Recension – Allt det vackra är inte förstört

allt-det-vackra-ar-inte-forstortFörfattare: Danielle Younge-Ullman

Beskrivning: ”Som barn reste Ingrid över hela Europa tillsammans med sin mamma, operasångerskan Margot-Sophia. Men när den talangfulla sångerskan förstör sina stämband får karriären ett abrupt slut. I ett försök att gå vidare flyttar Ingrid och hennes mamma hem till Kanada igen, och skapar sig ett vanligt, normalt liv. Men minnet av det som gått förlorat är smärtsamt närvarande och Ingrid saknar musiken så att hon går sönder. Hon lovar sin mamma att hon ska delta i ett överlevnadsläger ute i Kanadas vildmark, för att bevisa att hon är mogen nog att på egen hand flytta till London för att plugga musik. Men allt är inte som det verkar och Ingrid måste räkna ut varför hon egentligen är på lägret, och den egentliga orsaken till att musiken försvann ur deras liv.”

Omdöme:  ”Allt det vackra är inte förstört” är till synes en ganska enkel bok. Ingrid är på vildmarksläger och ska överleva tre veckor i fullkomlig vildmark tillsammans med ett gäng andra ungdomar av mer eller mindre sympatiskt slag för att få lov att flytta utomlands och plugga musik. Så är nuläget. En ganska enkel och rak ramberättele, eller hur? Vi snackar myggbett, forsränning, ständigt vara blöt och skitig och vara tvungen att spara sitt använda toapapper i en påse i ryggsäcken för att ”inte lämna nåt avtryck i skogen” som ledarna säger. Hur gör Ingrid för att hantera det? Bitande sarkasm och brevskrivande hem till mamma. Det hade räckt rätt långt som berättelse egentligen.

Men samtidigt berättas också om Ingrids uppväxt komplicerade uppväxt i tillbakablickar, och på ett tredje plan gör Ingrid också en inre resa som handlar om insikt, förståelse och försoning, både när det gäller sig själv, men framför allt med Ingrids mamma som har tillräckligt med eget emotionellt bagage att det skulle kunna fylla en hangar.

Det är alla olika lager som gör helheten i ”Allt det vackra…”. Younge-Ullman lyckas med att balansera de olika delarna elegant trots, men kanske också på grund av, att det är tunga och svåra ämnen som tacklas. Det är inga småsaker direkt. Vi pratar framför allt om att växa upp och tvingas bli sin förälders förälder, att tacka en närståendes depression. Vi pratar också om att leva en sorts liv och sedan se det ryckas bort ifrån en och anpassa sig till ett helt annat, långt mindre glamoröst liv. Hade det här varit en film så hade den tidiga barndomen sett ut som en Baz Luhrmann-film och sen tvärvända till bilder av en förort där färg är förbjuden.

Längs vägen växer vår förståelse och även sympati för både Ingrid och hennes mamma. De, precis som nästan alla andra karaktärer (det finns två undantag, I’ll get to it, vänta bara) blir väldigt komplexa och och levande. Det finns liksom en botten i dem som känns genuin och trovärdig. Ja, förutom Ingrids kärleksintressen då, som jag inte begriper nånting av och som jag känner att Younge-Ullman inte riktigt lyckats så väl med. Framför allt hade jag önskat att jag fått förstå lite bättre varför Ingrid är attraherad av nån av herrarna. Det känns lite för enkelt att säga ”jo, men i tonåren räcker utseendet” när allting annat är så väl underbyggt. Jag kan absolut köpa fysisk attraktion, men när det ställs i kontrast till de annars så starka karaktärsbyggena så sticker det ut lite onödigt.

Men det är också det enda lilla smolket i bägaren. I övrigt är ”Allt det vackra…” en mycket välskriven och elegant roman om att växa genom prövningar och om förlåtelse.

Lavender Lit har bidragit med recensionsexemplaret.

Adlibris / Bokus

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: