Marcus Olausson: ”Jag har mognat som författare!”

file-3

Det är få författare som får möjligheten att remixa sina verk, men en som faktiskt fått göra det är Marcus Olausson. Jag är en nyfiken människa, så jag slängde över några frågor till honom:

Refresh my memory – var det förlagsbytet som var anledningen till de uppfräschade versionerna? Eller varför föddes idén öht? Är det inte lite George Lucas över alltihop?

Tanken har allt funnits där sedan tidigare men förlagsbytet blev den drivande händelsen. Visst har jag varit rädd att göra en George Lukas så det behövdes göras av rätt skäl och på ett taktfullt sätt. George Lukas verkade mest drivas av viljan att fläska på med nya scener för att testa den nya digitaltekniken. Min drivkraft var snarare att jag såg ett tillfälle att skära bort infodumpar, men även att fördjupa karaktärer. Jag läste igenom böckerna med rödpenna och nu när jag fått distans till texten var det lättare att se var jag kunde förbättra (och det blev många röda streck). Med debuten 2014 gick allt väldigt fort och så här i efterhand hade jag hoppats på mer av det redaktionella arbetet. Men det är tufft för de små förlagen. Antingen måste man vara proffs på allt (orimligt) eller anlita proffs (dyrt). Jag hade själv tagit manuset så långt jag kunde då. Nu har jag varit verksam i branschen några år, lärt känna skrivande människor och förkovrat mig mer inom skrivandets konst. Jag har mognat som författare och då kunde jag bara inte missa en sådan här chans. Jag tror att många författare önskar att de kunde fixa till sina debuter. I det här fallet har De rotlösa inte  precis sålt i sådana mängder att det skulle lamslå hela Sverige om jag gjorde ändringar. 🙂

Hur kändes det egentligen att gå tillbaka till den förstfödda och börja fixa och dona? Var det enkelt eller sved det i hjärtat och varför?

Det var blandade känslor men övervägande lustfyllt. Min nuvarande redaktör ville stryka delar som redan är etablerade, men där sade jag ifrån. Min grundtanke har varit att inget ska förändras i stort. Har man läst de gamla böckerna hänger man med och kan plocka upp tråden när nästa bok i den nya utgåvan kommer. Så jag har inte skrivit om allt. Snarare har jag skurit ner och slipat fram. Polerat. De rotlösa hade en lång prolog och det är där jag har gjort mest förändringar. Inte av handlingen men av texten. En del tog jag helt enkelt bort då det inte tillförde något, en del skrev jag om och sedan har jag kastat om ordningen på en del scener och kapitel för att få ett bättre flöde. Nu kommer man rakt in i handlingen. Dialoger (och monologer för den delen) har kortats ner och infodumparna har bantats rejält. Jag har även förtydligat delar av intrigen vilket är en balansgång, jag vill plantera men inte skriva på näsan, samtidigt som läsaren inte får känna sig lurad.

Vad har känts bäst med redigeringen? Är det nåt speciellt som du är riktigt nöjd med? Och på samma tema, kändes nåt riktigt risigt tidigare som nu äntligen blivit justerat?

Inte risigt, men ofärdigt. Det här blev en mycket bättre bok och jag är jättenöjd. Både Eleanor och Belmonne har fått varsitt nytt kapitel som visserligen inte påverkar handlingen men fördjupar dem som karaktärer. Det ger dessutom bättre balans till boken som annars i mångt och mycket är en bromance. Belmonne har blivit mångas favorit och här får vi se lite av vad som händer henne innan hon dyker upp som gubben/tjejen i lådan igen senare. Och jag hoppas att jag lyckas ge lite djup till Eleanor som kan synas vara lite av en argbigga i originalet men har en uppväxt fylld av besvikelser som förklaring till varför hon beter sig som hon gör. Och man får en glimt av hennes stora hemlighet och egentligen rätt varma personlighet. Sedan fick jag en chans att berätta skapelsemyten på ett, vad jag hoppas, mer fängslande sätt och samtidigt ge guden Elaris mer djup. I De rotlösa berättar skogsherden Arinja skapelsemyten som en lång monolog och det blir ärligt talat rätt tradigt. Här har jag brutit upp och kortat ner och fördelat myten på olika scener och olika berättarröster. Även slutet och epilogen har fått en omarbetning som bättre öppnar upp för nästa bok i nyutgåvan. Jag är faktiskt riktigt mallig över det här. 🙂

Omslagen har ju också fått sig en omgång. Du har sagt till mig att Lupina Ojala gillar lite mer minimalistiska omslag och du är lite mer plusmeny med extra allt över hela grejen, så hur har ni dealat er fram till de här omslagen egentligen?

MO: Jag började måla långt innan jag blev författare så jag har en stark artistisk bild av Serahema. Däremot är jag inte någon professionell formgivare, men det är Lupina. Jag vill påstå att vi kompletterar varandra riktigt bra där. I min skrivbordslåda har jag ett omslag jag målade själv en gång och det ser rent ut sagt skit ut. Man behöver inse sina svagheter och svälja sitt ego för att få fram en bra produkt och jag tänker alltid på produkten i första hand. Den färdiga boken. Då är det mindre viktigt vem som har gjort vad. Men visst har det inneburit en hel del kompromissande. Jag gillar mer rått och opolerat medan Lupina drar åt det rena, estetiska hållet. Först och främst måste man tänka på målgruppen. Kommer rätt person plocka upp den här boken? Alltså en person som gillar, eller kan komma att gilla, den typen av fantasy? Om omslaget signalerar romance kommer köparen känna sig lurad. Så vi kom fram till några centrala teman som enkelt signalerar episk fantasy men tillät oss stilrena omslag. Framsidor som sticker ut i mängden men dessutom är estetiskt tilltalande. Jag satt och letade bilder som jag visade Lupina som satte ihop omslag. Vi tog ju fram alla tre omslagen samtidigt för att dels signalera att vi har en plan för hela bokserien, men även för att bättre kunna hitta en enhetlighet och låta teman gå igenom. Den uppmärksamme ser att vi får en glimt av omslaget till bok två – Vingar av rök – redan på baksidan av När gudar dör. Och som du märker har vi även nya titlar på böckerna för att visa att det är en ny paketering som trilogi. När gudar dör (De rotlösa och Bäraren), Vingar av rök (Nattlöpare och den ej publicerade bok 4 i originalutgåvan) och avslutande Till hjärtats sista slag. Det är otroligt spännande nu att se hur allt tas emot men omslagen har fått mycket uppskattning och jag hoppas att även innehållet får det. Bara att få se sin bok inbunden är en jäkligt skön känsla. Den kommer att göra sig fint i bokhyllorna.

Annonser

En tanke på “Marcus Olausson: ”Jag har mognat som författare!”

  1. bokhuset skriver:

    Jaa! Den kommer göra sig jäkligt fint i bokhyllorna så det blir att lätta på plånboken. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: