, och jag köper den jämförelsen, förutom att ungarna numera heter Neo eller har chihuahuor. Det är snällt, himla snällt faktiskt, men lite lagom spännande för yngre läsare och skriven på ett rakt och enkelt språk med korta meningar och okomplicerad i sin berättarstruktur. Här känns 9-12-klassningen helt korrekt.

Men karaktärerna då? Malva är ju duktig. På ALLT. Segla, göra upp eld, fiska, you name it. Knatte, Fnatte och Tjatte och deras Gröngölingshandbok når henne inte ens till knävecken så hon är lika delar superspännande som huvudperson som lite trist eftersom hon inte är dålig på nåt. Neo är däremot allergisk mot i princip hela världen, men han är lite klurig och har en fällkniv, så han är ju inte helt hopplös. Men Selma? Jag väntade lite på att hon skulle bidra med något annat än att vara bortkommen och rik, men där gnistrade det liksom aldrig till. I en eventuell uppföljare hoppas jag på att hon kan få växa lite som karaktär.

Jag måste också nämna skurkarna som faktiskt får Bill och Bull att kännas som Nobelpristagare i jämförelse. Till och med Kling och Klang hade lyckats bura in de där två.

Det är ändå en helt ok sommarläsningsbok (läsa den här på vintern är nog direkt plågsamt). Den är som sagt lättläst, både språkligt och när det gäller intrigen, förutom att jag själv kan tycka att huvudmysteriet avslutas lite väl snabbt för att sen följas upp av det betydligt mindre intressanta parallella mysteriet (de hänger ihop) men jag hade personligen disponerat det annorlunda. Dock tror jag inte att den yngre läsekretsen bryr sig nämnvärt…

Det är kul att det är ett kompisgäng där tjejen är den som är den som räddar dagen, men ”Fågelöns hemlighet” lämnar kanske inga djupare spår efter sig. Men det behövs inte alltid, eller hur?

Finns på CDON, Bokus, Adlibris, lokala handlaren eller närmsta bibliotek (där jag lånat boken)

Annonser

2 tankar om “Fågelöns hemlighet

  1. […] enda jag läst av Wahlén tidigare är ”Fågelöns hemlighet”, som jag tyckte var helt ok, men med en del saker som så här med lite distans känns ännu […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: