Recension – The Obelisk Gate

Författare: N.K. Jemesin

Beskrivning: ”The season of endings grows darker, as civilization fades into the long cold night. Essun has found shelter, but not her missing daughter. Instead there is Alabaster Tenring, destroyer of the world, with a request only Essun can grant.”

Omdöme: Får inte dra ett Obelix-skämt, får inte dra ett Obelix-skämt, får inte…

”The Obelisk Gate” är alltså del två i Jemesins serie ”The Broken Earth Trilogy”, så hör och häpna, den fortsätter mestadels med händelserna EFTER den första boken. Sjukt traditionellt och konservativt om du frågar mig, precis som det här med att tycka att det är extremt fel att fira både Fettisafton, Fettisdagen och Annandag Semla. Men sånt får man väl inte säga i det här landet längre.

Men det här är verkligen en mellanbok, och därmed blir det här verkligen en mellanrecension med ca 1,5% vettigt innehåll. Det som ändå är lite spännande är att man får in lite nya perspektiv i form av en ny huvudperson som liksom står på ”andra sidan” slagfältet. Alltid nåt.

Men mycket av boken går ut på att Essun häckar tillsammans med en döende Alabaster i en sorts Walking Dead med magi-lajv där man mest är osams och väntar på att bli belägrade och efter den stora fighten i slutet måste ge sig av efter att ha slagits med folk från den andra byn och j-vlar vad det är svårt att inte dra Asterix och Obelix-skämt just nu.

Så boken är lite… jag vet inte… som att äta risgrynsgröt med sugrör. Jag känner en massa människor (ok, två) som slutat halvvägs igenom den här boken och jag kan förstå varför. Och här blir man ju inte heller bländad av att första boken lekte påfågel i parningstid och bländade en med kul världsbygge och allt det där andra färgglada fluffet. Här är det mer som att man är några år in i förhållandet och inte ens bryr sig om att stänga toalettdörren längre för ”vadå, tror du inte att du hörs hela vägen ut i vardagsrummet ändå?”.

Men jag ska läsa bok tre ändå, för nu har jag ändå läst 66% av serien och det ser dåligt ut att inte göra färdigt saker, det har min mamma sagt.

Bra grejer: Den är tunnare än vad man kan tro.

Dåliga grejer: Omslaget är fult. Typ jätte.

Skamlöst försök att få mer trafik till bloggen via länkning:

Omnible / Bokus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s