Kopparhandsken

kopparhandskenFörfattare: Holly Black och Cassandra Clare

Beskrivning: ”Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …”

Omdöme: Jag gillade förra boken, även om jag tyckte att den hade en hel del Harry Potter-liknande fuffens för sig. Den var dock både charmig och spännande vilket gav mersmak. Dessutom slutade den faktiskt riktigt oväntat och antydde att berättelsen skulle gå en helt annan väg än Rowlings böcker.

Och visst är det så – med Kopparhandsken skakar Clare och Black av sig Rowling-oket med råge och tar det hela i en helt annan riktning, och för att vara en ”mellanbok” är den faktiskt bättre än den första just på grund av detta. Det är som att författarna fått upp farten ordentligt och hittat helt rätt ton med Kopparhandsken. Jag har inte läst nåt av Holly Black, men det är utan tvekan fantastiskt mycket bättre än Cassandra Clares egna material.

Allt är lite tightare, lite mer spännande och lite smartare den här vändan. Känslorna svallar, men kanske främst de som handlar om tvivel och självkänsla. Och frågan om arv och miljö är i allra högsta grad aktuell. Och jag gillar! Det är inte svårt att ställa sig på Calls sida och känna med honom.

Jag minns inte att första boken innehöll så mycket humor, men jag kommer på mig själv att småflina större delen av boken. Tempot är också väldigt högt vilket kanske är tvunget när man skriver böcker för 9-12, men det hade varit skönt med nån liten andningspaus ibland. Det påminner inte så lite om Rick Riordan som skriver på ungefär samma sätt, men den som är bekant med min smak vet redan att det är ett bra betyg ändå.

Så rekommendationen kvarstår – det här är riktigt trevlig läsning! Och den inre tolvåringen längtar efter fortsättningen!

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Finns på CDON, Bokus, Adlibris, lokala handlaren och biblioteket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: