Jag lever, tror jag

jag-lever-tror-jagFörfattare: Christine Lundgren

Beskrivning: ”Det är tisdag när det händer.

Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra. Fast det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.

Det är våren i trean och Kims bästa vän Moa är död. Hon har kört ihjäl sig. Och hela Kims tillvaro rasar samman. Hur kunde det hända? Var det verkligen en olycka, eller gjorde hon det med flit? Kim kan inte gå till kyrkogården på dagarna, hon går dit på natten istället. Hon försöker få ordning på sina känslor, allt det där som bara bubblar och gnager. Hon försöker låtsas som att allt är som vanligt, alla andra verkar ju lyckas med det, men ingenting kommer någonsin bli som förut igen.

När boken är slut har det gått 218 dagar sen Moa dog, och Kim börjar långsamt att lära sig hantera sin nya tillvaro. Hon är ju faktiskt kvar.”

Omdöme:Det kommer att låta hårt, men jag trodde inte att Christine hade det här i sig. Jag har följt hennes blogg nästan sen jag själv började och där har i alla fall jag inte märkt av att den här Sasuke-dyrkande tjejen som avslutar alla sina inlägg med ”tack och hej leverpastej” skulle kunna skriva nåt sånt här.

Så här bra alltså.

Förlåt Christine.

Jag är MYCKET imponerad.

Det är nämligen så här:

”Jag lever, tror jag” är en grymt bra debut.

Ni vet hur man alltid får höra om de stora svenska ungdomsböckerna? ”I taket lyser stjärnorna”. ”Vinterviken”. ”Sandor slash Ida”. ”Jag saknar dig, jag saknar dig”.

Problemet med dem är inte att de inte är bra böcker. Problemet är att de inte känns jättefräscha längre. Det blir svårare för varje år att relatera till dem.

Det är där ”Jag lever, tror jag” kommer in. Den skriker 2016 för full hals. Den handlar om ett universellt ämne, nämligen sorg, och att försöka förstå nåt som inte går att förstå eller få svar på. Men den är inte tjugo år gammal, så helt plötsligt går den att relatera till för de som aldrig levt i en värld där man inte kunde swipa höger.

Christine Lundgren har inte uppfunnit något nytt. Det måste man inte om man bara gör nåt bra istället. Så därför är det så skönt att Christine tar det som känns nära och verklighetstroget och berättar med stor skicklighet och varsam hand på ett sätt som gör att man helt glömmer bort att det handlar om en debutant som skriver.

”Jag lever, tror jag” är en av vårens svenska höjdare helt enkelt.

Tack till Rabén och Sjögren för recensionsexemplaret!

Finns på CDON, Bokus, Adlibris, lokala handlaren eller biblioteket.

Missa inte intervjun med Christine imorgon!

Annonser

6 thoughts on “Jag lever, tror jag

  1. bokhuset skriver:

    Kul att hitta pärlor där man inte trodde de skulle upp. Ska lägga den här på att läsa listan. 🙂

    Gilla

  2. bokhuset skriver:

    Stavningen suger tydligen den här tiden på morgonen, men du fattar säkert ändå. 🙂

    Gilla

  3. bokhuset skriver:

    Jag såg dessutom alldeles nyss gårdagens topic på Top ten tuesday. HUR kunde vi båda missa den? Får bli en försenad top ten idag.

    Gilla

  4. C.R.M. Nilsson skriver:

    Jag blev också mäkta imponerad 🙂 Det var en bok som verkligen kändes i kroppen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: