TVÄRSTOPP i Röda rummet!

Ok, så jag kan erkänna det direkt. Jag har aldrig läst ”Röda rummet” av August Strindberg. Så i mellandagarna innan jobbet brakade lös igen och jag var mellan böcker (det är väl det mellandagarna avser?) tänkte jag att ”Jo, men nu gör vi ett försök. Det är ju en klassiker av rang, det sägs att man bör ha läst den som svensk medborgare, klassiker, litterär kanon blablabla”. Så jag tankade ner boken, den finns t o m gratis i iBooks, och började. Och maken till tvärstopp har jag nog aldrig råkat ut för tidigare. ”Att paddla kanot i gröt” är en underdrift. Det är förvisso vackert och målande men det är en meningsbyggnad och ett tempo som gör att jag måste ta Clarityn och injicera energidrycker med dropp för att överleva. Ni vet hur den börjar va?

”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal – och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och kunde mellan stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar, som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjor. Där var ett liv och ett kiv.”

Och så håller det på i några stycken till. Som sagt, målande etc. Men sen kommer lite dialog:

”Herr Struve drog ut den högra polisongen, tryckte varsamt ner hatten och tackade för bjudningen, men var orolig.

– För det första, måste jag bedja er icke vidare titulera mig häradshövding, upptog den unge herren samtalet, ty det har jag aldrig varit, utan endast extra ordinarie notarie, och detta senare har jag med i dag upphört att vara och är endast Herr Falk.

– Vad för slag?

Herr Struve såg ut som om han förlorat en fin bekantskap, men förblev godmodig.

– Ni som är en man med liberala idéer …

Herr Struve försökte begära ordet för att utveckla sig, men Falk fortfor.

– I er egenskap av medarbetare i den frisinnade Rödluvan är det som jag sökt er.

– För all del, jag är en så obetydlig medarbetare …

– Jag har läst era ljungande artiklar i arbetarfrågan, och i alla andra frågor som ligga oss om hjärtat. Vi räkna nu vårt Anno III, med romerska siffror, ty det är nu tredje året som den nya representationen sammanträder och vi skola snart se våra förhoppningar förverkligade. Jag har läst era förträffliga biografier i Bondevännen över de ledande politiska männen, männen från folket, som slutligen fått framföra vad de så länge burit tungt på sina sinnen; ni är en framåtskridandets man och jag högaktar er!

Struve, vars blick slocknat i stället för att tändas vid det eldiga talet mottog med nöje det åskledande anbudet och grep med iver ordet!

– Jag får säga, att det är med en verklig glädje jag hör ett erkännande från en ung och, jag må säga det, utmärkt person som häradshövdingen, men å andra sidan, varför skola vi tala om saker som äro av alltför allvarlig, för att icke säga sorglig natur, här, då vi äro ute i naturens sköte, här på vårens första dag, då allting står i sin knoppning och solen sprider sin värme i hela naturen; låt oss vara sorglösa och dricka vårt glas i frid.

– Förlåt, men jag tror att jag är äldre student – och – vågar – kanske därför föreslå …

Falk vilken gått ut som en flinta för att söka stål kände att han huggit i trä. Han mottog anbudet utan någon värme. Och där suto nu de nya bröderna och hade intet att säga varann, annat än den missräkning som deras ansikten sade.

– Jag nämnde nyss för bror, upptog Falk samtalet, att jag i dag brutit med mitt förra och övergivit ämbetsmannabanan; nu vill jag blott tillägga att jag ämnar bli litteratör!

– Litteratör! Åh, kors, varför det då! Men det är ju synd.

– Det är icke synd; men nu har jag att fråga om bror vet vart jag skall gå för att få något arbete!”

Jag kollade lite, och jag behöver i runda slängar dubbelt så lång tid per sida för att läsa herr Strindberg jämfört med min vanliga läshastighet. Paddel + kanot + gröt som sagt.

Med andra ord får den här boken allt vänta lite till innan jag avverkat den.

Annonser

One thought on “TVÄRSTOPP i Röda rummet!

  1. Elin Säfström skriver:

    Hahaha! Den är så TRÅKIG!! Har aldrig tagit mig igenom den, trots några tappra försök i min ungdom.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: