Hallo Anna Ahlund, wie geht es dir heute?

Nä, jag bara skojade. Mer tyska än så blir det inte på den här bloggen, så långt sträcker sig mina kunskaper efter sex års studier i tyska på högstadie- och gymnasienivå. Däremot så ville jag ha en liten nulägesrapport av Alingsås-aktuella Anna Ahlund om hur det går dels med ”Du, bara” men också ”Saker ingen ser” så jag fyrade av ett gäng frågor till henne:

1.       En liten pappertrana har viskat om ”Du, bara” och film? Care to elaborate?

Ja, det stämmer! För en tid sen fick jag ett telefonsamtal från en väldigt trevlig regissör och producent som heter David Färdmar, som hade läst Du, bara. Jag tittade på hans tidigare filmer, och förälskade mig i känslan (kolla in novellfilmen Getingdans, den är så vacker!) Sen träffades vi och pratade vision, och nu har vi skrivit optionsavtal. Det är mycket pengar som ska sökas från olika håll och många delmål som ska nås innan det är säkert att det faktiskt blir en film, men jag håller tummarna. Jag ska skriva manuset, och ser så mycket fram emot vad David ska göra av det. Vi är överens om att sexscenerna ska få ta plats, och att filmen ska få vara HET.

2.       Jag läste nånstans om att ni jobbar lite på att få ut ”Du, bara” på flera utländska marknader? Hur går det med det?

Det går bra tack! Nu i dagarna kommer ”Bare du” ut i Skam-land, det glädjer jag mig mycket åt. Jag skulle gärna få ut den på den engelsk/amerikanska marknaden också, och vi jobbar på det. Den amerikanska YA-utgivningen är ju all about ”clean teen”, där folk knappt får kyssas i skrift, så jag tror att det handlar om att hitta en modig förläggare som vågar satsa på lite unclean teen. Personligen tror jag att många skulle må bra av att läsa den typen av historia.

3.       Kan du berätta nåt spännande om nästa bok? Senast igår såg jag på instagram att du hade stora saxen framme i manuset?

Ja, nu är stora saxen framme. Jag har testat många idéer och olika trådar, och nu är det dags att rensa upp och städa bort det som inte riktigt funkar. Jag klippte just bort en anonym brevväxling mellan två karaktärer, vilket först kändes förbjudet eftersom den tråden varit en ganska stor grej i manuset, men nu i efterhand känns det bara skönt. Det var några riktigt fina mail, men ett par praktiska detaljer kärvade lite, och jag drog mig hela tiden för att skriva just de scenerna. Så när jag kom på att jag kunde få fram det jag ville säga på ett annat sätt blev det chop-chop. Jag gillar den här fasen, för det som blir kvar efter en riktig klippvända blir skarpare, och saker kommer fram tydligare. Sen är nästa steg att slipa till det som är kvar så att det funkar, håller ihop och blir snyggt, det är ännu roligare.

Om min nya bok Saker ingen ser kan sägas detta: Den som alltid drömt om att läsa en riktigt smaskig hångelscen i ett överdådigt kostymförråd kanske får sina drömmar uppfyllda! Boken följer sex artonåringar på ett estetgymnasium under ett år. Den handlar mycket om hur vi ser på varandra, och de sidor av oss själva som vi inte visar upp för andra direkt.

4.       På tal om instagram – allvarligt Anna, hur många muminmuggar har du egentligen?

Haha! Jag har 28 muminmuggar. De flesta har jag fått i present av min man på födelsedagar och jular. I sommar fyller jag trettio, så om jag har tur kanske jag får två.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: