Djupgraven

djupgravenFörfattare: Camilla och Viveca Sten

Beskrivning: ”Även om tolvåriga Tuva inte har mycket gemensamt med sina klasskompisar och mest håller sig för sig själv har hon alltid känt sig hemma i skärgården och på Harö, där hon bor. Hon kan alla kobbar, skär och och grund utan och innantill. Men den här hösten har något förändrats. Människor försvinner spårlöst i havet, mörka skuggor böljar under vattenytan och övernaturliga väsen visar sig bland träden …”

Omdöme: Man kan lite slentrianmässigt kalla ”Djupgraven” en mash-up av två pågående trender inom svensk barn- och ungdomslitteratur: dels ”deckarförfattare goes 9-12” och dels ”nordisk oknyttsfantasy”. Men har David nåt problem med nåt av det?

Nä. Bara man gör det bra. Och allt som gör att vi slipper fler småstadsdeckare är av godo. Det jag kan tänka mig är det svåra när man år 2016 skriver för den här ålderskategorin och inom den här genren är att det är halvt omöjligt att inte bli jämförd med the almighty PAX.

Mor och dotter Sten löser det här på ett par olika sätt. Dels så är det miljön – för de som inte  känner till Viveca Sten sen tidigare så har hon valt att placera sina deckare i skärgårdsmiljö, och så är även fallet med ”Djupgraven”. Skärgården har i många andra böcker visat sig vara en alldeles utmärkt plats för övernaturliga och spännande berättelser och ”Djupgraven” är inget undantag. En annan sak som skiljer är texten i sig – den ställer helt enkelt lite mer krav på läsaren. Det är en traditionell kapitelbok och har ett språk inte är särskilt svårt men inte heller onödigt förenklat utan ligger på en nivå som känns passande för de som kanske ligger närmare 11-12 än 9-åringarna om man nu ska prata ”slukaråldern”. Det jag också tycker väldigt mycket om är att det väldigt elegant petas in lite miljömedvetenhet i alltihop. Det är klart att man tycker att det är hemskt att Havsfolket inte kan leva i Östersjön på grund av all förorening av havsbottnen, och så börjar man tänka lite och tjoff så finns det möjlighet för föräldrar och lärare att prata lite verklighet. Stor tumme upp för detta.

Det jag däremot inte riktigt känner är lika klockrent är att jag inte köper att huvudpersonerna Tuva och Rasmus är tolv år gamla. För mig känns det ändå som att de är några år äldre än så. Det är inget jätteproblem, men det var ändå nåt som jag tänkte på under berättelsens gång – de tolvåringar jag känner är inte i närheten av att vara så pass mogna som Tuva och Rasmus.

Men är det bra då? Ska man läsa boken?

Jag tycker absolut att det är bra grejer. Väldigt spännande och medryckande och jag gillar att författarna verkligen går all in med oknyttet. Här hymlas det inte. Vi pratar vättar, älvor, havsmonster, och vi är bara på första delen av en trilogi så det finns gott om fler skojiga figurer att peta in i kommande böcker. Jag tycker också att det märks att det är erfarna författare då såväl miljöbeskrivningar, tempo och dialoger känns genomarbetade och bra. Läsvärt både för den som läst PAX och vill ha mer och för ja… alla som tycker att havsmonster låter som en kul grej. Och vem gör inte det?

Adlibris, Bokus, lokala handlaren yadayadayada.

Annonser

3 thoughts on “Djupgraven

  1. Elvira skriver:

    Å, havsfolk! En blir ju nyfiken!

    Gilla

  2. bokhuset skriver:

    Började men sedan kom annat emellan. Är lite kluven, den där deckardelen, den skaver lite.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: