Elin Säfström – the intärvjuu

elin_safstrom_foto-ola-kjelbye_1-300x200 Som utlovat kommer här alltså en intervju med debuterande Elin Säfström. Elin hade vänligheten (eller sinnesförvirringen) att ställa upp på en intervju och jag måste själv säga att jag är väldigt glad över detta och framför allt de utförliga svaren. Enligt förlagets hemsida måste man också tala om vem som tagit fotot till vänster så därför gör jag det:  Ola Kjelbye!

Men nu över till det allra göttigaste, nämligen själva frågorna:

  • Vem är Elin Säfström egentligen?

Jag känner mig inte riktigt kvalificerad att svara på den frågan, men here goes: Jag är en ganska inåtvänd drömmare, med nästan enbart ensamvargiga intressen. Jag bodde en gång under min senare ungdom ensam mitt i skogen (i princip) med två kaniner som enda sällskap – stormtrivdes med det. Jag kan roa mig själv i det oändliga genom att plugga språk (är uppe i åtta stycken), spela musik (alltså instrument – inte bara klicka på play på Spotify) och skriva böcker. Mina vänner går förmodligen att räkna på ena handens fingrar (i alla fall om jag får låna några från den andra). Samtidigt kan jag när man träffar mig, fullständigt paradoxalt, upplevas som oerhört social – särskilt om jag fått lite champagne innanför västen. Jag får inte ens själv ihop dessa två sidor av mig.

  • Varför har vi så många böcker just nu om svensk folktro och oknytt? Har folk tröttat på vampyrer?

Vet du, jag hade ingen aning om att det var så. En sak jag är riktigt dålig på att hinna med är att läsa, så jag hade faktiskt ingen koll på vad andra människor skrev när jag satt hukad över mitt eget manus. Låt mig vara tydlig med att jag ÄLSKAR att läsa böcker, men jag är en extremt långsam läsare och jag måste dessutom på något sätt sprida ut den lilla, lilla tid jag har över mina åtta språk, fiolen och pianot, skrivandet, mitt lilla knippe vänner, samt min make och dotter. Och (host host) även jobbet då.

Men för min egen del är det i alla fall så att jag alltid gillat nordiska sagoväsen mer än de kontinentala/amerikaniserade blodsugarna. Jag är och förbli en Bauer-fan (”fan” som i ”beundrare”, inte ”satan”). För nästan tio år sedan skrev jag en annan bok som även den rörde sig i sagornas värld, men den var dessvärre det sämsta någon någonsin har skrivit, och dessutom på tok för lång. Jag har dock vaskat ut en del, i grunden sunda(?) idéer från det manuset och glatt återanvänt i En väktares bekännelser.

  • ”En väktares bekännelser” är väldigt rolig, och både din egen blogg och bloggen för boken är också humoristisk som attans. Vad gjorde att du valde den lite roligare vägen än den extrema diskbänksrealistiska fantasyn (som jag förvisso själv gillar) som vi sett i t ex Vattnet drar eller Engelsfors-trilogin?

Jag har inte valt någonting. Stilen – eller vad vi ska kalla det för någonting skitnödigt – valde mig, kan man väl säga. Jag skriver och så kommer det ut saker som jag har väldigt lite kontroll över. I alla fall vad gäller själva tonen. Möjligen försöker jag hålla viss distans till en hård och skrämmande värld genom att skruva till det och fokusera på det som ändå är lite lustigt. Jag gillar också diskbänksfantasy, men jag tror inte att jag kan skriva så. Det har i alla fall aldrig hänt hittills.

  • För mig som har utländsk bakgrund så är det här nåt som jag personligen tycker är väldigt intressant. Du har ovanligt många karaktärer i boken som inte är av svensk härkomst (Imane, Hakim osv), var det nåt som du tänkte på och såg som viktigt för dig att ha med?

Nu när du säger det så. Så var det nog. Jag vill inte fastna i någon sorts insnöad ärkesvenskhet – vilket jag nog alltför lätt gör, i och med att jag själv växte upp i Stockholms innerstad på 70- och 80-talet och knappt såg en enda människa med utländsk bakgrund under den tiden. Det är sant – det var faktiskt så. Men nu är detta inte längre fallet, och jag gör mitt bästa för att då och då kika ut ur min världsfrånvända tillvaro och försöka se hur läget är där ute. Och jag kan inte nog understryka hur viktigt jag tycker det är att människor får vara hur olika eller lika de vill, bara de inte plågar någon annan. Det är med stor, stor sorg jag ser hur SD vinner mark här hemma, och nu med Trump som president over there, så vill jag på sätt och vis bara gräva mig ett hål och försvinna ned i det för evigt.

Men, en sak som jag tänkte på mer än ”etnisk mångfald” när jag skrev – men som lustigt nog ingen kommenterat – var att jag ville att kvinnliga varelser skulle få ha en framträdande, drivande roll i handlingen. Det hör till det som gör mig rosenrasande, när fiktion (film, böcker, serietidningar) befolkas av idel män, och när man exempelvis på rutin utgår ifrån att ett djur är en ”han” (tänk efter själv – jag ser detta hela tiden, när folk pratar om min dotters gosedjur, hundar på stan, fiskar i akvarium och liknande). Som om det manliga könet vore något sorts grundkön. Jag har absolut ingenting emot män, men det finns ju ett till kön också. Minst.

  • Du har själv hört av dig till en hel del bloggare om att recensera boken. Hur tänkte du egentligen där, är det inte förlagets uppgift?

Jag har, mycket riktigt, snart mailat varenda bloggare i Sverige (och svensktalande Finland) och hade jag inte gjort det så hade jag fått … få se nu … tre recensioner. Tror jag. På fullt allvar. Nu är jag väl i alla fall uppe i ca femton stycken och jag vet att det är fler på väg. Förlaget gör säkert vad de kan, men shit, vad det är hopplöst att försöka synas i det ständigt susande bruset i media.

Så jag tänkte så här: När jag nu äntligen – efter tio års strävan – kommit så långt att jag fått en bok utgiven, så ska jag tamejfan ända in i kaklet, om jag så ska slå knogarna blodiga. Ja, eller åtminstone maila några bloggare.

  • What’s next? Uppföljare? Helt annan genre?

Håller precis på att avsluta manuset till uppföljaren till En väktares bekännelser. Det har varit tanken från början – även från förlagets sida – att det ska bli en serie. Jag har åtminstone vaga uppslag till handlingen fram till en del fem. Så får vi se sen. Kanske sätter förlaget p långt innan dess. Tiden får utvisa.

Men visst har jag andra planer också. Det är ju så att när man en gång blivit utgiven är chanserna plötsligt i jämförelse alldeles överväldigande att man kan bli det igen. Jag har en idé till en trilogi för en något äldre målgrupp. Hårt inspirerad av en japansk anime. Säger inte mer än så.

Sedan är jag ju en chicklittjej också. För mig är ”chicklit” inte något skällsord, utan en underbart befriande genre där man ohämmat kan frossa i ljuvligt banala små vardagskriser, eventuellt i kombination med problem av allvarligare karaktär – typ att man oroar sig för att det gått en maska på strumpbyxorna medan man ligger på golvet med en pistol mot tinningen under pågående bankrån.

I min privata idealvärld ligger jag på ”stora” Piratförlaget också inom några år, med ett gäng härliga chicklitböcker som i stort sett inte handlar om någonting annat än att få läsaren att må bra. I den världen är förresten någon annan president i USA också.

  • Hur många katter får man ha innan det blir konstigt?

Det beror väl på boytan. Jag hade under en period sju kaniner på trettionio kvadratmeter. Det är ju faktiskt drygt fem och en halv kvadrat per kanin, och det borde väl duga som riktlinjer även för katter? Men, det är klart, finns det hjärterum så är det väl bara att fylla på, liksom.

  • Vad borde jag ha frågat dig?

”Har du något bra julklappstips?” Då hade jag svarat: ”Ja, min bok, En väktares bekännelser. One size fits all!”
 

Annonser

6 thoughts on “Elin Säfström – the intärvjuu

  1. C.R.M. Nilsson skriver:

    Vad roligt att läsa denna intervju! Det gör mig riktigt glad att höra att det kommer bli fler böcker om Tilda.

    Gilla

  2. bokhuset skriver:

    Härlig intervju. Jag vill ju bli bästis med författaren nu och det lär ju betyda att boken måste vara svinbra. Längtar ännu mer efter att läsa den nu. 🙂

    Gilla

  3. […] Tomtar och troll och sådant är liksom inte min grej. Men så läste jag alla hyllningar och en intervju med författaren och kände att nja, kanske ändå? Och det var ju en jäkla tur, för det här är […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: