Recension – Så jävla kallt

Författare: Lova Lakso

Beskrivning: ”Hur känns kyla? Som minus 38. Som nyårsafton när man väntar på bussen hem utan att det kommer någon, för det går inga bussar här på röda dagar. Som långpromenad i tunnstrumpor så att man måste lägga sig i badkaret för att tina blåådrorna över benen mitt i natten. Som att Hemingway ska dö.

Karla längtar bort. Söderut, till storstan eller vart som helst där det inte är mörkt och isande kallt. Till en plats där hunden Hemingway inte är sjuk och behöver avlivas. För att rädda sin hund rymmer Karla hemifrån tillsammans med två kompisar. De ska söderut. Helst till Medelhavet. Där väntar ett nytt liv för dem alla. Genom att lifta och åka buss tar de sig söderut i ett vintrigt Sverige. De sover i tält, går på galna fester hos okända människor och när pengarna är på väg att ta slut får de en briljant idé: De ska kapa en buss. ”

Omdöme: När jag satte mig i bilen idag för att köra till jobbet var det -11. Det tycker jag är så jävla kallt. Speciellt när man kommer fram till Jönköping och det blåser vindar som haft ändå från Vätterns norra spets på sig att få upp farten och kylan i sig. Så jag tycker att jag kan relatera till vårens bästa boktitel fast jag inte har rötterna i Norrbotten.

Den här veckan handlar tydligen om sjuka och gamla djur. Först herr Muffin och nu Hemingway, Blocket-hunden som nästan måste bäras över allt och knappt kan gå i trappor längre. Har man själv en hund som opererats i båda frambenen så gör det här lite extra ont i hjärtat.

Jag är ärligt talat jäkligt dålig på det här med sjuka djur. Klarar inte av det. Därför är det liksom korkat att jag läser nåt sånt här egentligen.

Men jag gör det ändå för att det är bra. Lakso debuterar med en ungdomsbok som är sprängfylld med energi och ironiskt nog – värme. Hon har ett tonläge som känns både autentiskt och nu, nu, nu och jag gillar tonen nåt enormt. Jag kanske inte gillar Karla särskilt mycket, men jag gillar hur hennes berättelse förmedlas.

Jag tycker också om hur boken verkligen känns NORRUT. Jag, som aldrig varit norr om Sälen kan knappast uttala mig om hur autentisk den är, men för mig känns det verkligen som ett porträtt av Norrbotten och hur det är att växa upp där. Samtidigt får sig faktiskt Katja en känga av sin kompis Kaja som har samiskt ursprung och kommer ännu längre norröver ifrån jämfört med Katja. ”Du bor ju söderut” ungefär.

Kanske är upplösningen lite väl förutsägbar på alla möjliga sätt, och det löser sig lite för enkelt kan jag tycka, men samtidigt är det i de scenerna det också svider till lite extra.

På det hela taget så blir det spännande att se vad Lakso kommer med härnäst. Det här var nämligen en trevlig debut! Eller trevlig och trevlig, sjuka hundar och svinkallt… men ni fattar.

Recensionsexemplar från förlaget.

Adlibris / Bokus

Andra som skrivit om boken: Tusen sidor, Prickiga Paula

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s