Nomadplaneten

nomadplanetenFörfattare: Emanuel Blume

Beskrivning: ”Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen.Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.”

Omdöme: Vi kastar in filmreferenserna direkt eftersom jag inte är tillräckligt inläst på den här typen av scifi i bokform. Istället drämmer vi till med Robert Zemeckis ”Contact”, Stanley Kubricks ”2001: A Space Odyssey” och Andrey Tarkovskys ”Solaris”. Tänk lite Andy Weirs ”The Martian” också förresten. Om ni har koll på de filmerna så vet ni vartåt det är på väg. Här är det inga laserkanoner eller rymdvarelser som spottar frätande syra som har huvudrollen. Istället är ”Nomadplaneten” en scifi som har ett betydligt mer vetenskapligt och lågmält anslag innan den tassar in på psykologisk nästan skräckartad mark.

Grejen med ”Nomadplaneten” är att den funkar otroligt bra, avsaknaden av intergalaktiska federationer till trots. Man skulle kunna göra misstaget att tro att det här blir en otroligt seg och händelsefattig historia, men det är precis tvärtom. Blume lyckas hålla spänningen på en ständigt stigande nivå och gör det med ett språk som är oerhört välskrivet – jag skulle vilja påstå att det är en av de mest välskrivna böcker jag läst på svenska på länge. Blumes research och noggrannhet lyser också igenom och gör att ”Nomadplaneten” känns precis så gedigen och genomarbetad som man önskar och hoppas på. Kan man kalla det diskbänksrealism i rymden? I så fall gör jag det.

Om man ska gräva ner sig en smula i de få brister som finns så handlar det mesta egentligen om bokens huvudperson Jonathan. Han är lite för tillbakadragen och passiv, snudd på initiativlös på ett sätt som gör att han blir en aning svår att känna för och relatera till som läsare. Jag menar inte att han ska vara nån actionhjälte, men snarare att jag skulle vilja att han på något sätt visade varför han ens varit påtänkt som deltagare i expeditionen. Det är dock ett ganska litet problem i förhållande till hur bra allt övrigt är.

Jag har egentligen inte mer att säga om ”Nomadplaneten” än att ge den mina varmaste rekommendationer. Emanuel Blume är en författare jag absolut ska hålla koll på i fortsättningen. Det bör ni andra också göra!

 


Författaren har bidragit med recensionsexemplaret.

Adlibris / Bokus eller köp den av författaren själv!

Annonser

4 thoughts on “Nomadplaneten

  1. bokhuset skriver:

    Jag har läst den, men inte fått ut recen än. Förbannat svår rec att skriva av någon anledning, kan jag kopiera din?

    Gilla

  2. Elin Säfström skriver:

    Gud så intressant! Den ska definitivt in i det fysiska dokument jag äntligen etablerat för att hålla min digra att-läsa-lista under kontroll.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: