Recension – Katterna och Stora Djupets hemlighet

Författare: Hans Olsson

Beskrivning: ” Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut. ”

Omdöme: Vi har tre katter hemma. Alla tre får gå ut och in lite hur de vill och härja ute i skogen och kohagarna vi har runt omkring oss. Det är faktiskt rätt ofta jag undrar vad fasen de håller på med på dagarna och tänkt att det hade varit himla kul om de kunnat sätta sig ned och berätta om vad de gjort under dagen.

Hans Olsson har uppenbarligen också tänkt ungefär samma sak. Det är bara det att han skrivit en bok om det, där katterna Cid och Zelda spelar huvudrollen i en lite annorlunda portalfantasy. Balambia som landet heter där katterna hamnar är en minst sagt underlig plats, och jag får en del Miyazaki-vibbar, inte minst när det dyker upp ett tåg som påminner om kattbussen i ”Min granne Totoro”. Men överlag känns det lite drömskt och småflummigt på samma sätt som i de filmerna. Och det är bra flum, tro inget annat. Jag gillar Miyazaki. Vill man vara så så kan man tycka att miljö-temat påminner lite om ”Princes Mononoke” även om den är betydligt deppigare och mörkare. Dock extremt sevärd!

Det finns mycket att tycka om med ”Katterna…”. Det är väldigt charmiga karaktärer, inte minst alla olika katter som medverkar och det märks återigen att Hans Olsson haft att göra med både en och två katter i sitt liv i hur han beskriver dem. Jag tycker också väldigt mycket om de kapitel som handlar om hur katternas ägare (en term Cid och Zelda knappast håller med om) oroar sig för var de håller hus när de inte kommer hem. De kapitlen ger en bra förankring i verkligheten som jag tycker att boken vinner mycket på. Sen finns det också nåt väldigt intressant i hela temat med miljötänkande, nedskräpning och slit-och slängmentalitet som Olsson slugt diskuterar och är en viktig del av berättelsen.

Jag har tidigare lovordat Hans Olsson och hans förmåga att kunna skriva i ganska vitt skilda genrer och jag tycker att det går ganska bra även den här gången. Det är verkligen inget fel på berättarglädje och fantasifulla inslag! Här finns många små guldkorn att hitta.

Den stora utmaningen för boken är nog främst när det gäller att träffa rätt med målgruppen, att hitta rätt läsare. För även om boken är rätt snäll i temat och är spännande och jag tycker att hantverket är bra, så är den ändå kanske aningen för tjock och lite för svår för de runt 9, och kanske lite för snäll för de runt 12. Men jag hoppas verkligen att jag har fel och att Hans marknadsför sig ordentligt för att få ut den till så många som möjligt. Och precis som vanligt när han är inblandad – undrar vad det blir för nåt härnäst?

Recensionsexemplar från förlaget.

Adlibris / Bokus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s