Kategoriarkiv: bloggjerka

Bokbloggsjerka 18-21 mars – Bokbaksmälla

Hej!

Kapten Uppenbar här! Egentligen vill jag vara hemma och kolla på Daredevil säsong 2 på Netflix men eftersom jag är en vuxen människa måste jag jobba hela dagen innan jag och Matt Murdock, Frank Castle och Elektra Natchios ska slåss mot ninjas och yakuzan samtidigt. Eller ja, de ska slåss och jag ska titta på. Men moraliskt stöd från soffan är också stöd, det har jag alltid tyckt. Och mindre svettigt.

Veckans fråga från den outtröttliga Annika på alkb.se lyder:

Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den?  Vilken i så fall?

Svaret är ”ja”, och boken ifråga och som jag fortfarande tjatar om och vill pracka på alla som är i närheten av läskunniga är den näst sista bok jag läste 2014: ”Jag ger dig solen” av Jandy Nelson. Beskrivningen lyder så här:

Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.”

Och allt det där är sant. Men boken är så mycket mer. Språket, berättandet, persongalleriet. Allting är på en så hög nivå att man måste ha syrgastub på toppen.

Annonser

Bokbloggsjerka 26 – 29 februari 2016 – fläktfiktion

Förlåt. Jag satt på ett alldeles för långt möte igår där folk först pratade östgötska i en halvtimme och sen drog dåliga göteborgsvitsar resten av mötet, så jag mår inte riktigt bra idag. Därav rubriken.

Veckans fråga, som kommer från Koko, lyder:

Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Kollar man på många etablerade författare just nu så har de börjat just som fan fiction-författare. E.L James är väl en av de mest kända, men även YA/fantasy-författare som Cassandra Clare, Naomi Novik, Meg Cabot… inte helt okända i sina genrer.

Så det är säkert ett bra sätt att öva på sitt skrivande, och med hjälp av internätet så går det ju att få hyfsat bra spridning på det man skrivit och det är ju alltid trevligt att få lite kommentarer på det man krafsat ihop *hint hint*. Sen finns det garanterat mängder med skräp därute eftersom det inte finns nåt filter i form av redaktörer eller liknande utan vad som helst kan postas på nätet. Å andra sidan, samma problem finns ju ibland med självutgivna böcker!

Jag har inte läst nån fan fiction överhuvudtaget – det närmsta jag kommit är Rainbow Rowells ”Fangirl” som handlar OM en fan fiction-författare, och som i sin tur lett till att Rowell gett ut en bok som baseras på den fan fiction som hennes karaktär skriver, och den i sin tur är ju en parafras på Harry Potter. Med vampyrer. (Wow, det här blev mer meta än Deadpool!) Men ”Fangirl” är bra. Läs den.

 

Bokbloggsjerka 19-22/2 -2016 – det handlar om DIG

Så är det faktiskt. Det handlar om DIG. Veckans fråga på alkb.se kommer från en läsare vid namn Cecilia:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Let’s begin, shall we?

Interaktionen är rätt enkel. Ni kommenterar. Jag svarar. Några av er följer mig på instagram och/eller twitter. Jag gör detsamma tillbaka. (Underförstått – följ mig på instagram och twitter!)

Att locka till sig nya läsare är betydligt svårare. Av statistiken att döma så verkar jag inte göra det – det är ganska likartade siffror hela tiden, vilket å andra sidan betyder att jag inte tappar särskilt många heller. Kanske behöver jag byta strategi? Jag länkar ju alla recensioner t ex till de stora handlarna för att få in lite trafik den vägen och följer i stort sett alla svenska/nordiska bloggar jag tycker verkar vara intressanta och kommenterar där. Så fort jag har recenserat en bok så ser jag också till att förlaget får veta det, eftersom de ofta länkar tillbaka från sina hemsidor. Många bäckar små och allt det där.

Om ni läser det här vet ni antagligen redan varför ni gillar den här bloggen. Jag kan ju bara spekulera i att ni läsare antagligen gillar hur jag skriver eller gillar den typ av inlägg som publiceras här. Eller så är ni bara självplågare eller använder mig som skräckexempel, de alternativen finns ju också.

Och ska jag vara helt ärlig så kan mycket av det här bero på att jag inte tänker jättemycket på er när jag bloggar. Jag tänker på MIG. Jag kan inte och vill inte anpassa mig på nåt sätt efter nån annan. Bloggen existerar enbart för att jag tycker att det är roligt och jag skriver på mitt säregna lilla sätt med en massa tramsiga metaforer och svordomar och allmänt idiotiskt, dvs den typ av svammel som jag själv gillar att läsa. Jag avskyr inlägg om book hauls eller månadssammanfattningar så därför skriver jag inga sådana även om många andra gillar att läsa den typen av inlägg. Så i slutändan handlar kanske allt om mig ändå.

Trevlig helg på er, kära medborgare!

 

Bokbloggsjerka 12/2 – läs då, ungjävel!

Ibland skickar folk in frågor till bloggjerkan som Annika anordnar. Idag är det Lottens bokblogg som undrar hur man ska inspirera barns läsande.

Jag tror stenhårt på att man endast ska läsa uppbygglig litteratur. Gamla klassiker. Strindberg. Söderberg. Martinsson. Inget modernt, bara Onkel Toms stuga och möjligtvis lite ungdomligt som Huckleberry Finns äventyr eller Anne på Grönkulla på fredagar.

Och Röde Orm! Alltid Röde Orm!

Helst ska man också sjunga psalmer under tiden för att få lite fason på ungdomen.

Det här med att de ska välja själv efter intresse, det ska vi absolut kväva så fort det bara går. Serietidningar och faktaböcker om dinosaurier eller grävmaskiner eller vad de nu vill läsa om, sånt säger vi ovänligt och bestämt ”NEJ!” till.

OBS. Texten ovan kan innehålla spår av ironi. OBS.

Jag tror alltså precis tvärtom. Man får, förutom att försöka vara ett föredöme genom att själv läsa, försöka låta barnen läsa efter intresse. Vill de läsa böcker om grävskopor? Fine, låt dem göra det. Vill de läsa Röde Orm, låt dem. Jag har alltså inget emot författarna ovan, jag tror bara inte på att tvinga nån oavsett ålder att läsa nåt de inte vill läsa, och barn vill nog oftast inte läsa Tom Sawyer oavsett hur bra vi vuxna tycker att den är. Låt det komma när det är dags.

Jag vill också passa på att inflika att det här problemet inte bara har med ungdomar att göra. I vissa lägen tycker exempelvis SFI att bästa sättet för nyanlända svenskar att ta till sig svenska språket är att läsa Selma Lagerlöf och sjunga Pärleporten i kör. Jag är märkligt nog inte lika övertygad.

Vem är din bästa låtsaskompis?

Idag undrar Annika på alkb.se det här i sin bloggjerka:

Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).

Vi kan väl börja i andra änden? Folk jag ABSOLUT INTE skulle kunna vara kompis med:

Rory och Lorelai Gilmore. En av mina värsta mardrömmar handlade om att jag vaknade upp i Stars Hollow och tvingades umgås med dem. De pratade jättefort och var så ironiska att jag aldrig förstod vad de sa. Jag vaknade kallsvettig.

Rådd-djuret. Inte för att vi inte skulle kunna trivas, utan snarare för att det skulle bli katastrof. Vi skulle behöva bubbelplasta och spillsäkra exakt allt i omgivningen och sen skulle vi ändå slarva bort allt som inte är fastspikat båda två.

Hermione. Alltså, jag gillar Hermione. Men två såna plugghästar och besserwissers i samma rum är för påfrestande för alla, så för ert eget bästa… Hogwarts har inte tjocka murar och väggar för att skydda mot faror utifrån utan för att skydda världen utanför mot besserwissers som går i clinch.

Men folk jag faktiskt skulle vilja hänga med? Icke rangordnade så klart.

Snusmumriken. Han känns skönt laidback. Fiska lite, spela lite musik och flytta söderut när vintern kommer. Helt ok.

Remy (från Råttatouille). En mästerkock i bekantskapskretsen. Need I say more?

Zach Lightman och Wade Watts (från Armada och Ready Player One av Ernest Cline). Spelnördar extraordinaire och storkonsumenter av skräpkultur i allmänhet känns ju klockrent. Vi skulle sitta och äta chips och kolla film i timmar. Fast mest av allt vill jag nog hänga med författaren Ernest Cline om jag ska vara ärlig.

Men slutligen, en kille som hängt med sen jag var 11:

Peter Parker. Du och jag Peter, du och jag.

Bokbloggsjerka 8-11 maj

Fredag betyder bloggjerka, och tydligen fikabröd till förmiddagskaffet, så det måste vara en bra dag i dag. Veckans fråga:

Mia Eggimann undrar hur du får plats med alla böcker?

Ja, det är snart dags igen att ta tag i den här lilla surdegen. Vi köpte ju en ny hylla för inte alls länge sen, men den fylldes rätt snabbt med de stackars nytillskott som tyvärr fick ligga ovanpå böcker i de andra hyllorna eller, och nu skäms jag lite, dubbelt på hyllplanen (ni vet, när man ställer in en bok och trycker in den så långt bak i hyllan och ställer en annan bok framför).

Alltså ser ju hyllorna ok ut numera och vi behöver en ny ASAP, men väggarna är ju slut!

Så jag antar att det är dags att börja rensa/ge bort/låna ut på obestämd tid. Garaget och förrådet är nämligen fyllt med sambons loppisfynd…

Edit:

Bjuder även på lite fredagsunderhållning, visst blir man lite sugen?

 

 

Bokbloggsjerka 17-20 april – Udda böcker i bokhyllan

Den här veckan är temat i bokbloggsjerkan det här:

Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan?

Jag tror att den nördigaste boken JAG äger är den här:

944317

Som alla förstår så var den ju helt livsnödvändig inför New York-resan. Det är väl hyfsat nördigt?

Dessutom så kom jag på en bok som sambon köpte på bokrean som jag själv inte förstår men som hon spann loss på, nämligen den här:

IMG_4370_72dpi

”Vi blev ihop för tio tusen år sedan – korna och vi människor. Sedan dess har de fött oss, stött oss och hållit oss sällskap. Men nu är de på väg att försvinna ur vårt synfält. Kor – en kärlekshistoria är boken som lyfter fram dem i rampljuset igen. Konstnärligt foto och texter om människor som ser kor, umgås med kor, älskar kor, och minns kor.”

Bokbloggsjerka 10-13 april – Eller varför jag gör det jag gör när ingen annan gör det.

Ojojoj, jag har sugit på den här lilla frågan hela dagen känns det som, lite som en för gammal Djungelvrål som klibbar sig fast i hörntänderna. Det är en väldigt intressant fråga som kanske egentligen skulle ställas till någon annan än mig eftersom jag faktiskt gör det – istället borde kanske nån stackare med en bok i näven ställas till svars. ”Jaså, du läser böcker och ser ut att tillhöra den manliga delen av populationen, varför bloggar inte du om det om jag får fråga?”. Så kan man ju naturligtvis inte göra utan att få onda ögat så då får jag dra mitt lilla strå till stacken.

Veckans fråga i bloggjerkan är helt enkelt:

Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Sätt er ner kära läsare, för det här kommer att bli en uppsats. Har ni laddat med scones och nåt att dricka? Om inte, well…

Till att börja med tänker jag luta mig mot lite forskning som gjorts in-house. Och då menar jag verkligen in-house eftersom det är sambons uppsats från bibliotekarieutbildningen som jag kommer att luta mig mot. Den handlar egentligen om tonårspojkars syn på bibliotek, men där finns så mycket nyttigt så vi kör ändå.

Därför ska vi ägna några rader åt det här skojiga med genus och könsroller. Här finns det ju högvis med forskning att gräva ner sig i, men vi kör på de tre som finns med i sambons uppsats, dvs tre teorier av Yvonne Hirdman, Daniel Ekman och Elaine Millard. Superkort så ser det ut så här:

Hirdman menar att genussystemet i samhället upprätthålls genom ett genuskontrakt. Detta kontrakt kännetecknas av två principer: isärhållningens princip och den så kallade manliga normens primat. Könen hålls isär genom att de tillskrivs olika egenskaper. Dessa egenskaper är dessutom ofta varandras motsatser, exempelvis är män hårda
medan kvinnor är mjuka, bråkiga pojkar ställs i motsats till tysta flickor och flickleksaker mot pojkleksaker. Vidare kallar Hirdman dessa motsatser för motsatsförhållandet ens primat handlar om att det manliga värderas högre än det kvinnliga. Det som pojkar gör är enligt Hirdman därmed mer värt än det som flickor gör. Ett exempel på detta är att det är bättre för en flicka att bli kallad pojkflicka än vad det är för en pojke att bli kallad flickaktig.

Hirdman understryker att i princip alla i samhället är med och skapar genusordningen eftersom vi upprätthåller genuskontraktet. Ofta görs detta helt omedvetet då vi upplever det som naturligt att det ska vara på ett visst sätt.

Ekman kompletterar med:

[…] genus är ett begrepp som syftar till att identifiera biologiska och kulturella faktorer. Han understryker att genus är kulturellt medan kön är biologiskt. Vidare resonerar författaren kring det biologiska respektive det kulturella könet. Ekman menar att även biologin är en social konstruktion då det är människor som avgör vad som får rum i biologin. Ekman tar också upp att mannen har tre olika plan på vilka han har kontakt med sin manlighet: psykologiskt, socialt och idémässigt. På det psykologiska planet innebär det att den enskilde individen tillägnar sig manlighet och manlighetens egenskaper. På det sociala planet handlar det om att mannens bild av sig själv och hans bild av manlighet måste kunna leva upp till de förväntningar som mannen ser/tror finns samhället. Idémässigt rör det sig om att mannen måste förhålla sig till de mediala bilder av manlighet som finns i till exempel massmedia, bilder, litteratur, myter, sagor och liknande.

Och Millard:

I sin forskning fokuserar Millard på hur man kan få pojkar att intressera sig för läsning samtidigt som hon ger möjliga förklaringar till varför läsintresset minskar bland pojkar och varför läsning oftast ses som en typiskt kvinnlig sysselsättning. Millard menar att de skillnader i beteende och intressen som kan ses mellan könen är något som skapats kulturellt. Hela samhället vilar på dessa kulturella föreställningar vi byggt upp, könsroller vi skapat, hur barn uppfostras och liknande.

Vad får vi då ut av detta? Jo, det här: Vi kan med all rimlighet utgå ifrån att läsning är nåt som främst kvinnor gör. Eftersom manligt beteende baseras på motsatsförhållandet till kvinnligt beteende så innebär detta att läsning är omanligt, alltså bör man låta bli om man ska anses vara en ”riktig man”. Självklart det inte hela sanningen och det är inte alltid riktigt så här enkelt, men jag tycker att det här är en otroligt rimlig utgångspunkt. Om vi sedan tänker på vad Ekman skriver om att leva upp till de bilder som finns av manlighet, exakt hur många läsande män tänkte ni på där? Nä precis. Och manliga bloggare förutom Fredrik Backman? Och sen manliga bokbloggare förutom undertecknad? Eeeeeexakt.

Läsning är alltså nåt som åtminstone i många killar/mäns (nu klumpar vi ihop och generaliserar, men vad fasen) föreställningsvärld är ”kvinnogöra”. På samma sätt är det med bloggande i allmänhet – det tror jag vi kan vara rörande överens om bara genom att se oss omkring. Det uppfattas som en kvinnlig aktivitet.

Klart som korvspad att killar/män inte läser böcker eller bokbloggar om man ser till ovanstående. ”Ingen annan gör det, varför skulle jag?” ”Det är bara tjejer som läser/bloggar” och allt det där andra som vi hört tusen gånger tidigare.

Men vad är det för konstigt med mig då, som alltså kommer att skriva över 1000 ord om det här? David, varför håller du på med det här?

För att jag tycker att det är roligt.

För att jag tyckte att jag kunde göra nåt unikt.

För att jag tror att någon annan kan tycka att det jag gör är intressant.

Jag kanske ska motivera mig lite. Jag skulle så klart inte hålla på med det här om det inte var roligt att göra det. Att läsa böcker och prata om böcker är ju kul – annars skulle ingen blogga om böcker. Men jag ville ju prata om sånt som jag läser, och jag känner ingen som läser samma saker som jag. Det är ju där kommunikationen med andra bloggare kommer in. Vi har ju också så klart pratat om den här bloggen hemma innan den ens startade, fast då i termer av ”tänk om nån kille skrev om ungdomsböcker så att man kunde få ett sånt perspektiv på det”. Nu går det ju givetvis att argumentera om vilka böcker jag läser och hur intressanta de är för den och den läsaren, men det är inte själva grejen – istället handlar det om att jag vill visa att jag kan läsa vilken jäkla bok jag vill och berätta vad jag tyckte om den för det är ok att läsa vilka böcker som helst som kille även om den råkar vara knallrosa och skriven av Sandra Beijer (en av de där kända bloggarna ni vet). Men ingen gjorde ju det, inte vad jag hittat hittills i alla fall. Så varför inte muta in det lilla hörnet av interwebben åt mig själv och ha roligt under tiden? Nån annan kanske roas av mitt svamlande också och det är väl inte så tokigt?

Tack för uppmärksamheten.

Bokbloggsjerka 27-30 mars

Då ska vi bara ta oss igenom den här dagen och sen ha lite långledigt (ni kan vara lugna, bloggen tar inte ledigt, men mitt stackars kontor får klara sig utan mig fram tills efter påsk). Dagens fråga i bokbloggen är lite mer avslöjande än vanligt:

Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

Eh, nej. Om man ska ta nån sorts ”von oben”-perspektiv så är det nog fullt normalt. Och sunt. Hoppas jag. Annars ligger jag också pyrt till.

I bokväg finns det väl karaktärer som jag tycker verkar sympatiska, men där nyper det liksom aldrig till på sama sätt. Film och TV däremot… Sen är det ju viktigt att skilja på skådespelaren och karaktärern. Det finns säkert skådespelare som är supertrevliga men där jag helst vill att karaktären de spelar blir påkörd av en buss eller skickad till månen utan syrgastuber (*host* Rory och Lorelei Gilmore *host*).

Men sen finns det ju  andra där jag inte vet ett skit om skådespelaren, men karaktären – snälla kan hen flytta in hos mig, vi har ett gästrum?

Den senaste som jag fallit så här hårt för är Liv Moore, världens charmigaste zombie från nya serien iZombie. JAG SMÄLTER SOM MJUKGLASS I JULI.

Sen finns det en kille som jag vill bli bästa vän med, men det beror nog främst på att jag vill åt herrns garderob. Vem? Neil Caffrey i White Collar såklart. De där kostymerna alltså, daaaaaaamn…. men inte hatt. Aldrig hatt.

Och som vanligt, Formal Friday!

View this post on Instagram

#FormalFriday och sen långledigt!

A post shared by David Lundgren (@bonjourparesse) on

Bloggjerka 20-23 mars – hur locka till sig läsare och behålla dem?

Men kan WordPress sluta vara så förbannat klåfingriga med sitt eget verktyg? Jag går snart Falling Down på hela klabbet.

Fredag igen, och därmed veckans bloggjerka (och Formal Friday! Den mörkblå stickade slipsen jag har idag är AMAZEBALLS!). Ämnet för jerkan är nåt som gör att jag kommer att lusläsa vartenda inlägg idag, för det är verkligen nåt som jag tror att alla bloggare funderar en hel del på:

Veckans fråga kommer från Carola:

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Ja, det här är ju svårt. Jag undrar också hur man ska få fler läsare till bloggen, vem vill inte ha fler läsare? Så som jag gjort hittills är att jag försöker kommentera på andra bloggar, och svara på kommentarer som jag får – speciellt om det är från läsare jag inte känner igen sedan innan. Jag ser också till att recensionerna är länkade på Adlibris och CDON osv, och jag ser att en hel del trafik kommer därifrån när jag kollar besöksstatistiken. Att delta i sådana här saker som t ex bokbloggsjerkan och Top Ten Tuesday genererar ju också en del extra trafik jämfört med dagar då jag ”bara” lägger upp recensioner eller Throwback Thursday.

När det gäller att behålla läsarna så har jag inte riktigt nån plan – jag tänker att om nån står ut med hur jag skriver och är någorlunda intresserad av böckerna och allt övrigt trams jag håller på med på bloggen så löser det sig självt. Gillar man det inte så gör man inte och det kan jag nog inte göra så mycket åt. Bloggen är ju främst för att roa mig själv, så den utgår ju till 100% från vad jag själv gillar. Jag tål exempelvis inte inlägg om book hauls och skulle aldrig filma min bokhylla, så sådana inlägg kommer aldrig att dyka upp på oarya.se. Jag gör ju det här för att jag tycker att det är roligt, så varför göra sånt som jag inte gillar?

View this post on Instagram

Andra sidan är ni klara? #FormalFriday

A post shared by David Lundgren (@bonjourparesse) on

Bokbloggsjerka 17/3

Fredag den 13. Läskigt, eller hur? Men bara om man bryr sig! Viktigare är att det är dags för bloggjerka igen. Veckans fråga:

Veckans fråga kommer från Mia: ”Jag instagrammar en del, och det blir en del bilder på böcker jag läser och bokpaket. Av bokbloggar får jag bara vänliga frågor och kommentarer men av de där ”vanliga” människorna kan man få en del dumma kommentarer. Hur hinner du läsa så många böcker?

Svaret är helt enkelt: för att jag kan. Jag har skrivit om det här förut, men det är så att jag åker buss till och från jobbet. På morgonen brukar jag oftast inte läsa utan mest halvsova och lyssna på musik, men de ca 40 minuterna hem brukar så gott som alltid ägnas åt läsning. Dessutom läser jag ganska snabbt och läser sällan riktigt tjocka tegelstenar till böcker. Som bloggens namn antyder läser jag ju mest ungdomsböcker så då kan det ibland gå undan till den grad att det går att beta av ett par böcker i veckan. Vid en snabb överslagsräkning så ligger jag dock på ca 1,5 bok per vecka för tillfället.

Det ska dock sägas att det här är alltså miniminivån på läsning, bussresan alltså. Är boken tillräckligt engagerande eller att jag bara har några kapitel kvar så läser jag naturligtvis mer än de 0 minuterna på bussen…

 

Bokbloggsjerka 6 – 9 mars

Jag sliter mig lite från ett knöligt jobb-ärende (allvarligt talat – jag vill uttala en fatwa mot Word och dess formateringsverktyg ibland) och besvarar veckans bloggjerka:

Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Ja rätt ofta faktiskt. Det är en liten skada från den tiden jag köpte skivor – så gott som alla metal och hardcoreband tackade alltid en massa andra band i sina konvolut, och då fick man ju tips om nya band att lyssna på. Naturligtvis är detta en helt värdelös metod, eftersom det faktum att band X känner band Y inte på något sätt betyder att band Y är bra… men så gjorde vi i alla fall. Så finns det nåt ”författarens tack” så brukar jag kolla igenom det lite snabbt. Ibland ser man ju nåt och tänker ”Åh, känner de varandra”, men däremot är det väl inte ofta man lägger nåt på minnet.

Bokbloggsjerka 27 februari – 2 mars

Solen skiner, slipsen är knuten, lön på kontot, fredag och framförallt bokbloggsjerka! Och dessutom årsbästa på antalet visningar på bloggen, det tackar undertecknad för. Det är fantastiskt roligt med att så många besöker och kommenterar, och framföratt att det är FLER som gör det än någonsin – TACK!

Veckans fråga:

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås).

Jag har lovat mig själv om att sluta tjata om hur fullkomligt usel Tahereh Mafis ”the Juliette Chronicles” är, så jag får hitta något annat exempel. Nästa serie upp på giljotinen är förmodligen Josephine Angelinis ”Starcrossed”-serie. På ytan påminner den lite om Rick Riordans Percy Jackson-serie om grekiska halv-gudar som gömmer sig runtom i världen, men där Riordan är fantasifull och underhållande är Angelinis serie istället fylld av dåligt konstruerad intrig, triangeldrama av standardmall 1 B och rätt generellt ganska svårsmälta karaktärer. Sen är det så att jag har otroligt svårt för problemlösning av typen ”hur ska karaktärerna ta sig ur den här knipan? – Jo, de får upptäcka en ny superkraft de inte visste om att de hade precis vid rätt tillfälle”. Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR superhjältar OCH grekisk mytologi och har absolut inget emot en bra kärlekshistoria (ska man vara petig så har Marvel superhjältesåpor i form av både X-Men och Spider-Man sen 1960-talet), men när man mixar de här delarna med en hel skopa Twilight med plusmeny blir det i det här fallet helt enkelt inte bra. Det ska också sägas att jag faktiskt tyckte första boken var rätt ok, men att det sen gick raskt utför…

För att väga upp det här då – böcker med det perfekta slutet. Två böcker dyker upp i huvudet – Melina Marchettas fantastiska ”Jellicoe Road” och Jandy Nelsons ”Jag ger dig solen”. Båda är egentligen fullkomligt makalösa rakt igenom, men de är uppbyggda på ett sådant sätt att när trådarna knyts ihop i slutet är det som att få upplösningen i en nervkittlande deckare, så elegant är det faktiskt.

Bloggjerka 20-23 februari

Tydligen är det här en sån dag som får börja med att gå till vaktmästarna och hämta ett lånekort för att ens eget passerkort tagit sovmorgon i den andra jackan. Men lite PMA (Positiv Mental Attityd) och frukost på jobbet underlättar faktiskt, för att inte tala om bloggjerka! Ni vet, den som saknades så fruktansvärt förra veckan?

Idag frågar Annika om något som många av oss som bloggar kanske brottas med:

”Som ni kanske har märkt har min blogg kunnat jämföras med Saharas öken under en tid, och det beror inte på att jag lider av skrivkramp utan det handlar helt enkelt om att det är värken som sätter rejäla käppar i hjulet för mig.

Suget att skriva är dock ständigt närvarande och jag försöker verkligen hitta sätt för att kunna slänga ihop ett par inlägg i veckan åtminstone. Hittills har jag inte kommit på något som skulle hjälpa mig på vägen och därför skulle jag vilja ta del av era bästa tips. Det vill säga var (och hur) författar du dina inlägg?”

Det är faktiskt nånting som jag själv brottas med och för att komma tillrätta med det har jag en sorts preliminärt schema över veckorna med ett antal fasta punkter och sen lägger jag helt enkelt bara på fler inlägg om det dyker upp nåt spännande. Ofta så kan jag förbereda och tidsinställa flera av inläggen redan på söndagen veckan innan så att jag inte behöver sitta och skriva varje dag. Schemaläggningen är helt enkelt guld värd i sammanhanget.

Schemat just nu ser ut så här:

  • Måndag: Recension
  • Tisdag: Top Ten Tuesday
  • Onsdag: Recension eller valfritt
  • Torsdag: #TBT (Throwback Thursday, hoppa gärna på den *hint hint*)
  • Fredag: Bloggjerka
  • Lördag / Söndag – förberedelser inför kommande vecka.

Personligen föredrar jag att skriva med hjälp av datorn. Det blir helt enkelt för pillligt att göra det via mobiltelefonen eller iPaden på bussen hem, och dessutom är det ju på bussen som jag får gjort det mesta av min läsning så den tiden är värdefull.

Bokbloggsjerka 6-9 februari

Efter en lätt panikartad morgon så börjar allting nu falla på plats. Fredagsburgaren är på gång men först veckans bloggjerka:

Veckans fråga kommer från Boktjuven Ingerun: Jag tycker att nya barnböcker för barn 6-12 år får lite för lite uppmärksamhet. Kan du bidra med en lista på de bästa böckerna för 6-9 och 9-12 som kom ut förra året?

Den här bloggen är ju tänkt för att behandla böcker för lite äldre läsare än 6-12, men när det gäller runt 10-12-åringarna så har jag faktiskt ett par tips ändå!

Min inre knatte hade gått igång stenhårt på PAX-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell. Larsson är mest känd för sina deckare, men här handlar det om en sorts Buffy the Vampire Slayer möter nordisk mytologi med två bröder som starkt påminner om små Sam och Dean i Supernatural. Jag tycker själv att de är jättebra och spännande som vuxen och som sagt, min inre knatte hade älskat dem! Recensioner på de två första böckerna, Nidstången och Grimmen finns att läsa här på bloggen. Dessutom kommer fler böcker under året, vilket jag ser fram emot! Sen tyckte jag också väldigt mycket om Jakob Wegelius Augustbelönade ”Mördarens apa”, men jag tror fortfarande att det är en barnbok som fler vuxna än barn gillar…

9789163879128

9789163879135

 

Bloggjerka 30 januari-2 februari

Lite sen på bollen idag beroende på utvecklingssamtal med chefen och lite annat, men nu äntligen så kan jag stärkt med lunch och Djungelvrål ta mig an bloggjerkan.

Ewa K skrev för en tid sedan ett inlägg om upprepningar. Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Det beror ju så himla mycket på. Om de används som ett stilistiskt grepp av en skicklig författare så kan de ju faktiskt tillföra nåt. Om författaren t ex beskriver en situation om och om igen, men skruvar till det lite extra för varje varv på något sätt. Pratar man däremot om att författaren är helt fantasilös så är det naturligtvis en annan sak. Önskar jag hade exempel på detta men ni förstår säkert ändå.

Upprepningar på ett visst tema kan ju också av ondo. Om man tar en författare som i princip skriver kopior av sina egna böcker men bara byter ut lite adresser (hej på dig Dan Brown, jag såg dig inte där!) så är det ju extremt irriterande. Det är ju inte alls samma sak som att jobba inom en viss genre, eftersom de upprepningarna är en sorts konventioner inom genren – att det finns poliser och mördare i en deckare är inte samma sak som att farbror polisen löser mordfall med exakt samma struktur i alla 19 böckerna som författaren gett ut. Alla har ju naturligtvis saker som måste upprepas, men att göra trötta covers på sig självt är ju helt meningslöst.

Bokbloggsjerka 23-26 januari

Efter en riktigt tung arbetsvecka, kanske den värsta på VÄLDIGT länge så känns det skönt att veta att man bara ska ta sig igenom den här dagen för att sen kunna hålla helg med gott samvete. Har ändå hunnit att läsa ut två böcker så det blir till att sätta sig i helgen och skriva ner lite tankar om dem. Men först tar vi hand om veckans bloggjerka som alltså traditionsenligt anordnas av deckarexperten Annika.

Veckans fråga handlar om vad som för att man fångas av en baksidestext och faktiskt plockar med sig boken hem.

Det här är nog första gången jag reflekterar över det överhuvudtaget. Det är väldigt sällan jag letar upp böcker på det sättet. Oftast har jag redan fått rekommendationer från nån av alla eminenta bloggkollegor därute eller bibliotekarien därhemma, känner till författaren eller på något annat sätt hämtat information om boken för att bestämma mig om jag ska läsa den eller inte. Men rent generellt bör ju texten på nåt sätt fånga temat i boken utan att avslöja för mycket, annars lär det ju inte fungera alls. Och står det ”en hyllning till livet” kommer jag att välja bort den direkt!

Bloggjerka 16-19 januari

Veckans bloggjerka kräver nästan en mindre uppsats, så vi kör väl igång direkt:

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag kommer knappt ihåg att inte kunna läsa. Jag vet att jag satt och tragglade med Bamse-tidningar sen fyra års ålder kommer distinkt ihåg att jag lyckades läsa en Bamse innan pappa kom hem från jobbet. Jag förstod säkert inte allt, men tillräckligt med hjälp av bilderna. I förskolan var det jag, trots att jag var yngst, som faktiskt satt med de andra barnen och läste Klas Klättermus högt i kuddrummet!

Så jag började alltså tidigt. Mamma tog också jämt med mig och min bror på sagostunderna på biblioteket, och jag har ända sen dess haft ett väldigt nära förhållande till bibliotek och att låna böcker därifrån. När man sen kom upp i mellanstadiet fick man ju plötsligt låna både från skolbiblioteket OCH vanliga biblioteket, eftersom det låg på cykelvägen hem.

Läsningen har dock gått lite upp och ner under åren. Förra året var ju en all-time-high, självklart beroende på bloggen, men jag har varit nere på att bara läsa en handfull böcker om året också så det har verkligen pendlat. Det har varit helt beroende på lust och livet i allmänhet! Nu har jag ju både bloggen och en sambo som är bibliotekarie så just nu finns det nästan inte bättre förutsättningar för fortsatt läsning.

Bokbloggsjerka 9-12 januari

Så var det fredag igen, första jobbveckan börjar gå mot sitt slut och enligt tradition så är det både Formal Friday och bloggjerka som gäller. Den här gången undrar Annika:

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Det är väl här nånstans jag ska erkänna att om jag tittade mindre på TV-serier så skulle jag ha mer tid för läsning, så det här ämnet passade som hand i handske (till skillnad från t ex veckans Top Ten Tuesday).

Det finns några absoluta måsten, såna man måste se så fort det bara går, sen finns det andra som jag följer men som inte är lika panikartade. Men mina måsten, som jag faktiskt lyckats lura in sambon på också, är The Walking Dead som jag fortfarande tycker är helt fantastiskt bra, Orphan Black som förtjänar all uppmärksamhet den kan få och The Americans. Game of Thrones var en sådan serie, men jag börjar faktiskt tappa intresset lite för just GoT.

Bokbloggsjerka 19-22 december

Då ska man bara jobba sig igenom den här dagen, sen är det dags för lite långledigt! Bloggjerkan den här gången handlar om det här:

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Julen i år kommer att firas hos min sambos föräldrar, där hela klanen (hon har fyra sykon, alla med respektive och två barn i varje familj, och dessutom blir det tre hundar i huset så det blir bra tryck i huset) samlas. Förhoppningsvis mycket god mat, prat och allmänt trevlig stämning! Efter nyår åker vi ner till Skåne till mina föräldrar och bror med hans sambo och ett-åriga dotter för lite umgänge där med.

När det gäller läsning får vi se vad som hinns med. Jag bör hinna läsa färdigt Laini Taylors ”Blod och stjärnstoft” men om det blir nåt mer vet jag faktiskt inte. Min sambo tog hem Jandy Nelsons första bok från biblioteket eftersom jag tyckte Nelsons senaste som jag recenserade tidigare i veckan var så otroligt bra så om jag har tur så kanske jag hinner med den också innan året är slut.

81xfuPXQUPL._SL1500_

 

Bokbloggsjerka 12-15 december: nu ska vi prata betyg!

Idag är det massor av luciafirande överallt på olika arbetsplatser och skolor och liknande, men jag ligger hemma i sängen och är löjligt förkyld och ont i halsen och allt sånt där – jobbar man med att träffa folk och dessutom åker kollektivt till och från jobbet är det nästan omöjligt att inte bli sjuk nån gång. Men nu var det ju inte mig vi skulle prata om, så över till veckans bloggjerka:

Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

Nej, det tycker jag inte egentligen. Det är ett helt ok betyg, däremot är det så klart så att boken i så fall har vissa brister av något slag. Jag har ju valt att inte sätta några betyg på det här sättet när jag själv recenserar böcker, dels för att jag tycker att det är svårt, men också för att jag inte tycker att det är särskilt intressant. Jag är mer ute efter den känsla man får som läsare och försöker få med det i mina recensioner istället.

Samtidigt så kan jag förstå om någon tycker att betyget är för lågt för att möjliga läsare ska bli intresserade, så fungerar nog jag också ibland – varför lägga tid på en bok som bara är ”ok” eller ”godkänd” när det finns andra böcker som får högre betyg? Men det handlar ju ändå om att recensenten måste vara så sanningsenlig som möjligt och är boken en 3:a enligt recensenten, då är det ju så den ska betygsättas, men helst också med ett vettig motivering till varför. Betyg behöver ju inte heller ha något med försäljningssiffrorna att göra, det finns så många andra aspekter på om en bok säljer eller inte, så man ska inte enbart stirra sig blind på recensionernas betyg.

 

Bokbloggsjerka 5-8 december

Då var det redan fredag, men en betydligt mer julpyntad sådan än förra veckan. Jag ska knöla i mig massor av julsnask och köpa en skinka och vörtbröd i helgen, men först ska jag naturligtvis ta mig an veckans bloggjerka:

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Jag skrev faktiskt ett blogginlägg om det här för jättelänge sen utifrån mitt eget perspektiv, och eftersom jag inte ändrat mig nämnvärt sen dess så blir det mitt svar. Håll till godo!

Det finns en oerhört intressant artikel på Litteraturmagazinets hemsida som handlar om pojkars läsning, skriven av KåKå Olsen baserat på hennes masteruppsats vid Lund universitet. Det här är nåt som jag tycker är väldigt intressant (min sambo skrev sin C-uppsats om samma ämne faktiskt), och den är väldigt läsvärd. Missa inte heller artiklarna som länkas på samma sida! Hon listar i alla fall 7 punkter, och jag tänkte sätta dem i relation till mig själv och varför jag är en sån där som läser en massa numera.

1. Barn gör som deras föräldrar gör och framför allt gör barn som föräldrar av samma kön gör. Så tjena alla pappor, farsor, snubbar och gubbar! Läs! Läs vad ni vill så länge ni i alla fall läser något!

Ja, min pappa läser en massa, har alltid gjort. Jag minns att jag plöjde hans Alistair McLean-böcker och allt vad han nu köpte hem. Han går fortfarande till alla möjliga bokhandlare och tittar när han får möjlighet. Det har garanterat haft stor betydelse.

2. Vidga definitionen av ”läsning” och sluta placera skönlitteratur på piedestal. All läsning är bra för språkutvecklingen och ordförrådet och man kan visst då lära sig om andra människors livsvillkor genom att läsa facklitteratur – och serietidningar också för den delen. Våra definitioner påverkar vad vi anser vara läsning och med en snäv definition faller pojkar ofta utanför och blir ”icke-läsare” trots att de egentligen kan läsa en hel del.

Jag fick läsa vad jag ville. Inget var för vuxet, eller för fult. Jag läste allt. Faktaböcker, skönlitteratur för båda barn och vuxna, kilovis med serietidningar. Det var en stor dag när jag fick min prenumeration på Spindelmannen.

3. Gör läsning roligt! Javisst älskar vi tyst och kontemplativ läsning, men det behöver ju inte alla göra. Högläsning, läsning och bokprat i mindre grupper samt pyssel och teater i samband med läsning kan gynna pojkar.

Min farmor läste väldigt mycket för mig. Jag har ett väldigt starkt minne av att hon plockade fram Nils Holgersson från deras bokhylla när jag låg sjuk i deras lägenhet och fortsatte där pappa slutat läsa hemma hos oss. Det är nånting jag själv vill göra den dagen vi får barn.

4. Sluta vifta med pekpinnar i barns och ungdomars läsval. Även fackböcker är ”riktiga böcker” och serier är också läsning. Erbjud, men påtvinga inte, alternativ med utgångspunkt från barnens egna intressen – och var positiv!

Som sagt, jag fick läsa allt. Däremot minns jag att min fröken hade stora problem med en kille i klassen, Daniel, som bara ville läsa faktaböcker om djur, och som hon hela tiden försökte få att läsa ”riktiga böcker”. Jag tror att hon kanske gjorde honom en otjänst, även om hon ville väl. Det är nog bättre att man läser nåt än inget alls.

5. Tjata inte! Barn gör ändå inte som du säger – de gör som du gör!

Återigen, så viktigt! Jag ser ju i min omgivning vad som händer om man som vuxen inte föregår med gott exempel, och det är tragiskt att se.

6. Ställ inte krav på barn och ungdomar och deras läsning som du inte kan leva upp till själv. Barn har också preferenser och det har de rätt att ha! Varför ska de läsa om deras föräldrar inte läser? Varför ska de läsa sådant de tycker är tråkigt när vuxna i deras närhet bara läser sådant de tycker är kul?

Jag läser ju bara sånt jag själv tycker verkar kul. Varför ska barnen inte få det? Jag tror inte att man ska tvinga barn att läsa riktigt tråkiga titlar – det stjälper mer än det hjälper. Barn ska inte tvingas läsa t ex gamla klassiker om de inte är redo för det. Hellre Gummitarzan än Doktor Glas!

7. Var säker på ditt svar när du får frågan ”Varför?” Säg absolut inte: ”Det är bra för dig!” Säg i stället: ”För att jag läste den när jag var i din ålder och tyckte att den var jätteintressant!” eller ”Min kollegas son som är i din ålder läste den och älskade den!” eller ”Jag tänkte att du kanske skulle gilla den, du gillar ju …”.

Vilket fantastiskt tips!

Därmed inte sagt att det här är ett universalmedel. Min bror läser, men inte alls i samma utsträckning som jag, och han läste definitivt inte mycket när vi var yngre. Ibland måste man få göra saker på sitt sätt, i sin takt.

Bokbloggsjerka 28 nov-1 dec

Snart december, hur ska det här gå? Ännu en fullspäckad fredag, men förhoppningvis lugnar det ner sig så att jag från och med helgen kan börja slappna av… innan julruschen börjar.

Veckans bloggjerka-fråga är därför rätt tacksam:

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? alt. vilka nobelpristagare har du läst?

Jag var i och för sig tvungen att googla fram en lista på alla pristagare först för sånt fanns tydligen inte i min allmänbildning, men så här ser listan ut i alla fall:

  • Rudyard Kipling – läst
  • Selma Lagerlöf – läst och äger böcker
  • Thomas Mann – läst
  • Ernest Hemingway – läst och äger böcker
  • Albert Camus – läst och äger böcker
  • John Steinbeck – läst
  • Tomas Tranströmer – ej, läst men tack vare sambon så står det Tranströmerböcker i hyllan 🙂

Bokbloggsjerka

Trots att jag är på resande fot idag så ska vi väl kunna klämma in en bokbloggsjerka! Den här veckan är ämnet:

Varför läser du egentligen böcker?

Och svaret är nog inte konstigare än att det främst handlar om underhållning. Det är därför jag inte läser biografier, memoarer, facklitteratur och liknande – sådant underhåller mig inte helt enkelt. Den litteratur jag läser har inte som främsta mål att vara särskilt intellektuell, även om den KAN vara det. Det kan finnas diskussioner om makt, politik, könsroller, men oftast är det inte det jag är ute efter. Jag är inte heller en sån som läser för att läsa vackra formuleringar.

Jag är ute efter förströelse, allt annat är en trevlig bonus. Man kan ju prata om att man får se saker ur nya perspektiv, att förflytta sig till andra världar och städer osv, men allt det där handlar för mig om underhållning i slutändan, så därför får det bli mitt svar den här gången!

Bokbloggsjerka 14 – 17 november

Är det redan fredag?! Så skönt, den här veckan har varit fullt upp, och det ser ut att hålla i sig ett bra tag framöver. Så just därför, raskt över till veckans bloggjerka:

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Ex: 

Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
När jag läste frågan på bussen in till jobbet tänkte jag att ”nä, det här verkar ju hur svårt som helst”. Men nånstans i takt med att jag närmade mig Vätterns södra spets så dök det upp en novell av alla bokbloggares (nåja, kanske inte Anna) favoritförfattare Neil Gaiman, en novell som heter ”Snow, glass, apples” som vänder på berättelsen om Snövit och berättar den ur styvmoderns perspektiv. Jag smälter som smör i solsken.

Bloggjerka 7-10 november

Äntligen fredag igen! Få saker ger fredagskänsla så som bloggjerkan, det lärde man sig inte minst i somras när den hade semester. Veckans fråga:

Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

Uuuuuh. jag är ju en sån som jämt svarar ”vet inte” på den frågan annars, men jag måste väl anstränga mig lite. Helst skulle det nog var nyheten att Ransom Riggs släpper en tredje bok i serien om ”Miss Peregrines besynnerliga barn” typ omedelbums – det hade gjort mig riktigt glad.

En annan utopi skulle väl vara att alla andra bokserier jag börjat på plötsligt blivit klara och att uppföljarna redan låg i en hög i kontoret/biblioteket hemma. Men i bokväg annars?

Om nån köpte Absolute Sandman-utgåvorna av Neil Gaiman hade jag inte blivit ledsen, de ligger på ca 700 kr/st på Book Depository, och det är ju bara fem volymer…

I övrigt gillar jag överraskningar, så jag brukar inte göra några längre listor. Däremot KRÄVER jag lista från min sambo, men det är en helt annan sak.

 

 

Bokbloggsjerka 31 oktober – 3 november

Jag antar att många av er är lediga, men inte jag, men jag jobbar åtminstone bara halvdag så lite skillnad blir det! Veckans bokbloggsjerka handlar om det här ämnet:

Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?

Vi kan väl börja med att säga att några tips om prydnadssaker och porslin blir det inte här, det överlämnar jag till någon av mina andra bloggkollegor. Men några tips som dyker upp direkt är ju de här:

Bloglovin.com – det är så jag håller koll på alla andra bloggar som jag vill läsa – skapa ett konto, sökt upp bloggarna, så får ni dem i en fin lista. Finns även en app för smartphones om man som jag är lite lätt beroende…

Nästa är nog ingen ny bekantskap för många av er, men bookdepository.com är inte bara fruktansvärt välsorterad utan dessutom otroligt billiga och med fri frakt till Sverige, så för de där utländska böckerna så är det ett riktigt hett tips!

Skulle även vilja slå ett slag för Science Fiction-bokhandelns sfbok.se, bra bloggar och nyheter, och möjlighet till att prenumerera på deras nyhetsbrev.

Bloggjerka på väg!

Det blir en jerka på resande fot idag, jag är på väg till Örebro för en kurs i vårt CMS-system på jobbet, men det betyder ju inte att jag ska försumma viktiga saker som det här!

Veckans fråga:

vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Jag är lite drygt 200 sidor in i James Freys ”Endgame”, en YA-roman av actionbetonat slag, räknar med att hinna läsa färdigt den på resorna fram och tillbaka idag.

Vilken bok det blir härnäst är inte bestämt, men av någon anledningen vet jag att boken därefter kommer att bli Marie Lu:s nya, ”The young elites”.

Bokbloggsjerka 17 – 20 oktober

Äntligen kom bloggjerkan upp så att man kan få lite fredagsfeeling! Man blev ju nästan orolig ett tag, men den som väntar på något gott… Veckans godbit:

 Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Först tänkte jag att man måste ju veta nåt överhuvudtaget för att kunna avgöra om man ska läsa den eller inte – åtminstone om folk man har förtroende för säger att ”jo, men David, klart du ska läsa den här, du kommer att gilla den”. Eller åtminstone: ”Kan du läsa den här och säga vad du tycker”. Det brukar räcka rätt långt för mig. Jag har ofta en VÄLDIGT vag aning om vad de böcker jag ska ge mig på handlar om förutom nån övergripande handling. Jag håller mig ifrån recensioner på sånt som jag kan tänkas vilja läsa för att undvika spoilers så långt det går.

Men mer generellt är det ju så att ju mer spännande en bok är, desto viktigare är det ju att man är ovetande, det ingår ju liksom i hela thriller-konceptet. Jag blev ju liksom inte störd på samma sätt av att jag hade hyfsat bra koll på vad Utvandrarna handlade om när jag läste den jämfört med när jag läste slutet på Veronica Roths Allegiant – där blev jag ju otroligt förvånad och hade inte uppskattat om jag vetat om slutet i förhand!

Och om man ska prata om nån speciell bok – det är ju svårt. Jag läser ju inte särskilt mycket thrillers just nu, men när jag funderade på en bok som man ska veta så lite om som möjligt bara för att förhöja läsupplevelsen och helt enkelt få njuta, då dök en gammal favorit upp i huvudet: Stardust av Neil Gaiman. Man vill bara åka med i bokens vändningar och förundras av vad som Gaiman ska överraska med härnäst. Troligen ett av de mer udda svaren här idag, men det är mitt svar i alla fall!

Och kom ihåg Formal Friday! Glömmer man måste man ta på sig den här:

 

Bokbloggsjerka 10 – 13 oktober

Än en gång har slipsen åkt på (Formal Friday, ni minns väl?) och det är dags för bloggjerka! Den här gången är det en riktigt svår en:

Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?

Den här frågan var så pass klurig att jag faktiskt kikade lite på vad andra svarat på samma fråga,  och hittills har många sagt antingen Lisbeth Salander, Sherlock Holmes eller Ove. Jag tänkte faktiskt lite på Ove först, men sen vet jag inte om jag tycker att han är så komplex att jag vill nominera honom. Visst är han lite speciell, men jag vill ha nån som är MYCKET speciell.

Sen fick vi ju order om att inte överanalysera heller, så man vill ju ha nån som liksom poppar upp i huvudet ganska direkt. Så därför får det bli: The World’s Greatest Detective – ingen mindre än Bruce Wayne/Batman!

Där har vi ju en man som man kan analysera ur så många perspektiv att man blir alldeles snurrig (och om nån undrade så KAN det ju vara så att han blir en stor del av mitt inlägg på den kommande Superhjältesöndagen). Vi snackar barndomstrauma i form av att bevittna föräldrarnas mord. Vi snackar att växa upp med endast en betjänt som närmsta vän/förälder/allt möjligt. Vi pratar om nån som blir så besatt av att hämnas och bekämpa brott att han gräver ner sig i teknik, kampsport, all möjlig fysisk träning – och samtidigt leder ett affärsimperium och låstsas vara en bekymmersfri playboy. Det är som det ibland sägs: Klär han ut sig till Batman eller klär han ut sig till Bruce Wayne? Skulle man dessutom ha tid över kan man ju fundera på hur olika karln har porträtterats sen första gången han dök upp i maj 1939.

Och för att inte tala om vad han utsätter sig för ”ute på fältet”. Utreda brott, spöa ut skurkar, tampas med Jokern och de andra galningarna i Gotham (vad är det med den staden egentligen?). Man får ju vara glad att han ibland har tillgång till ”the Bat-family”, Robin, Nightwing, Batgirl, Oracle osv.

Han lär ju sova gott när han väl sover i alla fall.

Detective_Comics_27

bokbloggsjerka 3-6 oktober

Det har blivit oktober. September blev en höjdarmånad med näst högst besökarantal sedan jag startade. Det är också nypremiär för Formal Friday, som jag drivit igenom här på jobbet, men framförallt är det ju bloggjerka!

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

Kan man svara ”nja”? I så fall svara jag ”nja”. Planeringen består av vilka böcker jag känner mest för för tillfället, inte konstigare än så. Har jag ett gäng recensionsexemplar eller böcker från biblioteket eller nåt som gömt sig i bokhyllan så gör jag ju så klart en grov rangordning i högen på skrivbordet, men naturligtvis är det så att dyker det upp nåt spännande så prioriteras högen om. När det gäller själva läsningen så äger den i princip aldrig rum före 16:30 på vardagar, då min lässtund är bussresan hem från jobbet på högskolan i Jönköping till radhuset i Mullsjö. Sen kan det bli mer läsning på kvällen, det beror lite på hur pass bra boken är, eller om det är lite kvar. Är det nånstans under 100 sidor kvar så brukar jag försöka klämma in det på kvällen för att kunna ta med en ny och fräsch bok nästa dag.

Bokbloggsjerka 26 – 29 september

Så börjar ÄNTLIGEN arbetsveckan gå mot sitt slut. Min mobil bestämde sig för att inte åka med till jobbet idag så det känns lite småskumt, men sånt är livet. Veckans bloggjerka ska vi naturligtvis hinna med ändå:

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Den här var lite svår. Jag var tvungen att fundera på vad jag läser för längre serier och vad jag läst tidigare. Just nu så väljer ju många av de författare jag läser inom främst YA att skriva trilogier (inte triOlogier, jag får ont i ögonen av den felstavningen) och då hinner de oftast inte förändra sitt språk så pass mycket att det märks. Däremot kan de ju gå bort sig fullständigt när det gäller själva storyn och hur huvudpersonerna agerar osv. Ni som följt den här bloggen ett tag vet ju att jag har ett kärt exempel på just en sådan serie…

Men om man nu ska hitta nåt annat exempel så har jag ju, tro det eller ej, läst väldigt många av Camilla Läckbergs böcker, och vad kanske är än mer märkligt så här i efterhand, tyckt att de första var helt ok. Men nånstans längs vägen så börjar man känna att nåt endaste uns av trovärdighet hade varit trevligt, och att själva deckarmysteriet hade kunna få vara lite i förgrunden i stället för allt för mycket familjeliv. Nu är jag ju medveten om att Läckberg knappast är den främsta deckarförfattaren den här världen skådat, men lite kan man väl ändå få begära?

Bokbloggsjerka 19 – 22 september

Som nån annan bloggkollega skrivit, helgen börjar nästan med en bloggjerka! Veckans fråga var en lite klurig sådan:

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? 

Om man bortser från tråkigheter som felstavningar, särskrivningar och andra språkliga gremlins, så brukar det mest vara positiva saker:

Platser/adresser där man bott eller känner igen. Jag blir alltid lite till mig om man t  ex nämner Nobeltorget i Malmö, där jag bott, eller Ängelholmstrakten där jag är uppvuxen.

Namn, t ex ens eget eller andra närstående.

Filmer/musik/datorspel/serier osv – annan populärkultur helt enkelt.

Finns det nåt annat som ni går igång på?

Bokbloggsjerka 12 – 15 september

En jerka som förhoppningsvis kan lära en nåt, för det här är nåt där jag definitivt känner att jag kan bli bättre på. Veckans fråga är nämligen:

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?

Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Jag gör säkert på absolut sämsta sätt – jag läser boken en gång, tar inga anteckningar och försöker rafsa ihop en recension med mina tankar så fort som möjligt. Jag har faktiskt ett anteckningsblock i väskan, men har hittills inte rört det mer än när jag la ner det. Jag stryker inte heller under, markerar, viker hundöron eller gör nåt annat som teoretiskt sett skulle kunna hjälpa mig. Det blir fantastiskt intressant att läsa alla andras svar den här veckan!

Bokbloggsjerka 5-8 september

Ah, bokbloggsjerka! Nu känns det att ordningen är återställd, när den är tillbaka för andra veckan. Veckans spörsmål:

Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

 

Skulle nog svara att det har mer att göra med min egen dagsform än boken i sig. Jag har läst fantastiskt bra böcker, men ändå inte orkat läsa mer än några sidor innan man känner det där bekanta rycket när armarna är på väg ner och man håller på att få boken i ansiktet, och andra gånger kan man hålla på nästan hur länge som helst tills man inser att man borde lagt av för länge sen… speciellt om det är så pass lite kvar på boken att man vet att om man bara läser lite till så är boken slut. Då kan det bli lite väl sent ibland!

Är det en bok som inte är fullt så engagerande försöker jag inte ens läsa den på kvällen utan håller på det till min mer dedikerade lästid på bussen hem från jobbet.

 

Bokbloggsjerka igen!

Äntligen ska det bli ordning på torpet igen, för nu är Bokbloggsjerkan igång igen! Första frågan för hösten är kanske inte helt förvånande:

Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Om man nu drar gränsen vid att sommaren började 1 juni, så skulle jag säga att höjdarna under sommaren var de här (det här med spännande får vi kanske omtolka i vissa fall till ”böcker man bara måste sträckläsa”):

Fyra dagar, fyra nätter av Morgan Matson

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

Spökstaden av Ransom Riggs

The Maze Runner: I dödens labyrint av James Dashner

Den som varit lite uppmärksam vet ju att jag läst och recenserat fler böcker, men de här var de som stod ut på ett positivt sätt. Sen kan man ju tycka att det är spännande med en total sågning också, så den hittar ni här!

Hur har det sett ut för er?

Bokbloggsjerka 27-30 juni

Nu tar bloggjerkan semester (vad ska vi då fylla våra fredagar med?) men en sista fråga hinner Annika med innan hon stämplar ut:

Vilket är ditt litterära land?

Det skulle ju vara lite festligt om man kunde dra till med nåt exotiskt land här: ”Jag läser mest kambodjanska ungdomsböcker…” men sanningen är att det är nästan exakt samma med böcker som med all övrig populärkultur som konsumeras: Övervägande amerikanskt, svenskt, och på tredje plats, en bit efter, engelskt.

 

Bokbloggsjerka!

Det är nåt otroligt gött med långhelg, speciellt när jobbet bestämt att fredagen var en inarbetad dag, så man behövde inte ens ta ledigt! Veckan bokbloggsjerka handlar om följande:

Jag läser i normala fall böcker som har 200 sidor eller mer och med få undantag finns det böcker med färre sidantal som känns riktigt lockande för mig. Kanske beror det på att jag behöver tid på mig att komma in i en story eller så handlar det om att bra böcker gärna få pågå för evigt. Eller så är det en kombination av båda. Ibland skulle det dock vara skönt att kunna läsa ut en bok på bara ett par timmar. Därav undrar jag om du kan ge tips på ditt bästa lästips när det gäller böcker under 100 sidor (eller däromkring)?

 

Det här var inte helt lätt att svara på. Jag själv läser oftast böcker på mellan 300-500 sidor. Men om man får slira lite på sidantalet och sträcka sig upp till en 150 sidor, så dyker åtminstone ett par böcker upp. De jag skulle vilja rekommendera i det här fallet är Tove Jansson ”Kometen kommer” som är en av de tidigaste böckerna om Mumintrollen, och även Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.

Good stuff!

 

Bokbloggsjerka 23 – 26 maj

Idag firar jobbet 20 år som högskola, och det ska festas som attans! Eller nja, jag ska äta och sen åka hem, men lite festligare än vanligt blir det. Men ännu viktigare än det – ny bokbloggsjerka!

Veckans fråga:

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Ja, och det var faktiskt inte så länge sen. Någon kanske drar sig till minnes att jag för ett tag sen recenserade ”Vi måste sluta ses på det här sättet” av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, och egentligen är det så att jag tycker att själva slutet är rätt bra – men sen kommer epilogen och totalt förstör ALLTING. Jag hävdar å det bestämdaste att det hade varit en bättre och mer intressant bok om epilogen inte existerade!

Bokbloggsjerka 18-21 april

Påskhelg, långledigt, bokbloggsjerka. Fina traditioner alltihop, eller hur? Veckans fråga från Annikas Kultur- och litteraturblogg:

Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre?

Det absolut första jag kommer att tänka på är så klart Doctor Who. Det finns avsnitt där där man undrar om de med vilje blandat receptbelagda mediciner och jazztobak, eller om det bara är nåt allvarligt fel på dem. Och det är så klart alldeles underbart! Är man nyfiken finns det massor av avsnitt på Netflix!

Glad påsk!

 

Bokbloggsjerka 11-14 april

Efter gårdagens fullständigt galna anstorming av besökare där besöksrekordet på den här lilla bloggen slogs på nolltid pga en liten tweet på rätt ställe av författaren till den senast recenserade boken här på bloggen (här du inte läst recensionen? Gör det här!) så lugnar det antagligen ner sig ganska rejält inom nån dag… Jag kan nog inte vänja mig vid de fantastiska siffror jag fick igår kväll, även om det hade varit trevligt!

Veckans bokbloggsjerka från Annikas litteratur- och kulturblogg handlar om det här:

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Ja, självklart. Det kan ibland gå så illa att det inte bara tar dagar, utan veckor innan man hittar nåt intressant igen i hyllan, men det ska sägas att sen jag började blogga mer seriöst så har det inte hänt än, även om jag gör uppehåll ibland – vissa dagar orkar man bara inte läsa på bussen utan vill bara blunda och slappna av. Och sen fuskar jag ju – jag lånar ju 95% av min läsning från biblioteket, och där finns det egentligen ALLTID nåt intressant.

För att lösa det? Jag vet inte om jag har nån strategi egentligen. Jag tycker att det verkar komma av sig självt. Att göra nåt annat är ju en variant, spela TV-spel eller dra igenom någon TV-serie eller film, men för mig så avlöser alla de här sakerna varandra ganska naturligt. Eller springa en runda eller gräva i trädgården eller nåt sånt, då är det rätt gött att sätta sig ner efteråt och då kanske det plötsligt är lättare att hitta nåt läsvärt i hyllan? Men när det gäller just läsning kanske det helt enkelt handlar om att läsa NÅT, vad som helst. En kort bok på 150 sidor, en graphic novel, eller helt enkelt nåt som man läst tidigare och verkligen tycker om. Och låta det ta tid, läslusten kommer tillbaka så småningom. Man måste inte läsa nåt hela tiden (får man säga så som bokbloggare?).

 

 

Bokbloggsjerka 28-31 mars

Jag skippade förra veckans bokbloggsjerka av den enkla anledningen att jag inte kände att jag kunde ge den ett vettigt svar. Så den här veckan tar vi revanch! Den här veckan gäller det en fråga om man kan tänka sig att tatuera in litterära citat:

Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Det finns flera orsaker till att det blir ett rungande ”Nej” på den här frågan. För det första har jag nån sorts total avsky mot att få färg på mig av alla de slag, målarfärg, pennstreck osv. Jag är en sån märklig människa som aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att anteckna ett telefonnummer på handen eller liknande. Jag MÅSTE tvätta bort det direkt. Det är väl nån sorts tvångstanke antar jag, men det kan jag leva med. För det andra skulle jag nog aldrig kunna välja, dels för att jag inte lägger så stor vikt vid enskilda citat även om jag uppskattar ett vackert språk, och dels för att det skulle kunna vara så många olika citat om jag nu gav mig in i det där med fullt fokus. Kroppen skulle väl se ut som ett anteckningsblock på nolltid…

Sen är jag ju otroligt ointresserad av tatueringar i allmänhet, och definitivt inte i textform.

 

 

Annonser