Recension – Skuggan i spelkoden

Författare: Eira A. Ekre

Beskrivning: ” Afias mamma jobbar ofta sent på sin spelstudio, så Afia lagar mat själv och tar hand om katten Carrie. En dag får Afia testa spelet som hennes mamma utvecklar, och hon inser att varelserna i spelet verkar kunna påverka den verkliga världen. Ett av spelets monster bråkar med Carrie och Afia försöker skriva om spelkoden. Samtidigt som hon lyckas få bort monstret låser hon upp något mycket större, något som kanske alltid funnits där. ”

Omdöme: Skuggan i spelkoden är väldigt intressant ur flera perspektiv. Dels så är det en bok som är både snäll och spännande för målgruppen (8-12-ish) och sen är det så tydligt hur mycket författarens bakgrund bidrar till att skapa en trovärdig bakgrund och göra berättelsen relevant för läsarna. Jag är en stor fan av att gräva där man står, speciellt om man har en bra spade, och det har Ekre uppenbarligen. I ”Skuggan i spelkoden” märks det bland annat i hur förståeligt programmering och speldesign förklaras. Att använda sig av AR (augmented reality) som i det här fallet för att se monstren känns också både träffsäkert och nåt som läsarna kan känna igen sig i så här post-Pokémon GO. (Face it, PoGo är nåt som bara vuxna spelar nu för tiden…)

Det är också lite spännande att läsa hur en författare ur skräckkollektivet Fruktan tar sig an nåt lite otippat som en kapitelbok för mellanstadiet. Jag tänker mig att det kan varit en liten spännande utmaning…

Men det riktigt roliga är också att det är så självklart i boken att tjejer är gamers och/eller är inne och kodar. Om det är nån industri som skulle behöva lite mer breddat perspektiv och dra nytta av kvinnor i alla möjliga funktioner så är det nog spelbranchen. Nu tror och hoppas jag att det faktiskt blir så i framtiden, men om ”Skuggan i spelkoden” kan hjälpa till bara några milligram så är det guld värt tycker jag.

Jag kan tycka att boken kanske är aningens för snäll ibland. Det är väl min lilla gnällkommentar om den här boken. Den behöver absolut inte vara mörk som PAX-böckerna, men kanske kunde spökerierna i början dragits ut ännu lite längre och känts lite läskigare för att sen ändå sluta på samma sätt? Jag tror att payoffen kanske blivit ännu större då.

Samtidigt tycker jag ändå att det allra finaste i boken är hur den skildrar vänskap -inte bara mellan klasskamrater utan också exempelvis Afias vänskap till… ja, vadå?

Har ni en spelande liten mini-me hemma så kan ni absolut införskaffa den här boken. Och precis som ni gör med spelandet, ta del av den själv och diskutera och engagera er! Allting blir så mycket roligare då!


Adlibris / Bokus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s