Allt som blir kvar

allt-som-blir-kvarFörfattare: Sandra Beijer

Beskrivning: ”Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet.”

Omdöme:Egentligen har Sandra Beijer skrivit en countrylåt på 200 sidor. Så är det faktiskt. Det är hjärta och smärta filtrerad genom ett konstant alkoholrus på fler Stockholmsadresser än vad en genomsnittlig chaufför för Taxi Stockholm har i huvudet.

På ett sätt är jag otroligt glad att jag inte kan känna igen mig i bokens huvudperson Matilda. Hon mår helt enkelt så jävla dåligt efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän. Så dåligt att hennes bästa kompis(?) Miron tar på sig att hjälpa henne bearbeta dumpningen genom att festa så hårt att allting annat försvinner. Alkohol. Knark. Springa tvärs över motorvägar. Ni vet, sånt man gör. Eller?

Och den är alltså brutalt deppig. När jag googlade lite på boken såg jag att Beijer själv fått höra att den borde trilla in i facket ”feel-bad” och det är inte helt fel resonerat. Jag köper det.

Men som sagt då: jag kan inte känna igen mig. Jag kan inte relatera till Matilda. (Ni som läste gårdagens blogginlägg kan nu börja ana vart det här är på väg). Jag har aldrig mått så dåligt som Matilda gör i hela mitt liv. Jag har väl haft tur. Det är egentligen inget större problem, man behöver nog inte kunna relatera till en karaktär för att kunna läsa en bok. Men det är ett större problem för mig personligen att jag inte kan sympatisera med henne.

Jag tycker liksom inte synd om henne. Inte tillräckligt i alla fall – jag landar nånstans i ett ”jaha, vad tråkigt då. Move along.”.

Det är egentligen inte så att jag tycker att ”Allt som blir kvar” är en dålig bok. Tvärtom. Dialoger flyter på som de ska, grammatik och stilistik är exakt så som jag förväntar mig av Sandra Beijer. Hon kan sina grejer. Omslaget är snyggt som attans. Bra disposition. Alltå sånt där tekniskt är på plats. Jag är bara på den platsen i mitt liv där jag inte längre automatiskt går upp i brygga så fort nån nämner smala handleder och puls som slår i takt med varandra men det är ju inget fel i det på nåt sätt heller. Jag har dessutom all respekt i världen för att man som författare vill gräva ner sig i ämnet uppbrott och sorg och för många läsare kommer den här boken också att kännas som att den är skriven just för dem. Och den kommer att älskas, det är jag säker på. Jag kommer garanterat att en av få som tycker så som jag gör om boken.

Men varför tycker jag inte synd om Matilda? Jag tror att det beror på att jag inte hittar några drag hos henne som jag tycker om (återigen, gårdagens inlägg. Den trogne läsaren får alltså sin belöning…) och därför blir resultatet därefter. Framför allt tror jag att det handlar om att jag upplever det som att hon blir ledd och REAGERAR och inte AGERAR självständigt under en stor del av boken. Det är en stor skillnad. Jag upplever egentligen inte att hon REFLEKTERAR tillräckligt, hon bedövar bara och flyr in i dimman. Och jag köper att man kan göra så, det är inte det. Det är bara inte min grej. Det är inte så jag jobbar.

Nån kommer säkert att högljutt argumentera ”Åh, du fattar ingenting! Du är för gammal, du är kille, varför läser du det här om du inte ens gillar Sandra?”.

Fast grejen är att det gör jag. Jag tyckte att ”Det handlar om dig” var svinbra. Kanske till och med en av de bästa böckerna jag läste det året. Kolla på min recension om ni inte tror mig. Jag vet att Sandra är skitduktig på det hon gör och framgångsrik som tusan och det är grymt på alla sätt. Jag ville jättegärna läsa den här boken. Jag vill tycka om den. Men det här handlar om att jag uppenbarligen ändå inte fastnade för den just här boken. Det här var helt enkelt inte min kopp. Inte just nu. Fast jag som bekant gillar country.

Tack till Natur & Kultur för recensionsexemplaret!

Finns på Adlibris och Bokus

 

Annonser

3 thoughts on “Allt som blir kvar

  1. bokhuset skriver:

    Låter ungefär som jag kände för boken ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag. Hon blir så nedbruten av makens otrohet och brytning att hon klappar ihop helt och till slut söker sig till psykakuten. Ett år pågår det hela innan hon går vidare och faktiskt börjar må bättre. Och jag känner inte igen det alls. Jag har aldrig mått så, inte ens som tonåring, och har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle låta en annan människa påverka mig så starkt. Jag kan liksom inte förstå det. Vilket väl vissa skulle anse som empatilöst eller kallhjärtat, men min lycka har aldrig varit beroende av en annan människa på det totalt uppslukande sättet. Känns ju som man i så fall förlorat sig själv någonstans på vägen.

    Gilla

  2. Evelina skriver:

    Jag hade samma problem med Vega i Oktober är den kallaste månaden. Kunde inte relatera till henne och det fanns inget i hennes beteende som gjorde att jag kände något för henne alls. Att jag läste ut boken berodde på att den är tunn, om den hade varit 500 sidor hade jag lagt ner den efter 100.

    Det är nästan bättre att man irriterar sig på en karaktär än att man inte bryr sig alls. För om man irriterar sig finns det lite engagemang (Men varför går du ensam i ett mörk hus?!) och det är bättre inget alls (Ok, alla dog. Jaha. Okej. Vidare till nästa bok).

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Vega är nån som jag vet att många har svårt för, men för mig så tyckte jag att Vega ändå gick att tycka bättre om och på nåt sätt förstå. Hon har accepterat livet i Varvet men försöker göra nåt för att hjälpa nån annan än sig själv, sin bror. Matilda flyr i stort sett bara in en månadslång fylla och struntar i konsekvenserna och det har jag extremt svårt att förhålla mig till. Så ska jag välja så är jag Team Vega alla dagar i veckan 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: