Björnstad

bjornstadDet är rätt meningslöst att berätta om vad ”Björnstad” handlar om. Precis lika onödigt är det att introducera Fredrik Backman.

Varenda bloggande kollega har redan varit på den här boken och sagt sitt och det mesta har handlat om att ösa superlativ som om det vore gratisglassen på Pizza Hut. Så vad kan lilla jag ha att komma med då? Egentligen bara samma sak, men ur mitt huvud. Sen kanske det finns nån av er därute som litar på mitt omdöme. Bara en sån sak.

För det första så är det här en sån bok av Frdrik Backman som jag nog inte skulle köpa till min pappa i julklapp. Pappa tyckte ”Ove” var skitrolig, inte minst för att han kände igen sin bästa kompis Åke i Ove så pass mycket. ”Det är ju Åke som går och kollar garagedörrarna i bostadsföreningen, höhö”. Att jag och min sambo var en smula oroliga för att pappa skulle ta illa upp eftersom vi ser så mycket av honom i Ove är ju en annan sak.

Men när det gäller just den här vet jag inte om pappa skulle tycka att Björnstad var lika kul att läsa. för den är ju faktiskt inte det – kul alltså. Istället så har jag sällan varit så arg och frustrerad och gråtfärdig och varit tvungen att lägga ifrån mig boken och lyssna på ”My dad wrote a porno” som under läsningen av ”Björnstad”. Och samtidigt också varit helt förstummad över hur jävla duktig Fredrik Backman är som författare.

Bokuslingen är stundals rätt jäkla hemsk. Och då pratar jag inte bara om händelser i boken utan i ett mer övergripande perspektiv. Jag tvivlar inte en sekund på att det som vissa utländska pseudopolitiker kallar ”just locker-room talk” låter exakt så som i boken och antagligen rätt så mycket värre i verkligheten. Jag tvivlar inte heller på att vuxna annars rätt välanpassade människor kan förvandlas till de sämsta av människor av en så löjlig sak som att se andra människor jaga efter en boll eller puck eller rentav varandra. Eller gängmentaliteten bland så kallade fans. Eller hur olika man behandlas på grund av kön och klass. Bara det här gör att varenda människa som håller på med organiserad idrott borde få den här med medlemskortet. Och så kan vi väl byta ut nån av de klassiska klassrumsuppsättningarna till ett gäng med den här? Det kan knappast bli sämre.

Samtidigt kan jag också känna att kärleken till ett lag är nåt jag själv saknat utan att ha vetat om det. Jag är ingen sportkille. Har aldrig varit. Jag kan känna att jag aldrig kommer att känna den där hängivenheten  och galet fanatiska kärleken som på nåt sätt ändå verkar så otroligt härlig att vara en del av.

Mitt lag kommer aldrig att vinna en turnering, kommer aldrig att vinna en serie. Jag har ju inget.

Det kan jag sakna mitt i allt.

På samma sätt som jag inte alls kan sakna de hockeykillar som gick i mitt gymnasium och som jag läste en del kurser med då. Men jag känner igen dem i boken. Jag känner igen och kommer ihåg hur lärarna lät dem hållas för att de hade en viktig match bakom sig/framför sig och vilka låga krav de hade på sig. Samtidigt hade de enorma krav på sig som jag aldrig behövde bry mig om och det har jag aldrig tänkt på förrän nu.

En bok som får en att känna så här mycket på samma gång kan inte vara dålig. Björnstad är alltså precis så bra som alla säger. Även jag.

Annonser

5 thoughts on “Björnstad

  1. bokhuset skriver:

    Eller hur! Visst är det tråkigt att egentligen bara sälla sig till hyllningsmassorna, samtidigt som det är så jäkla skönt att ösa ur sig alla känslor boken väcker.
    Väldigt bra recension!

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Tack. Kände också att jag behövde skriva nåt om en bok och inte bara posta youtubeklipp…

      Gilla

      • bokhuset skriver:

        Fast youtube-klipp är bra när inspirationen tryter. Lustigt också med din locker-room talk referens. Jag som tidigare var rädd för Jeb Bush som möjlig kandidat och hänvisade till honom i en recension, och så sitter vi här nu med en mycket värre kandidat. Ironin liksom.

        Gilla

      • OArYA skriver:

        Ja, vinner han så bor vi plötsligt i en värld där vi har en labil Trump, Lil Kim i Nordkorea och sur-Putte i Ryssland vid maken och som alla sitter och leker ”ska-ska inte” med kärnvapen. Man kanske borde anmält sig till det där med att flytta till Mars…

        Gilla

  2. Elin Säfström skriver:

    Alltså, amen och halleluja. Efter att ha läst det här, läste jag slutligen själv boken. Och jag kan inte sluta prisa den. Se min egen lovsång här: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/2016/11/hyllning-till-bjornstad.html (om du inte genast modererar bort alla länkar i kommentarerna).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: