Ursäkta, men vad var det jag nyss läste??

Det kanske är en liten skada jag har, men jag gillar att läsa recensioner på böcker som jag själv läst. Å ena sidan kan det bli en bekräftelse på vad man själv tycker (kolla, nån annan tyckte också så, alltså har jag rätt!) eller så kan det vara så att andra recensenter tycker nåt helt annat och är man på bra humör och ätit en stabil frukust så kan man tycka ”jaha, hen tycker så, vad spännande” eller så sitter man med kurrande mage och är lite mer ”hen är ju helt dum i huvudet”. Jag och mat ni vet.

Jag jobbade som några kanske vet flera år i Borås. Lokaltidningen där, Borås Tidning, har sedan flera år ett debutantpris som delas ut och har då också på nåt sätt visat en ambition att vara lite bättre än andra i sin litteraturbevakning. Därför kikar jag inte minst av nostalgiska skäl ibland i tidningen (fördelen med att ha ett bibliotek på jobbet med Starbucks-kaffemaskin betyder ju också att man kan kika in i tidningsrummet ibland) för att se vad de skriver om.

Och där kommer vi alltså till veckans absolut konstigaste inslag. Sitt ner, för nu blir det intressant.

Jag gillade boken, och nästan varenda recension av den har varit lyrisk. Jag pratar naturligtvis om ”Du, bara” av Anna Ahlund.

Och när jag läser recensionen i BT fattar jag INGENTING. Jag känner ta mig tusan inte igen boken. Det är nämligen bortom allt rimligt tvivel att recensenten möjligtvis läst tre-fyra kapitel och en pressrelease men aldrig läste mer än så utan bara svamlade ihop resten på en kafferast. Det här är ju iofs någorlunda rätt:

”Ramhandlingen är ett sommarlov i Uppsala. Mamma och pappa är på landet. Kvar i stan är John som just slutat nian. Han går och väntar på brevet som ska meddela om han kommit in på fotbollsgymnasiet eller inte. Men när brevet äntligen kommer öppnar han det inte. När man inte vet måste man inte välja och riskera att välja fel.”

Därefter… not so much. För då är vi förbi de första kapitlen i boken.

Tro mig, jag är fullt medveten om att man tar med sig olika saker när man läser en bok. Det handlar om perspektiv och personliga erfarenheter och intresse och så. När ni läser en bok och jag läser en bok läser vi inte riktigt samma bok ändå. Jag tror ni fattar. End of filosofilektion.

Men det kan faktiskt omöjligt vara förklaringen här. Jag håller med om omdömet ”välskriven och tankeväckande” men sen tar det tvärstopp. Jag menar, ni andra som läst boken, håller ni med om att det är det här som är bokens kärna?

” Det övergripande temat är normbrytande och om hur samhällets och kulturens normskapande styr våra liv och vägval. Hur man ser på den andre påverkar också hur man ser på sig själv. Om du får vara du, bara du, kanske jag får vara jag bara jag?”

Eller:

”Över detta, eller kanske är det snarare ett underliggande skikt, svävar J.D. Salingers ”Räddaren i nöden”. Kultboken som Mark Chapman, John Lennons mördare, lär ha haft i sin ficka när han dödade Lennon. John och Frank letar efter någon sorts ledtråd, finns det något i boken som fick Chapman att begå sitt illdåd? Snarare tvärtom tänker de, att vilja rädda ett barn, att vara den som offrar sig torde inte framkalla någon inneboende dräpare. ”

Nä, jag tänkte väl det.

Inte ett ord i hela recensionen handlar om någonting som i princip alla andra nämnt om boken: den spirande förälskelsen mellan två killar, sexskildringarna, vänskapen mellan John och Elli.

Inte. Ett. Enda. Ord.

Jag tycker att det här är otroligt slappt och tråkigt. Jag kan inte på nåt vis tolka det som något annat än lathet och dåligt omdöme av recensenten ifråga och allt förtroende är ju som bortblåst för henne.

Jag vet att man ibland ser ner på bloggare som en sorts lägre stående litteraturkritiker, inte minst kan ”riktiga” kritiker och författare tycka att vi kanske inte ska prata om sånt vi inte vet nåt om. Vi är bara nån sorts outbildade bokmalar med bekräftelsebehov. Och självklart vill vi synas och få uppmärksamhet. Och visst, många av oss har ingen litteraturvetarutbildning. Jag har absolut inte det till exempel. Men vi gör det för att vi älskar böcker och vill dela med oss om det vi tycker är bra och det vi tycker är dåligt. Kanske är vi lite för positiva ibland, det medger jag. Vi är inte perfekta.

Men vi har ta mig fan respekt nog att läsa mer än de första 50 sidorna i en bok innan vi recenserar den.

 

Fotnot: Recensionen publicerades i BT 25/6.

 

Annonser

11 thoughts on “Ursäkta, men vad var det jag nyss läste??

  1. C.R.M. Nilsson skriver:

    Jag har ännu inte läst boken, men det där stycket om normbrytande känns nästan lite slentrianmässigt. Lite ”ja, det här är vad en berättelse om kärlek mellan två killar brukar handla om, så jag skriver väl det.”

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Precis, och dessutom nåt som plockats från pressreleasen snarare än genom att läsa färdigt boken.

      Gilla

    • bokhuset skriver:

      Och ändå är det knappt vad jag själv syftade på när jag skrev normbrytande. Det var sexet. Och att recensenten inte nämner sexet med ett enda ord visar nog rätt tydligt att boken inte är läst. För det går liksom inte att INTE nämna sexet. 😉

      Gilla

  2. bokhuset skriver:

    Ja alltså, köper man den här i tron att det är någon slags metaberättelse om J.D Salinger så lär man ju bli grymt överraskad. 😉

    Liked by 1 person

  3. Sara skriver:

    Nämen, oj… Hade jag läst den recensionen hade jag inte blivit särskilt sugen på att läsa Du, bara. Vilke tur att jag främst förlitar mig på bokbloggar för att få boktips. Jag älskade berättelsen om John och Frank 🙂

    Gilla

  4. elisabeth skriver:

    jag kan ibland tycka att just tidningsreccar är lite mer övergripande överlag, de plockar in tema och meta och halledej, och att bokbloggare ibland säger alldeles för mycket om handlingen. när jag läser en recension och blir sugen på att läsa boken, då har det aldrig med handlingen att göra (utom kanske han som skrev Remains of the days nyaste, om en begravd jätte som egentligen handlade om Merlin, den lånade jag, öppnade, suckade och slog ihop). och jag kan också tänka mig att de kanske har en sommarvikarie på tidningen som just inte fått mer utdelning på sina humanistiska poäng och därfrö tar i lite extra. men annars läste jag den här recensionen av en recension med ett roat leende. /mvh ibland-tidingsrecensent

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Ja, visst kan det vara så och jag håller med dig – jag själv försöker undvika att prata särskilt mycket om handligen av just de skäl som du nämner.

      Men i det här fallet är det allt en smula märkligt att man kan vara så övergripande att man inte ens snuddar vid vad bokens tema är.

      Gilla

  5. Mari skriver:

    Godt observert, David! Min første tanke er at dette må være pinlig for bokmelderen i tidningen. Det er jo en ærlig sak om en ikke er enig med kritikeren, men når det virker som kritikeren ikke har tatt seg bryet med å lese hele boken er det noe helt annet.

    Jeg er forresten enig i at enkelte bokbloggere skriver for mye om bøkenes handling, når det er sagt så er det en av de flotte tingene med blogg: Vi kan skrive og mene hva og hvordan vi selv vil, og som lesere kan vi velge å følge de bloggene vi selv liker best.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: