Vita tigern

vita-tigernFörfattare: Christin Ljungqvist

Beskrivning: ”Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen.På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.”

Omdöme: ”Vita tigern” har väldigt mycket intressant och bra som talar för boken. Ljungqvist använder dystopi-möter-steampunk-möter-världskrigsmixen till att säga väldigt relevanta saker om vår tid och integration, flyktingmottagande och mänskliga rättigheter och det är där nånstans jag tycker att ”Vita tigern” fungerar som allra bäst – som allegori. Fantastik kan i sina bästa stunder inte bara vara välbehövlig verklighetsflykt utan också ett verktyg för att diskutera nåt verkligt och det tar Ljungqvist verkligen fasta på. Det är ett spännande sätt att väcka tankar om Sverige 2017 om inget annat. På så sätt påminner den om Melina Marchettas bok ”Ett folk utan land” som kom ut på samma förlag för nåt år sedan.

Nåt jag också tycker väldigt mycket om med boken är miljöbeskrivningarna. Det finns nåt väldigt kittlande med ett futurisktiskt Göteborg där välkända landmärken och gator finns kvar, men teknologin är helt annorlunda. Steampunk 2.0, eller ”gaspunk” som författaren själv kallar det.

Jag hade dock, som jag nämnt i tidigare inlägg, lite svårt att komma in i boken. En stor del av det är mitt eget fel, eftersom jag förväntade mig en bok med ett lite annat tilltal och för en äldre målgrupp så jag behövde lite tid på mig för att justera ansatsen. Jag saknade lite av den atmosfär och språk som finns i exempelvis ”Kaninhjärta” och det beror just på att den här boken är för en helt annan målgrupp. Ingen skuld på varken förlag eller författare, det är jag som missuppfattat. Men visst, ska man börja läsa Ljungvist, då skulle jag börja med ”Kaninhjärta”, det är ingen snack om saken.

Det ska också sägas att ”Vita tigern” inte direkt spurtar iväg direkt från start. Istället är den lite mer lågmäld och tar en rätt rejäl stund på sig att komma upp i marschfart och den skiljer sig därför rätt ordentligt jämfört med många av de amerikanska dystopier som kommit de senaste åren. För min del blir det lite segt stundtals, det måste jag faktiskt erkänna. Samtidigt finns det ett intressant hantverk bakom och goda möjligheter att kunna fördjupa sig mer i själva storyn i kommande böcker nu när ramverket är fastställt, speciellt som det finns ett helt garnnystan med spännande trådar som inte får svar när boken är slut.

Det är lite så man får se ”Vita tigern” – en tänkvärd början på en längre resa.

Finns på Adlibris och Bokus eller lokala biblioteket osv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: