Nu får du faktiskt banta.

För flera år sen körde jag stenhårt efter principen ”ju fler sidor desto bättre”, dvs ju tjockare bok, desto bättre måste den ju vara. Om nån skrivit en bok med fler sidor än det finns souvenirbutiker i Gamla Stan så måste det ju vara en läsupplevelse av högsta klass. Och på motsvarande sätt tänkte jag när jag gick ock köpte böcker, för visst måste det vara så att tjockare böcker ger mer för pengarna? Ett kronor/sida-index som på nåt sätt skulle vara till hjälp när man stod där och valde bland pocketböckerna.

Som en parantes var det också på den tiden jag automatiskt valde en director’s cut om det fanns någon.

Ni hör ju själva. Jag var ju en komplett idiot.

Verkligheten fungerar inte så. Och om man tittar vilka böcker som fortfarande är olästa i hyllan så är ju föga förvånande en stor del av dem riktiga tjockisar. Såna man tittar på och tänker en tanke om att om jag läser den där så behöver jag bli arbetslös för att hinna läsa på vettig tid. Och när det gäller director’s cuts så finns det absolut ingenting som sätter likhetstecken mellan en sådan och att det blir en bättre film. Snarare tvärtom. Oftast blir filmen bara längre.

Kanske är det jag. Kanske har jag blivit latare. Kanske har min läsning påverkats av snuttifieringen som genomsyrar det mesta numera. Allt ska gå att göra snabbt, så även att läsa ut en bok. Eller så har jag bara till slut upptäckt att de författare jag tyckt bäst om de senaste åren faktiskt klarat av att hålla sig under tegelstensformaten och ändå klarat av att berätta sina historier?

Det är så klart svårt att svara på. Men faktum kvarstår. Jag är en sån som fatshamear böcker. Och jag står för det.

 

 

Annonser

2 thoughts on “Nu får du faktiskt banta.

  1. Elin Säfström skriver:

    Vad intressant att höra. Har själv också alltid föredragit tjocka böcker – i teorin. Sedan har jag – liksom alla andra, riktiga människor – inte tid att läsa sådana. Och jag har väl också med åren glidit åt det mer kortfattade hållet – sannerligen vad gäller mitt eget skrivande, där mina första manus låg på ca 130000 ord och min första och enda (hittills) utgivna bok är ganska exakt hälften så lång. MEN, fortfarande tycker jag, om jag gillar en bok, eller film för all del, så får den gärna vara precis hur lång som helst. Visst, det kanske inte alltid blir bättre, men det blir ju så förfärligt tomt när det tar slut. Avskyr den känslan. Men – alas – det ligger ju i sakens natur, och förr eller senare tar det ju slut i alla fall.

    Gilla

  2. Ylva skriver:

    Som skolbibliotekarie borde jag inte säga det här, men jag gillar korta böcker. Helst inte mer än 300 sidor, men det är för att jag vill hinna läsa flera böcker. Och för att jag tappar koncentrationen och har svårt att komma ihåg handlingen om de är för långa. Ungdomsböcker har ofta lagom längd (om det inte är fantasy) och man kommer in i handlingen direkt. Läsningen har absolut blivit sämre de senaste åren och jag kan inte längre ligga och läsa en hel dag, men det kanske inte är meningen att man ska göra som vuxen heller…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: