Recension…ish av Slutet

Författare: Mats Strandberg

Beskrivning: ” Det är sommar i Mumindalen. Muminpappan sitter på verandan och Muminmamman ordnar snäckskal runt rabatterna. Allting är som vanligt, men en dag upptäcker familjen ett märkligt sken på himlen. Enligt Bisamråttan är det en komet som närmar sig jorden. Det röda ögat på himlen blir större för varje dag, och snart packar alla små knytt ihop sina saker och flyr. Men Mumintrollet och Sniff är nyfikna och beger sig istället rakt ut i farligheten för att ta reda på vad det är som händer. ”

Ok, det är inte handlingen till Slutet. Men det är rätt nära. Kometen kommer även i Strandbergs bok, men till skillnad från Mumintrollen så går det lite sämre i Slutet. Det är inte ens en spoiler.

Omdöme: Vänner, kamrater, kumpaner – det är jättesvårt att recensera en bok när man är typ sist på bollen av exakt alla. Och speciellt när man tycker samma sak. Man känner sig inte direkt unik.

För alla är ju i princip överens om att Slutet är bra grejer. Jag med, där sticker jag inte direkt ut. Så recensionen skulle kunna sluta där. ”Bra skit”.

Men nåt får jag väl försöka säga, och det jag kan säga är väl att det är en imponerande bok. Den är lite som Shrek säger i första filmen: ”I’m like an onion. Onions have layers.” Det finns nämligen rätt mycket i den. Det är en kärlekshistoria. Det är en domedagshistoria. Det är samtidskommentar. Det är en ungdomar-lägger-näsan-i-blöt-och-försöker-lösa-brott-berättelse. Och ännu mer. Jag var faktiskt först ganska mycket emot själva mysteriebiten, men sakta växer den och jag förstår poängen med att använda den som en röd tråd boken igenom och att hänga på de andra delarna för att bygga en komplett historia. Det är snyggt, mycket snyggt genomfört.

Jag har faktiskt inte läst Strandberg sen jag läste ut Engelsfors-trilogin, och det var ju inte igår. Men det är ju uppenbart efter att ha läst både Norra Latin och den här att det inte var nån tillfällighet att den trilogin blev bra, men samtidigt tycker jag att Slutet visar att herr Strandberg bara blivit bättre och bättre sen dess, vilket alltså resulterat i en rätt tjock bok där alla dör på slutet. Vilket alltså är bra.

Bra skit alltså.

Fast det visste ni ju som sagt redan, eftersom ni redan läst den. Oh well.

En reaktion på ”Recension…ish av Slutet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s