Recension – Kulta, den skitungen

Författare: Lars Carlberg

Beskrivning: ”Connys och Carinas kusin Kulta är försvunnen, liksom så många av byns barn. Mörkret krälar in från skogen. Monstren kommer allt närmare. I telefonväxeln hör Carina viskningar på de döda linjerna, röster som inte borde finnas. En dag hör hon något oväntat: Kulta kanske lever! Visst var han en skitunge, men om de kunde rädda ett enda barn så vore det ändå något. Beslutsamt ger de sig av i Connys gamla bil, längs de ensliga landsvägarna, mot Utkanten och det okända. ”

Omdöme: Ni vet den där genren ”Carlbergskt”? Nu är det dags igen. Lars Carlberg är tillbaka med ytterligare en novell där man sitter och undrar hur det står till mellan öronen på karln. Nog för att jag tycker att ”Rättvis sönderdelning av besten Skorm” är lysande och höll förstaplatsen länge så är det faktiskt så att ”Kulta, den skitungen” (för övrigt en replik som återkommer så många gånger i novellen att man undrar lite över vad den där Kulta faktiskt ställt till med) visar ytterligare en sida av Carlbergs författande som jag nog faktiskt tycker ännu bättre om. Här är det speciellt miljön som jag fastnar för. En sorts H.P. Lovecraft möter Simon Stålenhag möter ”Den sista färden” och det är precis så bra som det låter. Det är mycket banjo och Lantmännen-kepsar på soundtracket om man säger så.

Jag har både läst och lyssnat på novellen eftersom det är Simon Väderklint som än en gång läst in och för min del kunde herr Väderklint läsa in Biltema-katalogen och jag skulle ändå att sitta med lurarna limmade i örat.

”Kulta” känns alltså på nåt sätt färdigare än de andra två novellerna. Ett snäpp vassare och tydligt tecken på att Carlberg bara blir bättre och bättre hela iden. Här finns så mycket som jag skulle vilja att Carlberg återvände till i kommande material, nåt som jag inte riktigt känt i de andra novellerna. För min del får han gärna bygga ett helt universum om Conny och Carina, Mamma och Pappa och allt annat i novellen. Det låter sjukt, men jag längtar faktiskt tillbaka dit. Speciellt om det kanske finns lite jävla glass.

Novellen finns på Storytel och såna där moderna tjänster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s