Det blir faktiskt bättre.

Jag vill prata om en sak. En av de saker som gör ”The Edge of Seventeen” till en så in i helvetes bra film. Den är förvisso himla bra på alla sätt, från manus och regi till hur bra skådespelarna är, men det finns en grej som verkligen gör mig extra glad.

Det är Hayden Szeto.

Det är för att han är kines.

Och för att han inte är med i egenskap av att vara just asiat.

Han ska alltså hör och häpna inte vara med som rolig sidekick till den riktiga huvudrollen som spelas av nån klassisk amerikansk ”jock”-snubbe.

Han ska inte heller vara med som kung fu-expert.

Eller nån sorts teknisk snubbe – bilmekaniker, hacker. Ni vet.

Han ska ”bara” vara den manliga huvudrollen. The love interest. Ingen big deal.

Men för nån som växt upp med att de enda filmer där asiatiska killar överhuvutaget är med är ”karatefilmer” är det faktiskt en big deal. Jag ska förresten vara tydlig med att när jag pratar om asiater så är jag medveten om att jag är rätt hårt vinklad mot ostasiater, eftersom det är där jag själv har mina rötter. Jag tänker mig iofs att har man indiskt eller pakistanskt ursprung eller liknande så har man inte direkt mängder av tuffa förebilder i Hollywood att kika på då heller.

Jag är hur som helst väldigt glad att serier som ”Crazy Ex-Girlfriend” och ”The Walking Dead” äntligen kommit på att asiatiska killar kan vara just killar. De kan vara precis som vem som helst. Sjukt revolutionerande eller hur? Ni vet det. Jag vet det. Nu verkar det som att en eller två i Hollywood börjar fatta. Cynikern i mig tänker att det kanske beror lite på att Kina växer som ekonomisk maktfaktor och helt enkelt tvingar till sig plats. I det här fallet är jag i så fall all for it. Mer diversifiering, ja tack.

Sen finns det ju naturligtvis fullkomligt idiotiska karaktärer också – vad i HELVETE håller de till exempel på med i den där förbannade ”Two broke girls”?

Men på det stora hela verkar det alltså gå framåt. Baby steps. Och nu alltså, äntligen som huvudperson i en ungdomsfilm. Jag tycker faktiskt att det är rätt stort, för jag kommer inte på ett enda ytterligare exempel på det här i just ungdomsfilm så det är så skönt när det äntligen dyker upp.

Vet ni? Vissa saker blir faktiskt bättre i världen. Kan vara rätt gött att tänka på, eller hur?

Annonser

5 thoughts on “Det blir faktiskt bättre.

  1. Jag blir positivt överraskad hela tiden (och så klart negativt bekräftad ofta också, när utvecklingen inte alls verkar ha gått framåt för vissa författare/filmskapare). Nu senast var det Blacklist, en helt vanlig actionserie, där jag inser att ett slags anpassat Bechdel-test för i det här fallet svarta karaktärer skulle ha gett fint resultat. Det finns i serien tillräckligt många, tillräckligt viktiga svarta karaktärer för att de ska kunna ha flera separata dialoger där det är två svarta personer som talar med varandra. I det här fallet är det också flera lite äldre bland dessa karaktärer, samt en blandning av afro-amerikaner och afrikaner. Serien har också två karaktärer med rötterna i Mellanöstern.

    (Det vanliga Bechdel-testet faller serien dock på målsnöret på. Och taltiden kvinnor/män ska vi inte tala om. Men variationen bland karaktärerna gör den ändå dynamisk nog att resa sig ur ”ordinär action-serie”-träsket.)

    Liked by 1 person

  2. Elin Säfström skriver:

    Yay för alla former av avvikelser från den hårt inbankade s.k. ”kaukasiska” normen! Själv snärjer jag lätt in mig i min egen vithet (ja, jag kallar det just vithet, för jag blir inte ens kräftröd på sommaren, utan fortsätter att vara närmast brittiskt kritvit) om jag inte tänker mig för och jag VILL INTE sitta där och sprattla. För jag tycker att det är helt sjukt!

    Liked by 1 person

  3. bokhuset skriver:

    Yeey på den och yeey för inlägg som det här. För som normativ ( sjukt att ordet ens finns men kommer inte på något bättre ) blir man rätt blind tyvärr. Som när min bästa kompis för många år sedan öppnade mina ögon rätt brutalt. Jag ville ut och festa och tjatade på henne att följa med och hon tackade nej. Till slut sade hon att ” jag vågar/vill inte åka tunnelbana just idag eller vara ute på stan”.
    Det var den 30e november. Karl den 12:s dödsdag och en dag när högerextremister härjar och ”firar” på stan. En enda mening som visade mig vilka olika världar vi lever i, enbart pga hudfärgen. Och inlägg som det här påminner mig om hela tiden hur litteratur/tv/film faktiskt ser ut. Att påpeka och försöka förbättra och inte bli vithets/heteroblind igen.
    Vilket påminner mig om att jag måste svara på kommentarerna om mitt inlägg om Roth. Någon var lite ute och cyklade där känner jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: