Högt spel

hogt-spel.jpgFörfattare: Leigh Bardugo

Beskrivning: ”Ketterdam är en myllrande hamnstad där allt är till salu för rätt pris och ingen vet det bättre än det kriminella geniet Kaz Brekker. Han erbjuds möjligheten att genomföra en livsfarlig kupp som kan göra honom rikare än han någonsin kunnat drömma om. Men han klarar det inte ensam.

En hämndlysten straffånge. En spelgalen prickskytt. En rymling född med silversked i munnen. En spion känd som Vålnaden. En hjärtskärare som använder sin magi för att överleva i slummen. En tjuv med osannolika utbrytartalanger. Kaz gäng är kanske de enda som kan rädda världen från undergång om de inte tar livet av varandra först.”

Omdöme: Jag HATAR ordet ”duologi” som börjat dyka upp här och var. Det är fult att skriva, fult att säga och jag vill hellre klia mig i ögat med habaneros än att använda det, men alltså – det här är första boken av två om Leigh Bardugos egen lille Danny Ocean, nämligen Kaz Brekker och hans hans lilla gäng av tjuvar och banditer med flexibel moral.

Jag önskade mig mer böcker i Leigh Bardugos Grisha-universum men utan Mal och Alina eftersom världsbygget… vi tar det igen: VÄRLDSBYGGET!!! är det som Bardugo gör bäst. Och Mal och Alina hade mindre utstrålning än en släckt glödlampa. Tillsammans.

”Högt spel” utvidgar och fördjupar världen åt alla möjliga håll. Ketterdam är naturligtvis nån sorts holländsk hamnstad, Fjerda skriker vårt eget Skandinavien osv. Namedroppandet av semlor och brännvin höjer självklart betyget. Allting känns levande och genomtänkt och… mustigt. Det är snart jul så vi kan väl jämföra världsbygget med en riktigt bra glögg, kryddig, ordentligt varm utan att vara sötsliskig och med rätt sorts bett i eftersmaken. Ingen varm saft här inte. Per Morberg skulle vara stolt.

Dessutom är ju det här rätt upp min allé i allmänhet . Ensembledrama blandat med fantasy och heist-film liksom, det är som en liten lösgodispåse med bara gott godis.

Ensembledrama kräver naturligtvis bra karaktärer. Med tanke på Grisha-trilogin var det faktiskt den saken jag var bekymrad över, men ”Högt spel” känns knappt som att den är skriven av samma författare. Nånting hände på vägen, det är helt klart, för här pratar vi karaktärer man snabbt tar till sig och som dessutom har egna röster och som man faktiskt intresserar sig för. Hon lyckades inte med det på tre böcker, men det tar bara första akten i den här boken innan allt sitter som en keps. Undrar vad det var som hände egentligen?

Hur som helst är det så klart en rent illvillig klipphängare i slutet. Det kunde man ju tro. Behöver uppföljaren. NU.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Finns på Adlibris, Bokus, ja, ni vet.

Annonser

11 thoughts on “Högt spel

  1. elisabeth skriver:

    köpte till tolvåringen i julklapp, hon älskade Grisha-böckerna, och jag tyckte oxå att det var jättebra även om jag av nån aledning hoppade av tåget efter andra boken … svårt när serier drar ut på tiden tycker jag. men denna ska jag läsa, och att bara behöva vänta på EN bok är ju kalas!

    Gilla

  2. Nästa bok är också svinbra! Och jag vet, det händer nåt särskilt när författare släpper kärlekstrianglar och jag-form och börjar hitta på något helt annat. Karaktärerna i den här är bara för fina, och hon lyckas bra med alla perspektiv, även om det tar ner tempot ibland.

    Jag är åtminstone halvofficiell med mitt beslut att flytta till Ketterdam och öppna ett våffelhus. För miljöerna! Världsbygget! Hon slarvade ju helt bort det i Grisha-trilogin, men detta! Wow, bara.

    Gilla

  3. bokhuset skriver:

    Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag kommer ju vara helt utanför här och bli mobbad och allt, för jag är inte riktigt lika överförtjust som alla andra verkar vara. Visst känns den bra och så där, men faktum är att jag lade ifrån mig boken ungefär mitt i och sedan glömde jag bort den. Helt. Tills nu, typ.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Nädå, du får tycka så. Då blir det ännu mer intressant att läsa din recension sen.

      Liked by 1 person

      • Verkligen bara intressant att vi tycker olika. (Fast det där med att läsa den på svenska, det vet jag inte om jag skulle gilla heller, det är så mycket av känslan som kommer av engelskan med insprängda ord från andra språkområden, så jag undrar hur översättningen blir…) Jag är ju också otroligt lättsåld på karaktärer med allvarliga psykiska ärr, och det byggs på under tiden i båda böckerna, och får mig hooked.

        Liked by 1 person

  4. Evelina skriver:

    Jag har läst dem på engelska och jag blir nästa orimlig glad varje gång en ”Sven Alfsson” eller en semla dyker upp. 🙂

    Jag tycker att Six of crows duologin på något sätt känns som att den är mer släkt med Mistborn (Sista riket) än Grisha serien (kanske läste Bardugo Sanderson emellan böckerna?). Alla är dock bra och läsvärda. Jag var helt såld på Grisha serien när den kom. Om man gillar Högt spel tycker jag att man glatt kan fortsätta med Sista riket av Brandon Sanderson.

    Gilla

  5. Evelina skriver:

    @annajakobssonlund Jag har läst Sanderson på svenska och jag tyckte att det var en mycket bra översättning. Nackdelen med att läsa på svenska är att man får vänta alldeles för länge på översättningarna. Hoppas att Modernista verkligen håller ut och ger ut hela serien på svenska. Det värsta som finns är ju när ett förlag ger upp en serie 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: