Recension – Den femte årstiden

Författare: N.K. Jemisin

Beskrivning: ”Den söndrade jordens enda kontinent kallas Stillheten. Men jorden är allt annat än stilla: skalv och jordbävningar kommer och går ständigt. Ibland går jorden in i en Femte Årstid, som kan sträcka sig över flera år. Då antar dessa vulkaniska, seismiska, atmosfäriska, geomagnetiska omvälvningar apokalyptiska proportioner. Under historien har civilisationen på Stillheten kommit att organiseras i ett kast- och rassystem. Utanför det står orogenerna, utstötta ur och förslavade av samhället, men samtidigt nödvändiga för att skydda mänskligheten, eftersom endast de kan påverka och motverka de seismiska krafter som hotar dess överlevnad. Nu råder Femte Årstiden återigen – kommer världen att gå under eller kan någon rädda den?

Essun har lyckats hålla hemligt för sin man Jija och sin omgivning att hon är orogen. En dag finner hon sin treårige son Uche död – ihjälslagen för att han visat tecken på orogeni. Och den som dräpt pojken är Jija.

Han har nu flytt tillsammans med deras dotter Nassun, som även hon har ärvt förmågorna. Essun måste hitta sin dotter innan något ont händer henne. Men var ska hon söka?

I Den femte årstiden berättas också om den unga Damaya, som tas till Navet där hon utbildas för att tjäna mänskligheten, och den äldre Syenit som med mannen Alabaster ska hjälpa en förödd stad men också avla orogeniska barn. Vilket öde kommer att drabba dem?”

Omdöme: ”Den femte årstiden” är en sån där fäntäsy som alla verkar gilla. Sånt ser man till exempel på fula låtsasetiketter på omslaget som ser ut som att man vunnit en rosett för bra uppförande på en hundutställning. Hundens uppförande alltså, inte ägarens. Men låtsasetiketter man inte kan ta bort säljer uppenbarligen böcker får man väl gissa.

Och den är faktiskt jättevälskriven och avancerad och har flera perspektiv och huvudpersoner (eller?) och skojigt världsbygge och sånt där. Man har till exempel asfalt och glödlampor och grymt hållbara sneakers eftersom alla går överallt istället för att håva upp en mobiltelefon och beställa en Uber. Man skulle utan problem kalla ”Den femte årstiden” en science fantasy, vilket ärligt talat borde få både bokhandlare och bibliotekarier att både skriva arga insändare och lägga ut protestlistor på ICA.

Det finns massor med grejer att gilla i boken. Jemesin har hittat på en hel del grejer som känns fräscha och nyskapande, men jag känner hela tiden att jag inte blir riktigt så underhållen som jag borde, som att det fattas nåt. Det är lite som när man är på McDonalds och de glömt att salta pommesen och man redan kört iväg från driv-thru:n (det kan inte bara hända mig väl?)

Samtidigt kommer jag att läsa nästa bok (vilket inte är en lögn eftersom jag redan läst nästan hela, det är en av fördelarna med att inte recensera saker i vettig tid) så nåt speciellt har den uppenbarligen.

Bra grej med boken: Alla delarna är släppta på svenska.

Dåliga grej med boken: Jag vill hellre läsa på engelska. Eller det är väl ingen dålig grej med boken egentligen, det är en dålig grej med den som håller i den AKA sånt man inte får säga för det är tydligen tjänstefel om man är i ett serviceyrke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s