Recensent hjärta författare =?

Christina Lindström postade en intressant grej på instagram idag som handlar om förhållandet mellan recensent och författare, inte minst inom bloggvärlden (vi har lagt ner begreppet bloggosfären va? Bra.).

Och det är fan så svårt ibland. Faktiskt.

Ju längre tid man håller på med det här, ju fler författare kommer man att springa på och prata med på ett eller annat sätt, antingen via sociala medier eller på Bokmässan eller på nåt annat sätt. Telegram, brevduva, röksignaler, vad vet jag.

Eftersom bokpölen trots allt är ganska liten i Sverige är det här nästan oundvikligt, speciellt om man får för sig att nischa sig på nåt sätt – det spelar nog ingen roll om man bara läser deckare, feelgood, ungdomsböcker eller nåt annat, det är säkert likadant oavsett. Då finns det bara ett visst antal spelare och vägarna kommer att korsas förr eller senare.

Jag sitter ju själv här och har en handfull författare som jag har ett bra förhållande till på olika sätt.

Och det är här Christinas funderingar kommer in, och det är bra och relevanta funderingar.

Hur stå det egentligen till med objektiviteten då? Hur blir det när jag ger mig på nån av de här personernas böcker? Hur tänker jag?

Som jag ser det finns det i huvudsak två vägar jag kan gå. Antingen låter jag bli att recensera deras böcker överhuvudtaget, och undviker på så sätt alla såna här problem. Jag kan fortfarande läsa böckerna, jag får bara inte prata om dem. Kanske betyder det att det i längden bara blir utländska författare och svenska debutanter som recenseras, men då är åtminstone det här med integriteten utom tvivel. Så fort jag pratat med nån så åker hen ut i kylan för säkerhets skull liksom. Lite hårddraget, men ni fattar.

Eller så läser jag dem och gör mitt allra bästa för att vara precis likadan i mitt förhållande till dem som om jag läser valfri amerikan eller dansk eller var nu författaren kommer ifrån och som jag ändå aldrig kommer att träffa. Eller för den delen svensk författare som jag aldrig pratat med.

Fattar ni? Det här ÄR snårigt.

Just nu, och det här är naturligtvis inte hugget i sten på nåt sätt, så tänker jag att jag läser böckerna och är det så att jag tycker att nåt är bra så skriver jag det, och är det dåligt så skriver jag det, men nyckeln är att det måste vara väl underbyggda åsikter och konstruktivt på samma sätt som jag alltid tycker att en recension ska vara skriven. När det nu blir så att det handlar om böcker av de här författarna, då får jag helt enkelt vara extra noga och fundera på varför jag tycker som jag gör? Tycker jag att det är bra bara för att jag gillar personen, eller hade det varit lika bra om det var Okänd Författare X som skrivit det? Och ska jag ta hänsyn till författaren när det är nåt jag inte gillar bara för att hen är trevlig i kommentarsfältet? (Svaret på just den frågan är så klart ”I HELVETE HELLER”.) Och i sådana fall får faktiskt författaren snällt tugga i sig att man inte kan få kompisbehandling.

Nu har jag tänkt högt igen och vi vet ju alla att det inte nödvändigtvis är jättelyckat alla gånger, men jag skulle verkligen älska att få höra lite kommentarer på det här i kommentarsfältet. Pliiz?

 

 

 

 

Annonser

18 thoughts on “Recensent hjärta författare =?

  1. Jag svarade också Christina i det där kommentarsfältet, och mina tankar går ungefär som dina. Det är jättesvårt att recensera böcker vars författare man fått ngn slags förhållande till! De blogginläggen tar absolut längst tid att skriva, och jag skriver och skriver om… Men jag vill och måste vara ärlig i det jag tycker. Gillar jag inte så skriver jag det – men måste hitta ett VARFÖR. (Precis som jag måste hitta ett varför när jag gillar så det inte ser ut som ”kompisgillning” liksom). Och jag försöker alltid att hitta och lyfta ngt som jag gillar i en bok jag egentligen skriver ner.

    Jag skriver annorlunda om utländska författares böcker. Där känner jag mig inte tvungen att ge konstruktiv kritik eller hitta ljuspunkter att lyfta. Där kan jag (fegt) såga rätt av, och tänker (hoppas…?) att de ändå aldrig kommer att läsa vad jag tyckte.

    Men att sluta skriva om den jag fått ”kontakt” med? No, not an option… Jag vill ju läsa dem! Och läser jag så tycker jag. Och tycker jag så skriver jag.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Vi har ju som sagt nackdelen att det inte är så många personer inblandade. Jag tänker mig att det här är ofantligt mycket lättare i större länder, då får man inte det här närhetsproblemet.

      Och VARFÖR är precis som vi båda är inne på det allra viktigaste verktyget vi har i vårt krafsande. Fullständigt övertygad om det.

      Gilla

  2. kuggekugge skriver:

    Jag förstår precis hur du tänker. Jag tycker det bästa är om en kan vara ärlig och ifrågasätta det som inte funkar, men det finns ju så himla många sätt att göra det på. Vissa recensenter (i tidningar) kan vara så otroligt elaka och jag tänker bara varför?!

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Det är nog så enkelt som att det är just det – enkelt. Och att man får lätta skratt på det. Lättköpta poänger.

      När det gäller själva inlägget är det verkligen så här jag tänker – när/om jag recenserar t ex din bok så kommer jag inte att ta hänsyn till att du läser recensionen mer än att jag tydligt ska motivera varför jag tycker som jag gör. Att du är inne och läser är ju så klart trevligt, men det får ju inte ligga till grund för nån sorts positiv särbehandling.

      Gilla

      • kuggekugge skriver:

        Nej absolut inte! Och det vill jag ju inte heller. Är ju också väldigt suspekt om nån köper PRECIS ALLT det jag skriver, haha. Klart att det alltid finns saker som kan bli bättre och fastän det kanske svider i stunden hoppas jag kunna ta lärdom av det i följande böcker. 🙂

        Liked by 1 person

  3. Jag har hos Christina luftat åsikten att objektiviteten är en myt i gammelmedia. Där har vi ägarstrukturer och geografi att ta ställning till (författare och förlag och media trängs på liten yta). Så även om bloggvärlden har sina problem har gammelmedia sina. Och i ärlighetens namn känner nog bloggare och journalister ”sina” författare på ungefär samma sätt, genom de texter de skriver och samtal kring dem. Respekt och delat intresse har man ju, men vi känner ju inte varandra ”privat”.

    Vad gäller relationen till bloggare så upplever jag att förekomsten av bloggare får mig att anstränga mig ytterligare ett varv som författare. Jag vet att det finns riktigt skarpa läsare där ute, som skriver om det de gillar och inte gillar.

    Och eftersom jag vet att jag kommer att bli läst, och recenserad, kan jag känna den här positiva pressen. ”Har jag trasslat till karaktärsgalleriet för mycket? Det kommer inte David att gilla. Är det bra sväng i min bok nu?”

    I min målbild ingår att skriva på ett sätt som både överraskar och tilltalar er, mina mest publika läsare. Och det tycker jag definierar god litteraturkritik, på ett sätt, att den ger avtryck i den litteratur den granskar. Jag vill inte hamna i Katjas Gender-bender-experiment, eller bli uppfattad som generisk eller trist av dig. Jag måste helt enkelt skärpa mig, som Levi skulle ha sagt.

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Ja, det finns absolut den aspekten också – du är som bekant en del av den handfull författare som jag faktiskt pratar med och som därmed kan råka ut för ärlighet deluxe. Det vill säga – jag förväntar mig vissa saker av er beroende på vad jag vet att ni kan och eftersom jag ”känner” er så får jag för mig att jag kan vara skarpare mot er om både bra och dåliga saker i skrivandet. Ni SKA kunna ta konstruktiva synpunkter även om det kanske är tuff just för att vi har etablerat en ömsesidig respekt för varandra precis som jag SKA kunna ge er väl underbyggd kritik. Kanske förväntar jag mig mer av er än andra så ”fallet” kan bli högre om det handlar om negativa saker, men det bör hanteras just på det här sättet från båda hållen.

      Liked by 1 person

      • Jag tänker att relationen ändå börjar med böckerna. Och att kraven också kommer från böckerna. Om jag var en jättetrevlig person som skrev halvlama böcker antar jag att dina förväntningar knappast skulle vara så höga. Nu råkar jag skriva böcker du gillar, och har inställningen att det är enklast för alla om vi är hyggliga mot varandra. Så jag blir en författare du gillar som också är lätt att ha att göra med. (Gud, det låter knepigt att säga så om sig själv, men jag är faktiskt inte så knölig att ha att göra med… )

        Småförlag har ju inte heller någon pressperson, så din kontakt med mitt förlag blir alltid genom mig. Ett större förlag har ju en armada (eller, ja inte det då, men iaf fler än en) förläggare, presspersoner, ägare och allmänt folk som kan ha kontakterna med recensenten och därmed hålla relationen mellan författare och journalist mer neutral. Fast det betyder ju inte att relationen mellan journalisten och förlaget är helt neutral.

        Gilla

    • bokhuset skriver:

      Jag har en känsla av att du kanske kommer hamna där ändå, fast på ett positivt sätt. 😉
      I övrigt håller jag med alla skribenter här. Jag hade en hel massa regler uppsatta för mig själv när jag började, men de visade sig vara helt orimliga. Man får försöka vara ärlig helt enkelt, och ärligt talat ( höhö ) har det faktiskt inte varit speciellt svårt än.

