Vicious

vicious.jpgFörfattare: V.E. Schwab

Beskrivning: ”Victor and Eli started out as college roommates brilliant, arrogant, lonely boys who recognized the same sharpness and ambition in each other. In their senior year, a shared research interest in adrenaline, near-death experiences, and seemingly supernatural events reveals an intriguing possibility: that under the right conditions, someone could develop extraordinary abilities. But when their thesis moves from the academic to the experimental, things go horribly wrong.

Ten years later, Victor breaks out of prison, determined to catch up to his old friend (now foe), aided by a young girl whose reserved nature obscures a stunning ability. Meanwhile, Eli is on a mission to eradicate every other super-powered person that he can find aside from his sidekick, an enigmatic woman with an unbreakable will. Armed with terrible power on both sides, driven by the memory of betrayal and loss, the archnemeses have set a course for revenge but who will be left alive at the end?”

Omdöme: Jag hatar superhjältar i bokform. För mig ska superhjältar antingen synas i serietidningar eller på film eller TV. Jag kräver ett visuellt medium, kanske just för att det är så jag är van att ta mig an genren överhuvudtaget. Jag skyller på Tahereh Mafi.

Och så läser jag den här och får börja omvärdera alltihop. Åtminstone när nån så kompetent som Schwab ger sig in i leken. Schwab är nämligen både kirurgiskt skicklig i sin stilistik och sin berättarteknik och dessutom så insatt i genren att hon kan vända och bända på den nästan precis så som hon själv vill. Hon är rent ut sagt skitbra på sitt jobb.

Schwab jobbar i ”Vicious” enormt mycket med berättarstrukturen på ett sätt som nästan påminner om hur de allra klurigaste deckare/thrillers är berättade. Bruten kronologi är bara förnamnet – Schwab bollar mellan inte bara två utan flera tidslinjer samtidigt, och antagligen är hon och/eller redaktören helt bananer men som tur är på det bra sättet. Strukturen är faktiskt ruskigt bra genomförd, och balansen mellan de olika berättelsebågarna och perfekt avvägd på knarklangarnivå.

Men struktur är trots allt ingenting om inte innehållet är nåt att ha, eller hur? Som tur är håller ”Vicious” där också, både storymässigt och framför allt karaktärsmässigt. Schwab lyckas betydligt bättre än exempelvis Marie Lu att göra göra sina karaktärer flerdimensionella och har alltså betydligt mer nyanser i sina figurer än ”löjligt god” och ”jävligt ond”. Till skillnad från till exempel Adelina i Marie Lus ”The Young Elites” så sympatiserar jag mer med både Victor och Eli än med henne. Jag håller fullständigt med Victor om att Eli är galen, men samtidigt kan jag hålla med Eli om att det kanske ändå är så att nåt gått sönder i varje EO, dvs de som fått superkrafter. Det är så riktigt bra karaktärsbygge fungerar, när karaktärerna känns kompletta och genomarbetade.

Så för att sammanfatta – vansinnigt underhållande och nästan löjligt skickligt berättad. Och superskurkar. What’s not to like? Fet sträckläsningsvarning utfärdas!

Annonser

One thought on “Vicious

  1. Vad kul att du gillade! Hon är verkligen grymt skicklig. Gillar när en författare lägger manken till för att underhålla, förvåna och beröra. Hon har ofta ganska enkla premisser, men snyggt, snyggt genomförda och i den här har de verklogen haft gehör för hur en historia kan berättas i flera plan. Den känns väldigt noir-ig och stram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: