Recension – Skärvor av en brusten värld

Författare: Mattias Kuldkepp

Beskrivning: ”Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över. Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser. Skärvor av en brusten värld är första delen i den episka fantasytrilogin Sönderfallets symfoni. Det är en mörk värld. En värld där hopp, vänskap och kärlek är svårfångade drömmar. Likt flämtande ljus i en avgrundslös natt.”

Omdöme: ”Sönderfallets symfoni Bok ett” står det på omslaget till den här tjocksmocken till bok. Jo, jag tackar jag. Som om 700 sidor inte räcker utan det behövs två säkerligen minst lika tjocka syskon för att berätta en historia.

Och som om det inte är nog så BÖRJAR Kuldkepp boken med en ordlista och en lista med karaktärer i boken. Vad fasen?

Så skulle man kunna tänka.

Men inte skulle väl jag vara en sån gnällig mupp?

Nä då. Inte jag inte. I would never.

Men visst, det var ett tag sen jag läste sån här fantasy. Ni vet, fantasy med jättestort F. Fantasy med svärd och alver och drakar. Klassisk old-school-power-metal-skivomslagsfantasy.

Och ärligt talat: f-n vet när jag läste så pass bra fantasy sist.

Mattias Kuldkepp visar sig nämligen vara en riktig förnämlig fantasyfarbror. (Troligen har han offrat nåt inre organ eller sin förstfödde eller nåt i den stilen till nån shady figur på andra sidan en dimensionsportal.) Vi snackar ”hade-han-varit-amerikan-då-jädrar”. Kuldkepp jobbar som sagt med väldigt klassiska ingredienser i sin fantasy, men handlaget… HANDLAGET! Det finns ohyggliga mängder fantasyromaner med alver och domedagsstämning och svärd och grejer, men det är otroligt få som håller hög klass. ”Skärvor” håller ärligt talat internationell toppklass. Jag är oerhört imponerad. Jag ska försöka förklara varför.

Jag gillar som bekant ensembledrama. Få, men välskrivna huvudkaraktärer i stället för historier med fler figurer än det finns kottar i skogen. Det är min grej. I ”Skärvor” får vi följa fyra huvudkaraktärer. Det är perfekt för min del. Jag gillar dem allihop. Där har Kuldkepp med andra ord lyckats väldigt bra. Fattas bara annat när de får så pass många sidor att bre ut sig på… Men de känns rejäla. De tvingas fatta svåra beslut, och de görs till komplexa karaktärer och jag förstår oftast deras drivkrafter och motivation. Däremot måste jag inte alltid hålla med dem, men det är en annan sak. Varje huvudperson får en ordentlig berättelsebåge och är grymt intressanta att följa.

En annan sak Kuldkepp excellerar i är världsbygget. Jag vet att andra recensenter har pratat om det, men det går liksom inte att hoppa över. Det är detaljrikt, genomarbetat och väldigt väl utfört ner på atomnivå. Från talesätt till de små citaten och utdragen ur krönikor som inleder varje kapitel. Återigen, det är inget som inte gjorts förr, men det är oerhört elegant utfört.

Jag är egentligen inte heller en stor vän av böcker som passerar 500-sidorsstrecket. Det kan ha att göra med att jag vill få saker berättat för mig i rätt högt tempo, och inte minst inom fantasy så tenderar det till att handla om att författaren vill vifta lite extra och peka på sitt fina världsbygge och skojiga magisystem eller nåt i den stilen på bekostnad av storyn. Kuldkepp lyckas nästan med att undvika det här, men jag tycker nog ändå att det händer lite för lite ungefär i mitten av boken och jag tror definitivt att det hade gått att gå fram lite hårdare med saxen, men till och med när det är långsamt så är det ändå väldigt bra. Fattar ni vad jag menar?

Men för att summera, om ni inte redan begripit det så tycker jag att det här är bra på riktigt. ”Skärvor” är bland det bästa jag läst inom fantasy på väldigt länge, ett lysande exempel på svensk fantasy som håller (minst) jämna steg med de stora amerikanska titlarna och faktiskt har potential att springa om dem. Den är dessutom provocerande billig på nätbokhandlarna så om ni ändå köper en massa böcker på bokrean som pågår just nu så måste ni nästan klicka hem ett exemplar. Den här tjockisen vill ni inte missa.

Adlibris / Bokus



6 reaktioner på ”Recension – Skärvor av en brusten värld

  1. Jag har inte läst en enda hel, rejäl, fantasybok sedan Terry Pratchetts sissta (the Sheperds Crown 😭). Men nu blev jag så himla sugen.
    Din entusiasm smittar!

    Gilla

  2. Men gud, så intressant! Hade aldrig ens gett mig på den här typen av fantasy om den inte kommit så högt rekommenderad från säker källa (jepp, det är du). Nu hamnar ju den här lugnt på min sjukt oorganiserade och ångestframkallande långa läslista.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s