      Liked by 1 person

      • Åh, det skulle jag vilja se! Att genderbenda mina böcker utan att det ser konstigt ut borde var alätt, eftersom jag alltid genderbendar minst en karaktär under arbetets gång. 🙂

        Du missade btw världens roligaste panel på Swecon där två av hedersgästerna genderbendade hela bokvärlden och talade om ”To write male characters” på samma sätt som korkade människor pratar om att skriva kvinnliga karaktärer. Jag skrattade så jag inte fick luft. 🙂 (Davids blogg är visst stället där vi hänger och pratar OT just nu… 🙂 )

        Gilla

      • OArYA skriver:

        Kör på säger jag!

        Gilla

    • Christina Lindström skriver:

      Min man, journalist och kritiker på en större dagstidning, får inte ens recensera någon han nyligen intervjuat (och absolut ingen han känner privat). Så fungerar det generellt på DN, SvD, Sydsvenskan, GP osv. De handlar inte om hög svansföring utan grundläggande journalistiska principer. Bloggvärlden är och ska förstås få vara annorlunda och ha annorlunda regler. Själv läser jag regelbundet flera bokbloggar och gillar det men jag funderar ibland lite över relationen bloggare – författare, och hur det påverkar recensionerna. Helt sant att vi ju ofta gillar böcker allihop och lätt ”kan” råka bli bekanta!

      Gilla

      • Christina Lindström skriver:

        Inte ”kan”, utan ”råka”. Vet förresten en viss författare som avskyr citationstecken. Hoppas hon inte läser detta, men det gör hon nog!

        Gilla

      • OArYA skriver:

        Som du märker är vi åtminstone några på andra sidan som också funderar ibland. Tack för att du tar upp ämnet, det är väldigt bra att tänka över vad man håller på med!

        Liked by 1 person

  4. ewalotta70 skriver:

    Det är ett dilemma, och jag har tänkt i liknande banor. Nu recenserar jag iofs väldigt lite – min blogg är en mer allmän historia. Eftersom jag själv debuterar i augusti vill jag givetvis bli recenserad på ett ärligt och konstruktivt sätt. Men som du skriver är den här skrivarvärlden liten och jag känner en hel del bokbloggare, som jag gissar inte kommer att våga ta i min bok med tång. (Jo, läsa kanske, förhoppningsvis, men inte recensera.)

    Gilla

  5. Elin Säfström skriver:

    Shit, vad jag har funderat mycket över det här på sistone, men i slutändan känns det ändå enkelt och självklart – åtminstone för mig på författarsidan: En recension av en bloggare man ”känner” MÅSTE få vara kritisk. Hur fan ska man annars få reda på var det brister? Jag kan lova att mina ”fysiska” vänner (gödslar med citationstecknen här) inte kommer att säga ett pip om det. Att min mamma och mina närmaste gillar det jag skriver är i stort sett helt ointressant, för de skulle acceptera precis vad skit som helst som jag pressat ur mig.

    Dessutom tror jag nog att uttryckt avsky för mitt alster inte behöver innebära samma avsky för min person. Vilket underlättar.

    Gilla

    • Christina Lindström skriver:

      Ja, absolut! Klart en bokbloggare måste få uttrycka negativa synpunkter (även om det kan vara smärtsamt för författaren att läsa) men det är ganska mänskligt om hen påverkas av att hen eventuellt känner den vars verk hen bedömer. Jag dömer absolut inte varken författare eller bloggare som bondar och är ju själv en del av den här lilla världen. På Instagram följer och följs jag av bloggare, kanske främst därför att jag mest av allt identifierar mig som läsare och bara i andra hand författare. Ibland kan jag dock vrida lite besvärat på mig om en bloggare på sociala medier tackar för en bok som ska recenseras och uttrycker glädje över en extra present i bokpaketet (host) – och författaren kanske lägger ut en hjärtikon eller en blomma som svar. Absolut helt mänskligt (själv strösslar jag dessvärre också med emojis) men det ger kanske inte ett helt… Äsch, jag lägger ner. Jag tror du fattar poängen! 🙂 (Emoji på slutet!)

      Gilla

      • Elin Säfström skriver:

        Jamen, exakt, relationen i sig kan naturligtvis skava på ett eller annat sätt. Jag har därför tänkt att jag kanske, eventuellt skulle avråda vissa bloggare från att recensera alls. Men nu har jag fimpat dessa tankar till förmån för förespråkande av ohämmad – om än i idealfallet konkret uppbackad – kritik även från bekanta bloggare. Av någon anledning – förmodligen till följd av tillfrisknande från besvärlig sjukdom – känner jag mig just för tillfället extra harmonisk och bepansrad, i vetskapen om att folk tycker olika och så är det bra med den saken.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: