Fejk

fejkFörfattare: E. Lockhart

Beskrivning: ”Imogen är karismatisk, föräldralös och på rymmen från sitt arv.

Jule är en fighter, en kameleont och en atlet.

En intensiv vänskap. Ett försvinnande. Ett mord, eller kanske två. En farlig romans, eller kanske tre. Lögner och lojalitet, förklädnader och svek. Den amerikanska drömmen, superhjältar, förövare och offer.

En tjej som vägrar ge folk vad de begär av henne.

En tjej som vägrar vara den hon en gång var.”

Omdöme: Det här är alltså boken som fick mig att fundera på om jag inte skulle sjukskriva mig så att jag kunde läsa färdigt, alternativt sitta kvar i bilen på parkeringen i ett par timmar för att bli klar. Bara en sån sak.

Det intressantaste med ”Fejk” är att den egentligen inte är särskilt märkvärdig. Ur ett perspektiv är den till och med ganska stereotyp och verkligen inte något nytt under solen. Men det är som jag sagt många gånger tidigare – man måste inte komma med något nytt, men man måste komma med något bra, och där levererar E. Lockhart med råge.

E. Lockhart hymlar inte med inspirationen – det pratas viktorianska romaner om och om igen i boken, framförallt ”Lysande utsikter” av Charles Dickens. Vill man vara lite mer modern så kastar vi in en rejäl näve ”The Talented Mr. Ripley” och en inte så liten släng av tv-serien ”Revenge” och filmen ”Memento” när vi ändå håller på. Där nånstans kan vi börja ringa in ”Fejk”.

Det här är inte en bok för de som bara vill koppla av med sin läsning. Den kräver sin läsare, och man ska minsann vara både utvilad och uppmärksam när man läser för att hänga med i svängarna. Det är här ”Memento”-referensen kommer in. Likt Christopher Nolans mästerliga film berättas boken alltså baklänges, och nystar därmed upp händelseförloppet från nuläget bakåt i tiden. Det i sin tur gör att varje föregående kapitel ställs i nytt ljus.

Funkar det då? Ja, det gör det. Men som sagt, som läsare får man ha en hel del i huvudet. Det är också det som är lite härligt, att få utmana den där grå massan mellan öronen ibland. Ju färre uppehåll ni gör i läsningen desto bättre, Men det ska erkännas, ibland kan det kännas lite så här:

1e01b500a8c33f0fe940aa4310c89084--to-the-wall-tack

Jag tycker  väldigt mycket om det här med att att man får jobba en hel del med att tycka om Jule. Frågan är kanske till och med om man egentligen gör det, vilket i sin tur blir Lockharts sätt att diskutera den klassiska protagonisten och bilden av den. Vad är egentligen en hjälte? Eller antihjälte? Jule är otroligt spännande på det sättet. Är hon iskallt kalkylerande eller är hon en opportunist? Vad är sant och falskt i det hon berättar om sig själv? Vad är det hon undanhåller?

Det avspeglas också lite i själva språket. Lockhart anlägger en sorts kylig distans i sitt berättande men är samtidigt väldigt detaljerad och vacker i sitt bildspråk på samma gång. Har ni sett Tom Fords fantastiska ”Nocturnal Animals” från förra året? Tänker er det bildspråket fast i bokform ungefär.

Som ni förstår så är det jag fastnar när det gäller ”Fejk” mer ”hur” än ”vad”. Det är själva berättandet som är grejen mer än själva händelseförloppet. Men bara så att ni inte missförstår mig – den ÄR förbannat spännande. Helt klart en av höstens absolut mest intressanta böcker!


Förlaget har bidragit med recensionsexemplaret.

Adlibris / Bokus

Annonser

4 thoughts on “Fejk

  1. bokhuset skriver:

    Intressant. Jag läste en sågning igår, men eftersom jag litar mer på dig så hamnar den ändå högt upp på läslistan. 🙂

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Bokhora-recen eller? Jag tänker lite så här att om man har ansatsen att den ska vara nåt annat än en thriller i snygg förpackning så kan man nog bli lite besviken. Å andra sidan så finns det stunder då ytan är själva innehållet och den stora behållningen, och ”Fejk” är definitivt mer åt det hållet.

      Gilla

      • bokhuset skriver:

        Precis den ja. Jag lär ju också ha bra förutsättningar att gilla ännu mer då jag faktiskt inte läst Frankie än. Jag vet att alla hyllat den men jag har inte känt mig lockad alls. Men någon regnig dag så händer det nog. 🙂

        Gilla

  2. Malena skriver:

    Jag håller med! Jag blev ärligt talat irriterad på alla som ville prata med mig den dagen (!) jag läste Fejk, jag ville bara fortsätta att läsa den här fantastiska boken. Det enda dåliga med Fejk är att jag redan har läst klart den.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: