Manifest för hopplösa

manifest-for-hopplosaFörfattare: Åsa Asptjärn

Beskrivning: ”Emanuel Kent är tillbaka. Den här gången med ett manifest ”för att allt ska förbli som det är”. Men hur stå still när allt rör på sig? Medan Emanuel drömmer om slukhål så snackar alla andra om gymnasiet.
”Visdomarna” från succéboken Konsten att ha sjukt låga förväntningar tog slut i samma veva som jullovet. Välkommen till Emanuel Kents sista termin i nian.

Emanuel Kent har insett vikten av att ha mål i livet. Även ett ouppnått mål är ett mål. Så han gör ett manifest för sig själv (och andra hopplösa). Främst går manifestet ut på att undvika förändring, att ducka. Det var den yttersta visdomen han tog med sig från höstterminen.

Bästisen Tore är ”sjukt pepp” på förändringar och säger saker som att ”på gymnasiet smäller det”. Den här terminen är det definitivt Tore som drar ifrån Emaunel – inte bara med sin nya Puch Dakota, som Emanuel får cykla ikapp bäst han kan, utan även känslomässigt. Med hela sitt nya sätt att prata sedan han började i terapi är det som att Tore i hemlighet har avancerat till en helt ny level. Och vad ska hända när Tores halvbror från Brasilien hälsar på?

I slutändan är det bara en sak som är bestående i Emanuel liv, nämligen hans förmåga att fucka upp det. Rejält. Fram med skämskuddarna med andra ord, och vrid er på nytt i pinsamhetsspasmer. Den verklige Emanuel Kent är tillbaka.”

Omdöme: Emanuel är sig lik. Hans osvikliga förmåga att säga exakt fel saker vid exakt fel tillfälle är i princip 100%-ig. Han är med andra ord precis som titeln på uppföljaren till Asptjärns första bok ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar”: Hopplös.

När jag kollade vad jag skrev om förra boken så nämnde jag Superbad. Jag tycker fortfarande att den jämförelsen håller – och det är inget negativt. Jag älskar ta mig tusan den filmen. Den är så otroligt grov men samtidigt så fin i sin skildring av två inte särskilt tuffa killars vänskap. Lite så tänker jag på Emanuel och Tore. Det är fint, även om de aldrig skulle erkänna det själva. De tycker faktiskt väldigt mycket om varandra och bryr sig om varandra.

Rent handlingsmässigt så händer det ärligt talat inte jättemycket – det är en story om Tores halvbror och om Bianchi och Emanuels svårigheter att välja gymnasieinriktning. Men det behöver faktiskt inte vara så mycket mer – när man är femton är det tillräckligt stora saker i sig så det är ok med mig. Men det berättas med både värme, hjärta och humor och på ett sätt som fungerar för precis alla mellan 12-15 (och även vi gamla skruttar som lever i det förgångna och skriver nostalgiska inlägg på Kulturkollo…).

Har ni nån som läst förra boken och gillade den så är det inga problem att räcka över den här, det är mer av samma och det är riktigt hög klass även denna gång. Har ni ungdomar som inte läst böckerna än – bra, då har ni ju två böcker!

Andra som skrivit om boken: Romeoandjuliet

Finns på Adlibris, Bokus, CDON, lokala handlaren eller biblioteket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: