Recension – I huvudet är jag kul

inuti-huvudet-ar-jag-kul.jpgFörfattare: Lisa Bjärbo

Beskrivning: ”Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.

Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.”

Omdöme: ”I huvudet är jag kul” är en bok jag fick kämpa en hel del med inledningsvis. Sällan har jag behövt att tampas med en huvudperson som jag haft så svårt att relatera till som Liv. Inte på nivån att jag inte tycker om henne eller tycker att hon är sympatisk, snarare tvärtom. Jag tycker väldigt mycket om henne och vill helst bara krama henne och säga att det finns hjälp där ute. Men hon är så otroligt olik mig att stora delar av läsningen för mig har gått ut på att försöka sätta mig in i hur det är att fungera för en sån som Liv.

Och det är också det som tilltalar mig mest med boken, hur mycket jag får brottas med det. För andra som läser boken så kan det säkert vara så att man snarare hittar en huvudperson som man kan verkligen identifiera sig med och för de läsarna är nog Liv en helt fantastisk person att läsa om. Det tecknas ändå ett väldigt fint och komplext porträtt av Liv som jag tror att många skulle ha glädje av. Uppenbarligen fick jag det trots att jag nog är mer åt Livs pappas håll än som Liv själv.

Bjärbo skriver också inlevelsefullt och trovärdigt, så uppenbarligen har researchen varit väldigt grundlig. Bjärbo har utvecklat en imponerande fingertoppskänsla för hur man skriver den här typen av ungdomsböcker. Jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva om sina karaktärer och framförallt tycker jag om Livs förhållande till sin pappa och nya vännen Alia. Såna personer förtjänar alla att ha i sin närhet.

För mig är det här en väldigt välskriven bok som trots att den behandlar så många olika ämnen som vänskap, psykisk ohälsa, livsomvälvande flyttar, kärlek och saknad ändå lyckas sy ihop allt på slutet i ett väldigt fint paket. Rekommenderas!


 

Adlibris

Bokus

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: