Nä, jag fattar inte riktigt grejen.

Ok, så jag var ändå rätt peppad på att läsa hela originaltrilogin om Lyra och Will och guldkompassen. Jag kom på mig själv att känna igen lite av början på första boken så jag har varit där och tassat tidigare, troligen nån gång ungefär samtida med att en fisk lät benen växa ut som nån sorts prehistorisk Pokémon och kravlade sig upp ur vattnet för att kolla läget lite längre upp på stranden. Ungefär så länge sen kändes det i alla fall.

Och jag gillar verkligen första boken. Så pass mycket att jag även tycker att det är väldigt spännande att kolla på HBO-serien för att matcha det med bilderna jag har i mitt huvud. Jag gillar dessutom hur de gjort lite avvikelser i serien och plockat in element från nästa bok redan här. Sen är det ju snyggt som tusan också.

Men nu var det ju böckerna jag ville skriva om. Tillbaka till dem.

Bok två däremot, då börjar det bli väldigt flummigt. Flummigt på det där sättet som jag inte riktigt gillar. Och jag kommer på mig själv med att inte riktigt gilla det jag tror kallas ”portal-fantasy” (ni får ursäkta min okunskap här, jag är ingen litteraturvetare. På sin höjd en litteraturtyckare och det är ta mig tusan inte samma sak). Men jag gillar tydligen inte fantasy i miljöer som mest liknar grekiska semesterorter och vita sandstränder och krafs.

Uppenbarligen är jag för hårt rotad i en fantasytradition som bygger på lera stövlar, svärd med fåniga namn och eviga novemberdagar utan sol. Dessutom – änglar och grejer? Nja…. Jag är också fullt och smärtsamt medveten om min egen inkonsekvens här, eftersom jag i skrivande stund läser en bok som är så flummig att man kan misstänka nån sorts lustiga svampar istället för lösgodis hemma hos författaren. Och jag gillar andra fantasyserier som bygger på portal-fantasykonceptet, som t ex Siri Pettersens böcker. De tycker jag är fantastiska.

Här nånstans börjar jag också googla rätt hårt på Philip Pullman och det känns som att han kom jäkligt lindrigt undan med hela sin ”de här böckerna handlar om att döda Gud” i jämförelse med Harry Potter-franchisen. Visst, han fick nog några slängar, men det är fasen inte ofta jag hör om nån stolle i amerikanska södern som vill slänga ut Pullmans böcker ur skolbiblioteken. Är jag förresten konstig om jag hoppas lite på mer sånt nu iom tv-serien?

Och bok tre? Äh, vad fasen. Där går han all in på pysslingar som flyger på trollsländor och olika änglar och nån sorts ryggradslösa elefanter som går på hjul och jag vete faaaan.

Jag läste färdigt alltihop, men jag vet ärligt talat inte vad som gör att den här serien är så omtyckt. Den sista biten läste jag nog mest för att ha läst ut den och för att ändå få veta hur Pullman knöt ihop säcken.

Det känns som att jag inte är inbjuden till partyt. Men ändå vill jag kolla på tv-serien. Vad är det för fel på mig??

Lyra GIF by His Dark Materials - Find & Share on GIPHY

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s