”Som en klyschig inredningstidning”

Ett i-landsproblem är möjligen inget stort problem, men det är ändå ett problem.

David Lundgrens Bloglovin-flöde är sprängfyllt med intressanta inlägg från bloggare från hela vårt avlånga land. Alla dessa bloggare är omsorgsfullt utvalda efter att ha genomgått en lång och intrikat granskning baserat på en detaljerad lista med kriterier, inte helt olikt de allra första och spädaste nypotatisarna från det som ibland omnämns som Sveriges Toscana, det vill säga Bjärehalvön. Samma potatisar som säljs för (g)astronomiska priser på Stockholms finaste krogar. Endast det bästa och mest exklusiva duger för riktiga finsmakare.

Ändå fylls flödet med mängder av inlägg varje dag. På en vecka kan det handla om hundratals poster om allt som går att hitta inom den bokrelaterade världen, men även en hel del annat. Film. TV. Mat. Träning. Stil och kläder. Lägger man dessutom till twitter-flöden och instagram så är man som David säger ”bara två klick ifrån en svindyr livsstilstidning med glansigt papper. En sån med skitmycket reklam.”.

”bara två klick ifrån en svindyr livsstilstidning med glansigt papper. En sån med skitmycket reklam.”

Det går alltså mycket riktigt att prata om en omfattande omvärldsbevakning.

– Det är ganska typiskt mig att kolla Bloglovin bland det allra första jag gör när jag kommer till jobbet, säger David. Det är helt enkelt det bästa sättet att hålla koll. Jag har inte hittat nåt annat verktyg som kommer ens i närheten.

Kan du berätta lite om din urvalsprocess? För en utomstående ser det ut som om du försöker följa varenda blogg i hela världen.

– Precis så är det. Nej, skämt åsido. Jag försöker följa rätt många bloggar, men jag verkar dras till bloggar som skriver om ungefär samma saker som jag själv, eller som gör det på ett sådant sätt att jag ändå hittar nåt extra intressant i deras innehåll. Eller bara att de är sköna personligheter.

”Sköna personligheter”?

– Mycket humor. Snygga kläder. Vettiga åsikter. Det vill såna som är som jag. Knasbollar med andra ord.

Jag frågar David om han är utseendefixerad. Först skakar han på huvudet, men ganska snabbt så får han något fundersamt i blicken.

”Du anar inte hur mycket jag funderat över om jag vill ha en font med eller utan seriffer, det är snudd på Dexter-varning på det.”

– Jo, det är jag nog. Många av de bloggar jag gillar allra mest är de som har en design som på nåt sätt påminner om den jag själv valt. Vit bakgrund, större fontstorlek. Få färger överlag. Ganska avskalat utan allt för mycket onödigt fluff. Såna saker. Du anar inte hur mycket jag funderat över om jag vill ha en font med eller utan seriffer, det är snudd på Dexter-varning på det. Jag vill ha en blogg som ger ett seriöst och rent intryck. ”Ljust och fräscht” du vet. Det ska se ut som en klyschig inredningstidning.

Skärmavbild-2011-10-27-kl.-14.41.43

Hur ser du på andra sociala medier?

– Det är väl lite samma sak där. Jag följer löjligt många på instagram, inte minst bokbloggare. Jag ser det som ett sätt att få se en annan sida av personerna. Men ska jag vara ärlig är det nog mest för att jag är sjukligt nyfiken. Twitter är väl lite av mitt sorgebarn. Jag följer en hel del folk där och tycker egentligen att jag borde kunna vara bättre där – one-liners på max 140 tecken, hur svårt kan det vara egentligen? Men det blir liksom aldrig nånting av det.

Detta inlägg är ett svar på veckans fråga från Barnboksbloggen.

Annonser

2 thoughts on “”Som en klyschig inredningstidning”

  1. Bina skriver:

    Haha! Morgonens skratt 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: