Den sjätte vågen är att bli dränkt av dåliga filmatiseringar

Rymdvarelser är ena riktiga illbattingar tydligen. Förutom E.T. verkar varenda liten grå eller grön figur med rymdskepp vilja ta över världen, och då finns det oftast inte särskilt mycket plats för oss andra. Så även i Rick Yanceys ”Femte vågen” eller ”the 5th Wave” som den heter på originalspråk. Vi såg filmen i helgen och den lämnade spår. Inte på det bra sättet dock utan snarare mer som när man äter alldeles för stark mat. Ni fattar.

Det ska sägas att jag inte läst boken, jag har bara läst en annan bok av Yancey och jag var väl inte jätteförtjust i den heller om jag ska vara ärlig. Inte usel, men långt ifrån fantastisk.

Filmatiseringen av ”the 5th Wave” lämnar dock väldigt mycket att önska. Jag önskar till exempel att de inte gör en uppföljare.

Varför det?

Filmen börjar ju egentligen ok. Det första som händer är ju att Chloe Moretz går full Walking Dead på en skadad snubbe i en bensinstation och har ihjäl honom för att hon tror att han är beväpnad men egentligen bara hade ett krucifix i handen. Shit happens liksom.

Tillbakablicken som följer efteråt är också egentligen helt ok – den visar livet pre-Independence Day med lägre budget fram tills att rymdvarelserna drar strömmen bokstavligt talat och det är ju då allt går åt helvete. Man vet ju att när man inte längre kan ladda iPhonen, då börjar det. Sen kommer tsunamis, fågelinfluensa med extra allt och sen fjärde vågen: att rymdvarelserna maskerar sig som människor.

Vi får alltså en film om rymdvarelser där man inte får se en enda rymdvarelse. Det finns knappt ord för hur mycket jag hatar sånt.”Contact” all over again. F*ck.

Femte vågen är då att rymdvarelserna, fyndigt döpta till ”The Others” samlar in barnsoldater, tränar upp dem på militärbaser och sen skickar ut dem för att ha ihjäl resten av befolkningen.

Det är ett så himla dumt koncept att jag blir helt trött.

De kan väl skjuta folk själva för fasen? Eller? Motiveras det här bättre i boken?

Oh well, tillbaka till Chloe Moretz.

Föräldrarna dör ju till slut vilket måste kännas som en sweet relief för skådespelarna själva eftersom de slipper vara med mer i skiten, och lillebrorsan blir alltså ofrivilligt värvad till barnsoldat vilket betyder att huvudpersonen Cassie då måste ta sig till militärbasen för att försöka hjälpa honom. På väg dit blir hon skjuten i benet och vaknar därefter upp hos Zac Efrons hunkige storebrorsa som både kan sy ihop lår, hugga ved och bada naken i svinkalla sjöar i Ohio. Multibegåvad snubbe det där. Att han stalkat henne sen en tid tillbaka är ju eventuellt lite jobbigt, men han är ju så söööööt så strunt samma. Skiten träffar inte fläkten förrän hon upptäcker att han läst hennes dagbok, för då JÄVLAR! Och möjligtvis för att han gömt hennes pistol. Sånt kan ju skjuta upp hånglandet en stund.

Nånstans i den här härvan så visar det sig att den här snubben, Evan, faktiskt är en alien men att han vill bejaka sin mänskliga sida (läs: hångla i en övergiven bil) så basically är han Edward Cullen utan paljetter. Superkrafter och allt, men mindre sugen på blodpudding. Och bättre solbränna, eventuellt kopplat till nakenbadandet.

Brorsan har alltså tränats av militären/aliens i förklädnad under tiden men kommer inte iväg på sitt första uppdrag då de andra barnsoldaterna kommer på att rymdvarelserna ljuger och utnyttjar dem för att slippa skjuta själva. Duh. Det hela slutar i att Cassie, Evan och hennes crush från skolan lyckas spränga militärbasen. Eventuellt dör Evan. Jag bryr mig inte. Troligen ingen annan heller. Min teori är för övrigt att han tog livet av sig för att slippa vara med mer i filmen.

Förutom att premisserna är rätt dåliga egentligen så är de otroligt dåligt underbyggda i filmen. Jag fattar aldrig varför folk gör som de gör. Framför allt varför rymdvarelserna gör som de gör. Om de nu har superkrafter, varför inte bara gå bananer? Vem skulle hindra dem? Istället är det bättre att låta 9-åringar springa hinderbana? Jag fattar fortfarande inte.

Sen är ju faktiskt karaktärerna riktigt dåligt uppbyggda. Hela romansgrejen är så ospännande att man undrar om de inte förstod det själva och bara struntade i att göra den bra.

Nä usch. Se inte filmen. Se nåt bra med rymdvarelser istället. Som Star Wars, ELLER HUR BOKHUSET!?!?!?

 

 

Annonser

7 thoughts on “Den sjätte vågen är att bli dränkt av dåliga filmatiseringar

  1. Lotta skriver:

    Jag såg den också och tyckte den var skiiit, även om jag gillar skogshuggarkarlar i rutig skjorta… Har också läst boken och bestämde mig då för att inte läsa uppföljaren, så så bra var den. Filmen såg jag av samma anledning som jag ser maze runner-filmerna. Ibland vill man se något lättsmält som man kan göra narr av. Man funderar också på – varför är det alltid tonåringar som ska rädda världen? Hur bra kan det bli? Sen funderar man lite till och tänker: Varför läser jag inte böcker för min egen målgrupp? Finns de inte? Hittar jag inte de böckerna?

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Haha, då ska du inte ge dig på Tahereh Mafis böcker. Förutom att de är så inihelvete dåliga och tveksamma i sitt budskap så slutar ju allt i princip med att huvudpersonen som är i 17-årsåldern vill göra karriär som militärdiktator med superkrafter. Tjoho liksom!

      Gilla

  2. bokhuset skriver:

    Men ååh, jag som i helgen började läsa om Femte vågen ( som jag inte gillade första gången ) eftersom trailern till filmen var så jävla bra och jag tänkte att jag kanske missade att boken också är bra, egentligen. Men då var den lika dålig som jag minns alltså och det var ju en jävla tur att jag inte såg filmen på bio som jag hade tänkt. Insparade pengar är ju alltid trevligt. Och Star wars ja, jo ja det kommer. Vet inte riktigt vad som gick snett där faktiskt. 😉

    Gilla

  3. bokhuset skriver:

    Och då skiter jag i omläsning av Femte vågen också. Bortslösad tid är lika otrevligt som bortslösade pengar. 🙂

    Gilla

  4. Hoho, det var en sågning som heter duga! Jag blir ju nästan sugen på att se filmeländet bara därför, alternativt lägga onödig tid i mitt liv på boken. Fast det finns ju viktigare saker, typ Candy Crush.
    mvh /skaseOMstarwarstheforsawakensikväll…förnuÄGERviden

    Gilla

  5. Låter som en väldigt trogen filmatisering tycker jag för precis så upplevde jag boken också. Romantiken känns påtvingad och ointressant, ingen karaktär är omtyckningsbar och what’s up med alla dessa våger, varför göra det så jäkla svårt för sig? Boken var helt ok en bit in (innan man visste riktigt vad som hände) sen rasade allt. Jag har aldrig reflekterat över att läsa vidare och visste faktiskt inte att den blivit film, nu vet jag att den finns och bör undvikas 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: