Omänniskor

omanniskorFörfattare: Nanna Johansson, Kristoffer Svensson

Beskrivning: ”När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?”

Omdöme: Det känns ju lite fel att säga, men jag hade avfärdat den här boken lite grann. Varför skulle jag läsa den här när jag har så många andra böcker att ta tag i? Har jag inte tillräckligt många påbörjade trilogier redan?

Men så kom hela #Kringlangate. Det är ju sällan en människa outar sig så tydligt som idiot utanför vissa tvivelaktiga dokusåpor som folk pratar om i lunchrummet som i det här fallet, men så blev det ju i alla fall.

Tråkigt nog gjorde ju detta, förutom rätt hyggliga recensioner i allmänhet, att jag trots allt uppbådade tillräckligt intresse och nu är det alltså till slut dags att börja prata om BOKEN och ingenting annat.

Det är nämligen värt att göra för det är faktiskt inte alls tokigt. ”Omänniskor” är en sån bok som jag faktiskt undrat över när den ska dyka upp. Det saknas svenska böcker som följer i fotspåren som leder till Engelsfors men ”Omänniskor” visar faktiskt att det går och att det är en väg som är fullt möjlig att vandra. Det finns till exempel paralleller i blandningen av diskbänksrealism korsat med urban fantasy som fungerar precis lika bra när det gäller skåningar som förvandlar sig till gnagare som när det handlar om häxor längre upp i landet.

Jag gillar dessutom språket. Missförstå mig rätt nu men det påminner lite om vissa svenska deckare jag läst – det finns något väldigt kvickt och kärnfullt och ett starkt driv som gör att sidorna bara flyger förbi. Jag behöver inte alltid blommiga metaforer och beskrivningar om hur huden blir elektrisk och hjärtat exploderar så fort nån rör vid en. Ibland vill man bara ha nån som fokuserar på att saker ska hända och det lyckas författarna bra med i ”Omänniskor”. Jag läste boken på två sittningar. Vissa partier, speciellt de två brutalare episoderna, är faktiskt riktigt bra och både spännande och obehagliga. Den mest obehagliga scenen är dock en som utspelar sig på en fest och den har inget som helst övernaturligt över sig – den handlar bara om en otroligt osympatisk person som får härja helt oemotsagd.

Där kommer också det som är lite av ett minus – karaktärerna. Det är lite för många inblandade (Ja jag vet. Jag tjatar jämt om det här. Det är också anledningen till att jag bojkottar GoT numera.) och när boken bara är 340 sidor blir det lite trångt med utrymme helt enkelt. Som att äta på ett flygplan ungefär – man får plats men ingen har det riktigt bekvämt och man får alltid efterrätten i knät. Men om Nanna har ihjäl några fler huvudkaraktärer på samma oberäkneliga sätt längs vägen till trilogins slut så löser det ju sig med tiden, eller hur?

Slutomdömet är alltså en överraskande bra bok och inledning på trilogin. Jag ser väldigt mycket fram mot nästa del!

Tack till förlaget för recensionsexemplaret!

Finns på Adlibris, CDON, Bokus, lokala handlaren samt biblioteket.

Annonser

4 thoughts on “Omänniskor

  1. bokhuset skriver:

    Jag var lite kluven gällande den. Å ena sidan blev jag såklart nyfiken på vad en idiot som Kringlan skriver, men ville å andra sidan inte sponsra människan med ett öre ens i biblioteksutlåning. Tråkigt för Nanna, men hans ruttna värderingar kan väl samtidigt inte komma som en överraskning antar jag. Jag köper liksom inte att man beter sig som ett as enbart på fyllan.
    Och för att återgå till boken. Den lockar inte tillräckligt så efter villervallan glömde jag faktiskt bort den. Låter det nog vara så. 🙂

    Gilla

  2. annamariaa skriver:

    denna får jag kolla in. är sugen på att läsa lite svensk fantasy. kram på er!

    Gilla

  3. Jeg må skratte, litt morbid humor på slutten med ønsket om å ha ihjel litt flere karakterer 😉 Nå undrer jeg meg på hva du syntes om ‘Cirkeln’, der er det jo flere POV(men det er kanskje flere i denne boken?).

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Problemet är väl snarare hur mycket utrymme de olika karaktärerna får. I Cirkeln får alla utrymme till slut, men så är det också betydligt tjockare böcker.

      Men visst, jag hade jättestora problem med att komma igång med Engelsfors-trilogin. Det tog mig tre försök att ens läsa ut första, men sen blev jag hooked 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: