Recension – A Map of Days

Författare: Ransom Riggs

Beskrivning: ”Having defeated the monstrous threat that nearly destroyed the peculiar world, Jacob Portman is back where his story began, in Florida. Except now Miss Peregrine, Emma, and their peculiar friends are with him, and doing their best to blend in. But carefree days of beach visits and normalling lessons are soon interrupted by a discovery-a subterranean bunker that belonged to Jacob’s grandfather, Abe. 

Clues to Abe’s double-life as a peculiar operative start to emerge, secrets long hidden in plain sight. And Jacob begins to learn about the dangerous legacy he has inherited-truths that were part of him long before he walked into Miss Peregrine’s time loop.

Now, the stakes are higher than ever as Jacob and his friends are thrust into the untamed landscape of American peculiardom-a world with few ymbrynes, or rules-that none of them understand. New wonders, and dangers, await in this brilliant next chapter for Miss Peregrine’s peculiar children.”

Omdöme: Det är ganska illavarslande att det roligaste med den här boken är att jag hela tiden sitter och småfnissar åt tanken på att den borde heta ”A NAP of Days” för att den är så långsam.

På ett sätt så såg jag fram emot den här boken, samtidigt som jag som bekant ändå helt missade att den hade släpps. Den är dessutom fullständigt onödig, men det naturligtvis så att kommersiella krafter är ganska starka och då är det lätt att fortsätta på ett vinnande koncept. Jag gillade den första trilogin, men såg egentligen inte ett behov av att fortsätta. Uppenbarligen tyckte Ransom Riggs och/eller förlaget helt annorlunda och här är vi nu.

Kanske är det också därför jag inte fastnar lika hårt för den här? Eller nja, det kan ha att göra med att de första 400 sidorna känns lite som att äta gröt med sugrör. Det tar en EVIGHET innan det tar lite fart. Jag gillar egentligen konceptet med att resa runt i USA och leta konstigheter, det är nästan en drömresa egentligen, men det klickar inte i ”A Map of Days”.

Problemet är just det här. Riggs jobbar hårt för att beskriva ett USA vars ”peculiars” lever i en helt annan sorts verklighet än i Europa. Därför läggs mycket krut på att karaktärerna åker runt och tycker att allt är annorlunda hela tiden vilket naturligtvis behövs för narrativet, men ”Jaha, här är saker annorlunda” behöver inte upprepas särskilt många gånger innan det sjunker in. Det blir därför lite konstig balans när det verkligen hettar till först när man läst ca 80% av boken.

Jag är faktiskt besviken och inte alls säker på att jag kommer att fortsätta läsa serien. Om ni ändå tänkt läsa den här, skruva ner förväntningarna.

Adlibris

Bokus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s