Röta

rta-pettersen_siri-33273515-frntlFörfattare: Siri Pettersen

Beskrivning: ”Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent. Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.”

Omdöme: Tvära kast, ditt namn är Röta. Jag föll stenhårt för Odinsbarn. STENHÅRT. Världsbygget med sina pseudonordiska inslag, de snygga passningarna till aktuella ämnen i vår värld, omslagen. Jag gillade Hirka och Rime (Rime är ju faktiskt den tuffaste ninjan med svans sen Mäster Splinter). Jag köpte allt.

Och så är Röta helt plötsligt nån sorts urban fantasy!?!? Ett skitigt England, där en papperslös Hirka diskar och bor i ett kyrktorn?? Där nånstans förvandlades jag till ett frågetecken till den grad att jag nästan slog knut på mig själv.

Det var ju fortfarande bra, men ändå ett väldigt djärvt grepp av Pettersen. Som tur är ror hon iland det och boken växer till något som med lätthet svingar sig upp på min topp tio när året ska summeras. Det är när hon sätter Ymslanden i relation till vår egen värld som samhällskritiken från Odinsbarn blir ännu vassare och även tar upp en del nya ämnen, och man blir allt lite ledsen över att man bor här och inte i Ymslanden… där är allt grönt och levande, men här är allt döende, vi vet bara inte om det än eller vill kanske inte veta. Världsbygget skruvas också till ännu ett varv när det gäller hur vissa karaktärer påverkat vår egen värld och vilka berättelser de gett upphov till.

Karaktärsmässigt så tycker jag också att det är spännande att de tillåts göra både bra och dåliga val, och att det speciellt i den avslutande tredjedelen av boken inte alls är lika självklart vem som är ond eller god längre och framför allt vad konsekvenserna kommer att bli i den avslutande delen av trilogin. Har Röta lite mellanbokstendenser? Ja, lite kanske. Har den en lika elak cliffhanger som Odinsbarn? Nej, inte riktigt. Men är jag fortfarande all-in? JA.

Jag har lite svårt för att säga vad det är som jag gillar så mycket utan att upprepa mig allt för mycket från Odinsbarn-recensionen, men det står klart att Pettersen är en fantasyförfattare av hög klass, och definitivt bland de allra främsta nordiska jag läst. Nu var det bara dags att ta upp frågan igen om jag ska lära mig norska för att kunna läsa Evna innan den kommer ut på svenska till sommaren?

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplaret!

Finns på CDON, Bokus, Adlibris, lokala handlaren eller så är det bara att ställa sig i kö på biblioteket.

Det här inlägget är en del av en bloggstafett om Röta. Igår höll Fantastiska Berättelser i stafettpinnen och imorgon får ni gå in på Youtube och se och höra vad Emm tycker!

Annonser

2 thoughts on “Röta

  1. bokhuset skriver:

    Jamen precis så. Precis så. 🙂

    Liked by 1 person

  2. […] som bloggat om boken är: Oarya, Fantastiska berättelser och Eli läser och […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: