Recension – Hej då, vi ses väl?

Författare: Linda Åkerström

Beskrivning: ”Nora scannar snabbt av Bergvik östras hemtjänstgrupp och rummet de befinner sig i. Allt är välkänt trots att hon inte har jobbat just här. Alltid samma slags människor, samma slags lukt, samma typ av lokal.

Klumpen i halsen växer, får det att bränna bakom ögonlocken.
Åtta långa jävla veckor.

Bergvik. Finns det något värre ställe? Nora tror inte det. Hon är född och uppvuxen här, och hennes största skräck är att bli kvar, fast. Att aldrig komma någon annanstans, få se något annat.

Trots den rädslan ska hon nu sommarjobba åtta veckor i hemtjänsten. Vad skulle hon annars göra, hon måste ju tjäna pengar? Och hon har ju faktiskt gått vårdprogrammet, fast hon egentligen ville gå estet. Men det tyckte inte mamma. Man kan väl inte jobba med att rita, heller! I alla fall inte i Bergvik.

Det enda bra med Bergvik är Leo, som har varit Noras bästa vän sen dagis. Men han verkar också ha grejer på gång, hemliga grejer. Kanske är han på väg bort, bort från Bergvik och bort från henne?”

Omdöme: ”Hej då, vi ses väl?” är farligt nära den bok jag själv skulle vilja skriva, nämligen den som känns som en popcountryballad. Faktum är att ”Hej då” påminner jättemycket om just en låt som heter ”Friends don’t” av duon Maddie & Tae.

Första delen av refrängen går så här:

” Friends don’t call you in the middle of the night
Couldn’t even tell you why, they just felt like saying ”hi”
Friends don’t stand around playing with their keys
Finding reasons not to leave, trying to hide the chemistry ”

Det är en svinbra låt. Som tur är så är boken alltså rätt bra också. Minst sagt. Det var ett tag sen jag läste nåt som kändes så autentiskt och trovärdigt. Noras sommarjobb inom hemvården och personerna hon träffar där känns extremt verklighetstrogna och Lina Åkerström beskriver sina karaktärer med en härlig värme (med ett eller två undantag. De karaktärerna är istället vidriga figurer.). Det vänskapsförhållande som växer fram under sommaren mellan henne och en av kollegorna och en av de hon besöker är fantastiskt fint beskrivet och känns i hjärtat.

Boken handlar alltså om olika sorters kärlek – den vänskapliga, den till konsten men som sagt främst den romantiska. Här gillar jag kluvenheten och hela ”ska de – ska de inte”-grejen, där det högsta betyget ett sånt förhållande kan få är att man vill ha ett enskilt samtal med dem och om det inte hjälper – drämma till dem med en foppatoffel tills de fattar. Och det är farligt nära tofflorna i det här fallet. För att återkoppla till låten så finns det ett antal såna tillfällen i boken där det kan kittla lite extra.

” I keep telling myself this might be nothing
But one look in your eyes and god, there’s something ”

Det här är bra grejer, så införskaffa den gula boken tycker jag. Den är ett jättefint tillskott till bokhyllan!

Recensionsexemplar från förlaget.

Adlibris / Bokus

2 reaktioner på ”Recension – Hej då, vi ses väl?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s