Några frågor till Malin Stehn

malinsitterwebb-210x315

Foto: Camilla Gewing-Stålhane

Som bekant gillade jag Malin Stehns ”Inte din bror” väldigt mycket. Och om jag gillar nåt, då brukar jag nörda ner mig lite extra. Och det bästa med svenska författare är att man kan få tag på dem och fråga om sånt man vill veta.

Varför kändes det så viktigt att skriva ”Inte din bror”?

Rasism har alltid upprört mig och i samband med flyktingvågen 2015 upplevde jag att fler människor, även vänner och bekanta, öppet började uttrycka rasistiska åsikter. Tonen på nätet blev hårdare och jag kände många gånger en vanmakt: Om vuxna uttrycker sig så här – hur spiller det över på våra barn och ungdomar? Mycket som spreds på nätet saknade helt och hållet faktaunderlag.

Jag skrev några insändare som jag aldrig skickade in. Jag var själv rädd för att bli föremål för en massa näthat och hade ingen lust att hamna mitt i ett drev. Sen kom jag på att jag istället kunde skriva en bok som tar upp främlingsfientlighet och fördomar. Att skriva böcker är ju mitt yrke – och genom att skriva en ungdomsbok skulle jag förhoppningsvis också få möjlighet att diskutera rasism med ungdomar som jag möter.

Hur har din research sett ut för den här boken? Jag tänker mig att den kanske varit lite djupare än för t ex ”Spökskrivaren”? Fick du några aha-upplevelser under skrivandet och researchen?

Egentligen har jag inte behövt göra så mycket research. Bokens berättare, Abbe, är en helt vanlig, svensk tonårskille som bor i ett litet samhälle utanför en större stad. Jag beskriver hans oro när familjen bestämmer sig för att ta hand om en afghansk flyktingpojke. Att sätta sig in i Abbes oro var inte så svårt. Det hade ju varit en annan sak om jag skulle skriva ur den afghanske pojkens perspektiv. Men en del research har jag naturligtvis gjort: Jag har läst mycket om ensamkommandes situation, jag har vänner som arbetar på HBV-hem och som gjorde det i samband med flyktingvågen. Jag har också en vän vars familj varit (och fortfarande är) familjehem. Dessutom träffade jag en kille från Afghanistan som berättade om sitt liv före, under och efter flykten.

Boken har varit ute ett tag, hur har responsen varit? T ex när du haft författarsamtal och bokprat om ”Inte din bror”? Har responsen varit annorlunda mellan barn/ungdomar och vuxna?

”Inte din bror” släpptes i slutet av maj så än har jag knappt hunnit få någon respons från målgruppen. Men när jag berättade om boken under vårens författarbesök upplevde jag stor nyfikenhet, både från elever och lärare. Bloggare, recensenter och vänner som läst har hittills varit väldigt positiva – vilket så klart är jättekul! En glad nyhet är att det snart kommer att finnas en lärarhandledning kopplad till boken. Det är en god vän (som är lärare och numera arbetar på lärarutbildningen) som har fått uppdraget och det kommer att bli ett jättebra stöd för alla lärare som vill arbeta med ”Inte din bror” i klassrummet. Lärarhandledningen kommer att finnas tillgänglig (gratis) på nätet för alla som är intresserade, vi räknar med att den är klar till Bokmässan.

Du har skrivit ett ganska stort antal böcker – vad har du lärt dig om dig själv som författare under den här tiden, från första boken till nu?

Jag har lärt mig att ingen bok skriver sig själv och att det periodvis går ganska trögt. Det är sällan jag drabbas av det är euforiska skrivflytet som många pratar om. Ingen bok har varit lätt att skriva, i alla fall inte hela vägen. För min del handlar det om att jobba på – även de tröga dagarna. Jag vet ju att om jag bara fortsätter och är envis så blir det en bok till slut 🙂

Hur ser egentligen din skrivprocess ut? Funkar det att sätta sig ute i ett torp ute i bushen?

Jag får en idé, gör ett synopsis och sätter igång! (Låter ju enkelt, eller hur?) Jag jobbar mest hemifrån men ibland på kafé eller på tåg. Att åka ut i skogen och skriva några dagar är perfekt om jag känner att jag behöver extra fokus. Det är lätt att bli avbruten vid fel tillfällen när jag jobbar hemma. Jag skriver alltid berättelsen från A–Ö, dvs börjar med kapitel 1 och jobbar mig framåt. Den delen av arbetet tycker jag helt ärligt är ganska tråkig (beror nog på att det är den svåra biten). Det roliga är när det finns ett råmanus att leka med! Jag skriver om, ändrar, pillar, stryker och lägger till i all oändlighet – fråga min redaktör 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: