Kategoriarkiv: engelskspråkigt

Recension – The Rest Of Us Just Live Here

rest-of-us-just-live-hereFörfattare: Patrick Ness

Beskrivning: ”What if you aren’t the Chosen One? The one who’s supposed to fight the zombies, or the soul-eating ghosts, or whatever the heck this new thing is, with the blue lights and the death?

What if you’re like Mikey? Who just wants to graduate and go to prom and maybe finally work up the courage to ask Henna out before someone goes and blows up the high school. Again.

Because sometimes there are problems bigger than this week’s end of the world, and sometimes you just have to find the extraordinary in your ordinary life.

Even if your best friend is worshipped by mountain lions.”

Omdöme: Vissa böcker bara klickar med en. Man blir ”Du och jag Alfred, du och jag” direkt. För mig blev ”TROUJLH” just en sådan bok. Ness gör så himla många saker på ett sätt som känns helt rätt, och han gör det på ett initierat och fyndigt sätt och samtidigt varsamt och kärleksfullt.

Det finns mängder med lager i boken och saker som man kan fastna på och bara sjunka in i och njuta av – från den ”riktiga” YA-berättelsen som bara berättas i korta passager och som är klichéer staplade på klichéer och som vi som läst ett gäng liknande böcker absolut känner igen oss i, till vänskapen mellan de olika karaktärerna som skildras med riktigt fin känslighet. Ska man lyfta fram ett exempel så är huvudpersonen Mikey och hans vänskap med kompisen Jared otroligt fint. Konceptet för boken som helhet är helt i min smak – det är som om man skrivit en bok om Anna Kendrick och den asiatiske killen med stort hår i Twilight-filmerna (ni kan tacka min sambo för den jämförelsen). Jag tycker att det är helt fantastiskt att lägga fokus på de som inte är ”DE UTVALDA” och Ness gör det otroligt bra och lyckas också ge varje karaktär tillräckligt mycket kött på benen för att vara både relevanta och intressanta. Till och med tatuerarkillen som bara dyker upp i en scen känns flerdimensionell.

Och för att vara en bok där det inte räcker med att Mikey har OCD utan hans syster har haft ätstörningar, pappan är alkoholist och mamman är snudd på arbetsnarkoman så är det ett under att Ness inte dukar under för det annars rätt typiskt amerikanska ”alla har problem” som ofta stör mig när jag läser amerikansk YA. På nåt sätt lyckas alltså Ness tillräckligt ofta för att det ska funka för mig.

Det absolut sämsta med boken är nog att den inte finns översatt till svenska, men har du läst en handfull YA de senaste fem åren och känner att engelska inte är ett problem, då är det en bok som rekommenderas varmt.

Adlibris / Bokus

Annonser

Library of Souls: The Third Novel of Miss Peregrine’s Peculiar Children

library_of_souls_the_third_novel_of_miss_peregrines_peculiar_children-31957450-frntlFörfattare: Ransom Riggs

Beskriving: ” Time is running out for the Peculiar Children. With a dangerous madman on the loose, and their beloved Miss Peregrine still in danger, it’s up to Jacob Portman to channel his newfound abilities and defeat Caul before he loses his friends–and their world–forever. This action-packed adventure features all-new Peculiar photographs from times and places all over the world. ”

Omdöme: Jag kunde inte hålla mig. Även om de två första böckerna blev lästa på svenska så kunde jag inte vänta på en svensk översättning – jag behövde helt enkelt få veta vad som skulle hända med Jacob, Emma, Addison och de andra besynnerliga barnen, speciellt med tanke på den allvarligt talat ELAKA cliffhangern i slutet av bok två, ”Spökstaden”.

Så nu sitter jag alltså här med två svenska och en engelsk bok. Var det värt det då eller kan ni vänta tills nån översatt boken? Det beror ju naturligtvis på. Om jag fick bestämma så borde ni ju köpt de andra böckerna för länge sedan och därmed vara lika skadade som jag och då vet ni ju själva om ni vill fortsätta eller inte. Men de av er som ännu inte satt tänderna i den här serien – gör’t! Och om ni känner er bekväma med det, läs böckerna på engelska – Riggs berättelse kommer fram ännu bättre på originalspråk och höjer läsandet ett snäpp till. (De svenska översättningarna har varit bra också så de går naturligtvis också bra.)

Jag skulle vilja se in i Riggs hjärna. Tror jag. Där verkar finnas hur mycket konstiga idéer som helst, och serien hade mycket väl kunnat fortsätta med ännu fler böcker, men som trilogi betraktat så är det ett alldeles utmärkt avslut som görs med ”Library of Souls”.

Som gammal spelnörd så är det ju få saker som bör mig gladare än enorma boss-fighter i slutet och även där levererar Riggs – ska man sluta så ska man göra det ordentligt med blod och död och naturkatastrofer. Överlag är det faktiskt en ganska brutal sista bok med betydligt mörkare passager än tidigare.

Allvarligt talat – det här är eskapism på hög nivå – väldigt välskrivet, enormt fantasifullt och gasen i botten från början till slut. Det är som att serien om Miss Peregrines besynnerliga barn är en trerätters-middag där alla rätterna är av riktigt hög kvalitet, och ”Library of Souls” är efterrätten som sitter som den berömda pricken över i:et och syr ihop hela middagen på ett riktigt elegant sätt.

Och allra sista sidan… den hade inte ens John Green kunnat skriva bättre.

Finns på CDON, Adlibris, Bokus eller bokhandeln.

Armada

armadaFörfattare: Ernest Cline

Beskrivning: ”It’s just another day of high school for Zack Lightman. He’s day dreaming through another boring math class, with just one more month to go until graduation and freedom-if he can make it that long without getting suspended again. Then he glances out his classroom window and spots the flying saucer. At first, Zack thinks he’s going crazy. A minute later, he’s sure of it. Because the UFO he’s staring at is straight out of the video game he plays every night, a hugely popular online flight simulator called Armada – in which gamers just happen to be protecting the earth from alien invaders. But what Zack’s seeing is all too real. And his skills – as well as those of millions of gamers across the world-are going to be needed to save the earth from what’s about to befall it. Yet even as he and his new comrades scramble to prepare for the alien onslaught, Zack can’t help thinking of all the science-fiction books, TV shows, and movies he grew up reading and watching, and wonder: Doesn’t something about this scenario seem a little too…familiar?”

Omdöme: Det står mer och mer klart för mig att om det är nån författare som jag skulle vilja hänga med så är det Ernest Cline. Vi skulle kunna sitta i hans källare, dricka läskeblask och spela datorspel eller kolla på film och han kunde få guida mig igenom 70-talsrocken. Varför då, frågar ni? Jo, eftersom båda hans böcker (”Ready Player One” och ”Armada”) har varit sprängfyllda med popkulturella referenser till just spel, film, sci-fi, ja ni vet, allt gött liksom.

Till skillnad från ”Ready Player One” så utspelar sig inte ”Armada” i nån futuristisk dystopi, utan vår egen lilla halvtråkiga värld, där vår hjälte Zack alltså sitter och nöter MMOFPS:et Armada , vilket närmast påminner och existerande spel som Planetside 2 eller Destiny, eller för den delen Battlefield, som är den lilla kontakt jag själv har haft med den typen av spelande. (Jag slutade för övrigt att spela eftersom allt motstånd man möter är kids med reflexer snabbare än Red Bull-dopade hamstrar = jag dör hela tiden.)

Det visar sig snart att aliens existerar, och att Armada och liknande spel och populärkulturella företeelser har varit en medveten strategi för att förbereda mänskligheten inför en kommande invasion.

Tycker ni att det påminner lite om ”Ender’s Game”?. Ja, det gör det också. Som om man mosar ihop den och ”Men in Black” och ovan nämnda spel och lite ”Guardians of the Galaxy” och.. och… och….

Typ så. Är man inte en sån som vill planlägga sina semester så att man kan åka på San Diego Comic Con är det här kanske inte helt rätt bok. Jag kan själv tycka att den är rätt lik ”Ready Player One” och på gränsen till överfull med alla referenser som Cline ska ha in hela tiden samtidigt som den är rätt förutsägbar. Eller säger jag så bara för att jag sett samma filmer som Cline? Aaargh!

Men visst, jag läste ut boken på två sittningar, så den tilltalade mig uppenbarligen ändå väldigt mycket. Kommer jag att läsa den oundvikliga uppföljaren? Kommer jag att sänka förväntningarna? Absolut.

Finns att köpa på CDON, Adlibris, Bokus, och förhoppningsvis lokala handlaren. Eller skrik på närmsta bibliotekarie!

Percy Jackson and the Last Olympian

6948214Författare: Rick Riordan

Beskrivning: ”Most people get presents on their sixteenth birthday. I get a prophecy that could save or destroy the world. That’s how it is when you’re the son of Poseidon, God of the Sea. According to an ancient prophecy, bad things will happen when I turn sixteen – because I’m the one who gets to decide the fate of the entire world. But no pressure. This is the one where Kronos, Lord of the Titans, is beginning his attack on New York City, where Mount Olympus stands virtually unguarded. Oh, and the dreaded (and not to mention enormous) monster Typhon is also heading our way. So it’s me and forty of my demigod friends versus untold evil…”

Omdöme: POW! KAPOW! TJOFF! Så låter hela boken. Den stora megasuperduperfighten som de fyra tidigare böckerna banat väg för är alltså på gång i bok nummer fem. Ska man vara ärlig (och det ska man vara, det har jag läst på internet och allt som står på internet är sant) så är det stora slaget om New York och Olympen i stort sett hela boken. Det och ihopknytande av andra lösa trådar, men ja, i stort sett en enda stor boss-fight i ett par hundra sidor.

Och den är EPISK!

Som avslutning på hela berättelsen (typ) så är det en sjuhelsikes sådan, även om det kanske kan kännas liiite långrandigt ibland, men det är ta mig petitesser på molekylärnivå ändå.

Kan alla som blev förvånade över hur kärlekstriangeln slutade räcka upp en hand NU förresten. Nähä, ingen…

Slutomdöme? En bra actionspäckad final, och en VÄLDIGT trevlig och läsvärd serie. Så nu blir det väl dags för ”Heroes of Olympus”-serien, de två första på svenska står faktiskt redan i hyllan.

Finns att köpa på Adlibris, CDON, Bokus, lokala handlaren eller på nån hylla på biblioteket.

Percy Jackson and the Battle of the Labyrinth

22456280Författare: Rick Riordan

Beskrivning: ”Percy Jackson ska börja highschool och ser inte fram emot introduktionsdagen. Normalt är han inte så populär i skolan, men när det dessutom dyker upp några demon-cheerleaders, då är måttet rågat. Han måste fly till halvblodslägret och där rustar de inför den stora kampen titanernas konung Kronos. Till och med det trygga lägret vid halvblodskullen blir mer sårbart för var minut som går, och Kronos armé förbereder sig för en invasion. För att hindra detta måste Percy och hans vänner ge sig av på ett uppdrag genom Labyrinten – en myllrande underjordisk värld med fruktansvärda överraskningar!”

Omdöme: Ni vet ungefär vad jag kommer att säga om ni läst recensionerna på de tidigare böckerna i serierna. MEN – jag tycker att det här är den segaste/sämsta av alla böckerna. Dock betyder det inte att det är en dålig bok, absolut inte. Alla element från de tidigare böckerna finns kvar, och här börjar också den oundvikliga, men faktiskt förvånansvärt charmiga kärlekstriangeln göra sig påmind. Boken känns dock lite som en inandning innan den enorma finalen som man kan räkna ut med lillfingret kommer att utgöra större delen av sista boken. Och det är ok, jag köper det. Men har ni läst så här långt i serien så är det ju inget snack, bara att läsa för att kunna ge sig på finalen, eller hur?

Finns att köpa på Adlibris, CDON, Bokus, lokala handlaren eller till utlån på vettiga bibliotek.

Percy Jackson and The Titan’s Curse

PJ Titans-Curse-New-TPFörfattare: Rick Riordan

Beskrivning: ”When Percy Jackson gets an urgent distress call from his friend Grover, he immediately prepares for battle. He knows he will need his powerful demigod allies at his side, his trusty bronze sword Riptide, and… a ride from his mom.

The demigods rush to the rescue to find that Grover has made an important discovery: two powerful half-bloods whose parentage is unknown. But that’s not all that awaits them. The titan lord Kronos has devised his most treacherous plot yet, and the young heroes have just fallen prey.

They’re not the only ones in danger. An ancient monster has arisen — one rumored to be so powerful it could destroy Olympus — and Artemis, the only goddess who might know how to track it, is missing. Now Percy and his friends, along with the Hunters of Artemis, have only a week to find the kidnapped goddess and solve the mystery of the monster she was hunting. Along the way, they must face their most dangerous challenge yet: the chilling prophecy of the titan’s curse.”

Omdöme: ÄNTLIGEN har jag fått ge mig tillbaka till gänget i Camp Half-Blood och ta del av Percys äventyr igen. Jag har varit väldigt stor fan av det jag läst hittills av Riordan, men nu ger jag mig ut på okänd mark eftersom de två första böckerna filmatiserats, vilket den här alltså inte blivit, och det verkar som att det inte kommer att bli så heller i framtiden. Men vad gör väl det, den inre bion i huvudet fungerar minst lika bra.

Jag tycker fortfarande att det här är bra – det är mer av samma, men det introduceras lite nya karaktärer och vi får lite karaktärsutveckling ändå samtidigt som den överbryggande ramberättelsen byggs på och obönhörligt närmar sig den stora slutfighten.

Underhållningsvärdet och fartfylldheten ligger i samma nivå som de två tidigare böckerna, så det är väl bara att ånga på?

Finns på CDON, Adlibris, Bokus, lokala handlaren eller varför inte gå och plåga biblioteket!

Anna och the French kyss

anna_och_den_franska_kyssen-perkins_stephanie-30390810-2643946709-frntlFörfattare: Stephanie Perkins

Beskrivning:”Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat återgälda hennes känslor.
Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka i väg henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att hon inte kan ett ord franska lär Anna känna en del coola nya personer, inklusive den snygge Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.
Tyvärr är han upptagen och det kanske Anna också är Kommer ett år av romantiska nästan-stunder avslutas med den franska kyss hon har väntat på?”

Omdöme: Den här dök upp som en liten överraskning i brevlådan för ett tag sen, det var alltså inte någon bok som jag bett om att få recensera på något sätt. Jag var väldigt kluven till om jag skulle läsa den innan dess överhuvudtaget, men hade ändå sett att den fått väldigt fina omdömen och utsetts av en massa amerikanska tyckare till en av det årets bästa ungdomsböcker. Och som jag tidigare sagt, jag har inget emot romantiska komedier om de görs på rätt sätt med tillräckligt mycket intelligens.

Så hur står sig Anna och den franska kyssen då? Och varför heter inlägget som det gör?

Ja, alltså…

Jag tycker så här: den var väl ok. Jag har läste sämre böcker i mina dagar. Men aldrig tidigare har jag känt att ”fan, jag måste ha tag i en utgåva på originalspråket” tidigare. Det är nämligen nåt i språket som inte fungerar för mig i den svenska översättningen, och jag tror att det har mycket med skillnaden mellan brittisk och amerikansk engelska som helt enkelt inte kommer fram i den svenska översättningen (det är inte bara det som gör att det skaver, men en stor del av det). Jag satt länge och funderade på hur man skulle översätta sådant på ett bättre sätt, och hade faktiskt båda versionerna framför mig och läste samma kapitel på både svenska och engelska men jag har ingen lösning på hur det skulle kunna lösas så jag avundas inte översättaren i det här fallet. Men faktum kvarstår, jag upplevde att boken helt enkelt var bättre i sin originaltext. Den får en lite vuxnare ton på engelska – å andra sidan kanske det faller de svenska läsarna bättre i smaken, så det kanske inte är ett problem förutom för mig och har man inte möjlighet att läsa båda språken så går det så klart att läsa bara den svenska översättningen ändå.

Däremot tycker jag faktiskt att boken tar sig efter ungefär halva boken och får lite mer av den här trevliga rom-com-känslan. Men… de första 150-200 sidorna så kunde jag verkligen inte känna sympati med Anna för allt smör i Småland – det är alldeles för mycket gnäll och självömkan om hur jobbigt det är att ha blivit skickad på internatskola i Paris istället för att hänga på en biograf i Atlanta. Den byts sen ut mot nån sorts upp-över-öronen-förälskelse i Paris som nästan blir för mycket den med.

Men som sagt då, sen blir det ju en ganska söt kärlekshistoria till slut i alla fall, om än så förutsägbar att man aldrig blir riktigt överraskad men så fungerar väl hela genren i sig. Det är till och med nån som springer i slutet liksom.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

CDON, Adlibris, Bokus eller lokala handlare!

Where the stars still shine

where_the_stars_still_shine-trish_doller-25288021-2545958848-frntlFörfattare: Trish Doller

Beskrivning: ”Stolen as a child from her large and loving family, and on the run with her mom for more than ten years, Callie has only the barest idea of what normal life might be like. She’s never had a home, never gone to school, and has gotten most of her meals from laundromat vending machines. Her dreams are haunted by memories she’d like to forget completely.

But when Callie’s mom is finally arrested for kidnapping her, and Callie’s real dad whisks her back to what ”would” have been her life, in a small town in Florida, Callie must find a way to leave the past behind. She must learn to be part of a family. And she must believe that love– even with someone who seems an improbable choice–is more than just a possibility.”

Omdöme:  Man tycker ju synd om Callie, det gör man ju. Hon lär ju haft ett riktigt skitliv. Samtidigt har hon ju bara haft sin mamma att ty sig till (mammans tillfälliga pojkvänner har ju varit mer eller mindra bra, och vissa fullkomligt horribla) så jag kan förstå och köpa att Callie slits mellan sin ”nya” familj och hennes mamma, och den aspekten av boken tycker jag är riktigt bra skriven och trovärdig och ärligt talat det stora plusset i boken. Även om mamman uppenbart inte är helt i balans så känns det ju rimligt att Callie inte kan lösgöra sig från hennes inflytande hur lätt som helst. Jag gillar också att hennes pappa känns väldigt sympatisk, och det är tydligt att det är en svår situation för honom också. Familjen på hennes sida verkar ju väldigt trevlig och inbjudande och det är trevligt att läsa om hur de försöker bjuda in henne i sin egen familj som hon ”fått tillbaka”. Skildringen av familjen är alltså väldigt trevlig och varm och sån där som man hoppas att man själv ska få vara med om. Callie som person har ju en hel del saker att bearbeta angående sin uppväxt så man kan ju undra varför en terepeut inte är mer närvarande, inte minst för att reda ut det här med Callies förståeligt svåra problem med att hantera relationer på ett vettigt sätt och inte bara kasta av sig tröjan det första hon gör.

Men boken lider väldigt mycket av att var just för mycket och det är här vi börjar dra ner betyget. Det är lite som när man lagar mat – några få ingredienser av bra kvalitet är bättre än att ösa på med allt möjligt konstigt. Om Doller lagar mat på samma sätt som hon skriver käkar jag nog faktiskt middag någon annanstans. För tydligen räcker det inte med det stora traumat att blivit bortrövad och levt på rymmen i över tio år och nu ska komma i kontakt med sin enorma grekiska familj – det måste läggas till att mamman är bipolär, att Callie blivit sexuellt utnyttjad och sen toppas med att hon inleder en sexuell relation med sin pappas nya frus bror. Att de två dessutom mest verkar vara attraherade av varandra på ett rent fysiskt plan är väl helt ok, sånt händer ju, men jag som läsare bryr mig aldrig särskilt mycket om deras relation eftersom den inte verkar bygga på nåt annat än att de tycker att den andra personen är ruskigt snygg naken. Att det finns risk för dålig stämning på familjemiddagarna är ju en annan sak… Men det är faktiskt svårt att läsa när man himlar så mycket med ögonen att man får ont i nacken.

Så på det stora hela så finns det saker som är bra och som jag önskar att Doller fokuserat på men också saker som är så irriterande och onödigt att man undrar hur författaren tänkt. Eller snarare inte tänkt.

Men här lilla byn i Florida verkar ju hur trevlig som helst och finns tydligen på riktigt. Varmt och gott och massor av grekiska restauranger och en rolig bokhandel (hoppas att den finns på riktigt). Jag kan tänka mig att åka dit. Och omslaget på boken är ju ganska fint. Alltid nåt.

CDON, Bokus, Adlibris eller lokala boklangaren.

Velvet Volume 1: Before The Living End

velvet-1Författare: Ed Brubaker, Steve Epting

Beskrivning: ”From the bestselling creators of Captain America: The Winter Soldier comes this smash-hit spy thriller with a unique new twist! – When the world’s greatest secret agent is killed, all evidence points to Velvet Templeton, the personal secretary to the Director of the Agency. But Velvet’s got a dark secret buried in her past…because she’s also the most dangerous woman alive! ”

Omdöme:

– ”Smash-hit spy thriller with a unique new twist”… Vad är det här då?

– Jo, tänk dig att Ms. Moneypenny i James Bond inte bara var en sekreterare som flirtar lite oskyldigt med agenterna, utan egentligen är en före detta super-agent själv. Som om Black Widow tagit ett skrivbordsjobb istället för att springa omkring i svart mc-ställ ungefär.

– Ok…

– Brubaker har ju visat sina färdigheter i spion-thrillersammanhang tidigare, det är ju han som ligger bakom nytändningen av Captain America och grunden till den story som filmen Captain America: The Winter Soldier bygger på, och det är ju som bekant en snudd på klassisk spion-film fast med en kille som gillar amerikanska flaggan väldigt mycket i huvudrollen. (Jag gillar filmen som attans btw). Här tar han sig alltså an genren från en lite annan vinkel, fast ändå med alla de klassiska ingredienserna så att det ändå känns nytt och fräscht.

– Klassiska ingredienser? Du menar den tuffa ombyggda brittiska sportbilen, prylarna, kostymer och balklänningar och ljuddämpade pistoler? ’45 Rothschild-champagne?

– Helt korrekt.

– Funkar det då?

– Ja, absolut! Till skillnad från t ex Mark Millar så tar Brubaker genren på allvar och är ute efter att skriva om en riktigt tuff kvinnlig protagonist. Den här volymen samlar de första numren i serietidningen och jag tycker att man får en riktigt bra start på vad jag hoppas blir en riktigt spännande och välskriven berättelse. Det är tight, bra driv och de små återblickarna från Velvets liv bygger upp världen hur läckert som helst.

– Vad kan du säga om Steve Eptings insats?

– Åh, ruskigt snyggt illustrerat! Han är grym helt enkelt, sätter allt från actionscener till bakgrunder med en riktigt läcker realistisk touch på ett sätt som inte känns så överdrivet som många andra tecknare trillar dit på ibland. Det är ju faktiskt på sin plats att dessutom nämna färgläggaren Elizabeth Breitweiser som gör ett så fruktansvärt bra jobb!

VELVET006007_600– Så om jag förstår det rätt så gillar du det här?

– Oh ja, det här är en riktigt lovande första volym, och som sagt, hela teamet bakom är i toppklass så jag förväntar mig att det fortsätter vara lika bra i kommande volymer (nästa kommer ut i slutet av maj). Rekommenderas varmt!
Adlibris, CDON, Bokus. (Den kostar för närvarande runt hundringen på alla tre ställena)

Alex + Ada Vol. 1

alexada_tp_v1Författare: Sarah Vaughn, Jonathan Luna

Beskrivning: ”From JONATHAN LUNA (GIRLS, THE SWORD, Spider-Woman, ULTRA) and SARAH VAUGHN (Sparkshooter) comes ALEX + ADA, a sci-fi drama set in the near future. The last thing in the world Alex wanted was an X5, the latest in realistic androids. But when Ada is dropped into his life, he discovers she is more than just a robot? This will be JONATHAN LUNA’s return to comics after three years off since the end of THE SWORD! ”

Omdöme:

– God förmiddag! Vad sen du är David?

– Ja, jag ber om ursäkt. Jag har suttit i möten sen 8:30 och innan dess sprang jag en halvmil på löpbandet. ”Svett är bara fett som gråter” som Paolo Roberto brukar säga. Men nu är jag här och ska prata om Alex + Ada Volume 1.

– Alex och Ada, det låter som att en Göteborgsvits gömmer sig där någonstans?

– Haha. Nej knappast. Det här är inte en särskilt vitsig serie alls, snarare filosofisk i hur den ställer frågor om liv, artificiell intelligens, moral och sånt. Väldigt annorlunda än sånt jag brukar läsa. Det finns dag av både Asimov och Spike Jonze i Vaughns och Lunas serie. Och inte helt olikt TV-serien Äkta människor!

– Det var värst!

– Ja, inte tokigt alls faktiskt. Alex liv innan Ada är ganska innehållslöst och trist, men det känns inte alls orealistiskt eller ens särskilt långsökt med den framtida verklighet som den här serien utspelar sig i. Tänk dig att du byggt in en iPhone i tinningen som dessutom fungerar som fjärrkontroll till bilen, kaffebryggaren, TV:n, duschen och så vidare. Ungefär så hi-tech är världen. Som sagt, det känns ändå som en trovärdig framtidsskildring. Vi kommer att vara där ganska snart.

– Och det finns androider också.

– Jo, det är ju sant. Det är ju liksom en av själva hörnstenarna med den här serien, Alex och Adas förhållande till varandra och vad som egentligen kännetecknar en människa.

– Vad tycker du rent tekniskt om serien? Dialoger, teckningsstilen och så?

– Jag har aldrig läst nåt av det som Vaughn eller Luna gjort tidigare. Kände dock igen Jonathan Lunas namn men inte mer än så. Men jag gillar faktiskt hans teckningsstil. Speciellt de här panelerna när han använder snudd på identiska rutor men förändrar någon liten detalj, t ex ett ansiktsuttryck eller en rörelse i bakgrunden. Ruskigt läckert faktiskt! I övrigt är det ganska rent och sparsamt tecknat, nästan lite dämpat även i färgskalan som används. När det gäller manus och dialog kan jag väl tycka att det kanske inte går framåt med stormsteg så det är definitivt en serie som tar tid på sig att komma igång.

alex-ada-page

– Inget för actionälskaren kanske?

– Nja, kanske inte. Men det är en rätt intressant serie som kanske är lite mer tänkvärd än många andra, och gillar man den här typen av sci-fi så är den absolut värd att kolla upp! Så tumme upp från mig!

Finns på t ex CDON, Adlibris, Bokus.

The Secret Service: Kingsman

the-secret-service-kingsmanFörfattare: Mark Millar, Dave Gibbons, Matthew Vaughn

Beskrivning: ”From the writer of Kick-Ass and the artist of Watchmen comes a collaboration decades in the making The world’s greatest secret agent is on the most exciting case of his career. But will the end of the world as know it take a back seat to training his street-punk nephew to be the next James Bond? meanwhile, what’s the secret link between a series of kidnapped sci-fi stars, the murder of an entire town, and a dark secret from inside Mount Everest? Under Uncle Jack’s supervision, Gary’s spy skills and confidence blossom–but when the duo learn what’s behind the celebrity kidnappings, the knowledge comes at a price. The conspiracy begins to unravel, but who can be trusted when so many prominent figures seem to be involved? It’s a must-be-seen-to-be-believed action spectacle COLLECTING SECRET SERVICE 1-6”

Omdöme:

– Jag hörde nåt om att du tänkte köra lite serietema den här veckan David? Så då blir det spandex över spända muskler och laserstrålar ur ögonen och allt sånt där som du brukar läsa? Läderlappen och så?

– Batman. Han heter BATMAN. Jag vägrar säga Läderlappen. Men ja, du har rätt David, det blir lite mer serier än vanligt. Jag gick efter nån lista på Goodreads med de bästa serierna från 2014, så det blir lite godbitar från den – men faktiskt utan de vanliga superhjältarna! Inget från Marvel eller DC, så blir det böcker med personer som har underkläderna utanpå sina långkalsonger så blir det i alla fall lite mer okända sådana.

– Men The Secret Service: Kingsman har inget med superhjältar att göra, eller hur?

– Nej, det stämmer. I och för sig har alla som varit med och skrivit serien jobbat med superhjälteserier på olika sätt (Millar har ju skrivit massor för Marvel, Gibbons tecknade ju den mästerliga Watchmen och Vaughn har ju regisserat både filmatiseringen av Mark Millars Kick-Ass och X-Men: First Class), men den här gången handlar det om en sorts James Bond-liknande story istället.

– Jaha, vad tyckte du då? Jag vet ju att du gillade Mark Millar och Matthew Vaughn sen tidigare?

– Det kommer att bli väldigt svårt att prata Millar utan att nämna filmatiseringarna av hans tidigare serier, eftersom både som sagt Kick-Ass och Wanted filmats med mer eller mindre lyckat resultat. Wanted är ju t e x rätt usel och Kick-Ass 2 är faktiskt inte särskilt sevärd den heller. Däremot älskar jag fortfarande den första filmen, som alltså regisserats av just Matthew Vaughn.

– Men det här är ju ingen filmblogg…

– Nej, det är det inte! Men det jag vill komma till är att Millar har så fruktansvärt många idéer att det känns som att det behövs ett REJÄLT filter för att hålla tillbaks Millers galnare infall, och i de här fallen en kompetent regissör. Begreppet ”over the top” kan faktiskt ha myntats just med Mark Millar i åtanke. Å andra sidan så betyder det ju nästan alltid att det blir en rätt rejäl resa! Så min misstanke är att filmen faktiskt är bättre än boken…

Men missförstå mig rätt – det är ofta roligt att läsa Millar. Det är sprängfyllt med populärkulturella referenser…

– Och det vet jag att du gillar!

– Yes, det stämmer. Kändisar dyker upp på de mest oväntade ställen och hela James Bond-grejen är ju så klart väldigt tacksam att ta sig an och gräva ner sig i. Det är en story som faktiskt känns väldigt klassiskt Bond-aktig och Millar kan det här med att skriva bra manus. Gibbons är ju dessutom en tecknare som har en väldigt ren och klar stil. Vad Vaughn bidragit med vete tusan.

– Men vad är det du inte gillar då?

– Jo, men ibland känns serien lite väl… tramsig för sitt eget bästa. Som att det ska pumpas in alldeles för mycket referenser och överdrivna dödsfall. Som jag sa innan, filtret! Och jag är, trots att jag älskar Watchmen, inte helt frälst i Gibbons stil alla gånger ändå. Kolla här:

secret-service-sample-02

Jag tycker helt enkelt att det är VÄLDIGT simpelt tecknat, väldigt lite detaljer, långt under hur detaljerade andra verk av Gibbons är tecknade. Och allvarligt talat – vad skulle du säga att ålderskillnaden är på Jack och Eggsy? De ser ju mer ut som att de är jämnåriga än att Jack är Eggsys morbror… det blir faktiskt ännu tydligare när Eggsy klär upp sig i kostym senare. Inte alls imponerande faktiskt.

– Ja, det ser ju inte ut som att det är decennier mellan dem direkt. Men David, vi måste runda av här. Vad säger du som slutomdöme?

secret-service-page-675x1024

– Helt ok, men jag hade förväntat mig mer. The Secret Service: Kingsman har ju alla förutsättningar egentligen för att bli fantastisk, men det blir liksom inte mer än helt ok. Men som sagt, jag tror faktiskt att filmen är bättre! Jag kommer faktiskt att recensera en annan spion-serie men med lite annan ton senare i veckan, så håll utkik!

Finns att köpa på CDON, Adlibris, Bokus.

My life next door

12294652Författare: Huntley Fitzpatrick

Beskrivning: ””One thing my mother never knew, and would disapprove of most of all, was that I watched the Garretts. All the time.”

The Garretts are everything the Reeds are not. Loud, messy, affectionate. And every day from her rooftop perch, Samantha Reed wishes she was one of them . . . until one summer evening, Jase Garrett climbs up next to her and changes everything.

As the two fall fiercely for each other, stumbling through the awkwardness and awesomeness of first love, Jase’s family embraces Samantha – even as she keeps him a secret from her own. Then something unthinkable happens, and the bottom drops out of Samantha’s world. She’s suddenly faced with an impossible decision. Which perfect family will save her? Or is it time she saved herself?

A transporting debut about family, friendship, first romance, and how to be true to one person you love without betraying another.”

Omdöme:

– Så… ”contemporary romance” säger Goodreads. En liten avstickare alltså för dig David, du brukar ju mest härja i dystopi eller fantasy-världar. Det är väl första gången du läser en bok med ett hånglande par på omslaget. Vad tyckte du då?

– Ja, det var…intressant. Man måste ju utmana sig själv, så när jag fick den här i present så kändes det som ett spännande projekt. Det finns saker jag gillar, men också saker som var lite mindre bra.

– Hur menar du då? Det får du allt utveckla.

– Du är så krävande David! Men jag ska försöka förklara. Det börjar ju faktiskt inte alls tokigt. Samantha, som huvudpersonen heter, har sedan länge suttit och smygtittat på grannfamiljen Garrett. De är ju raka motsatsen till henne och hennes familj, och det är ju alltid spännande att se om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet, och när hon börja komma närmare och bli kär i grannpojken Jase så slår det gnistor så det står härliga till. Det är faktiskt rätt välskrivet.

– Men det låter ju väldigt mysigt?

-Ja, och det är det också. Men det blir samtidigt lite väl tråkigt efter en stund att läsa om de unga tu. Jag tyckte dessutom att boken körde på extremt låg växel under en alldeles för stor del av boken för att det skulle kännas helt ok – den är stundtals inihelvete tråkig rent ut sagt! Sen tyckte jag nog inte att karaktärerna var särskilt spännande egentligen?

-Jaha, hurså?

– Jo, men ta Jase då. Han är så FRUKTANSVÄRT mysig och trevlig och duktig på alla sätt. En svärmorsdröm som kan laga dammsugare och ta hand om sina småsyskon och vara sportig och snygg och ja du fattar. Han är som en Augustus Waters med extra smör på och det blir för mycket till slut, lite som att äta ett helt paket Delicatobollar när en hade räckt. Han är liksom fullkomligt bortom all trovärdighet.

– Spännande metafor…

– Den karaktär som faktiskt växer mest är den knarkande tonårsalkoholisten Tim som tokigt nog seglar upp som den mest underhållande personen i hela boken. Konstigt men sant. Men det stora problemet med boken är som sagt tempot, och i kombination med att den sista fjärdedelen av boken känns på tok för mycket som en så där ”daytime soap/telenovela” som gick på TV på eftermiddagarna när jag läste på högskola så överväger det faktiskt de bra bitarna med boken. Med råge. Synd, eftersom den som sagt faktiskt började riktigt trevligt. Sen tar det sig väl runt sidan 280 då DEN STORA HÄNDELSEN inträffar och en bit efter det, men tyvärr blir upplösningen ungefär lika avslagen som läskeblask som stått i solen en hel dag.

– Så du skulle inte rekommendera den?

– Nja, det finns ju absolut bättre böcker där ute, men har man läst allt annat så går det väl här an. Om jag förstår det rätt så verkar ju t ex Sarah Dressen och Jenny Han vara betydligt bättre författare i samma genre. Boken är kanske läsvärd om man bara läser de första 150 sidorna så man ”bara” får läsa om två löjligt perfekta ungdomar som blir kära i varandra och slipper resten.

Finns på CDON, Bokus, Adlibris.

 

Percy Jackson and the sea of monsters

SoM_Cover_2.1Författare: Rick Riordan

Beskrivning: ”Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Det är inte så lätt att vara hjälte. Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.”

Omdöme: Projekt Rick Riordan fortsätter med del två i serien om Percy Jackson. Det som slår mig är Riordans förmåga till att hålla uppe tempot och ändå lyckas få med sig mängder av små detaljer som gör att den som har lite koll på mytologin bakom får lite extra kul men ändå utan att tappa bort de läsare som inte läst nåt om de gamla grekerna sedan tidigare.

Det som också är rätt skönt är avsaknaden av kärleksbekymmer, även om det hintas lite i den här boken om lite framtida känslor mellan vissa karaktärer – å andra sidan är det en naturlig utveckling i den ålder som Percy och co. är i.

Jag var bara bekant med filmversionerna av ”Percy Jackson and the sea of monsters”, och det är väl egentligen inte ovanligt  att böckerna är bättre än filmerna, men att hela sekvenser utspelar sig så pass olika i de olika versionerna var faktiskt förvånande.

Det är hur som helst fortfarande väldigt underhållande och kul läsning med en vettig huvudperson som bör kunna locka den som är sugen på en händelserik och spännande bok. Så snart är det dags att ta sig an bok tre i serien!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus.

Ready Player One

ready-player-oneFörfattare: Ernest Cline

Beskrivning: ”It’s the year 2044, and the real world has become an ugly place.

We’re out of oil.

We’ve wrecked the climate.

Famine, poverty, and disease are widespread.

Like most of humanity, Wade Watts escapes this depressing reality by spending his waking hours jacked into the OASIS, a sprawling virtual utopia where you can be anything you want to be, where you can live and play and fall in love on any of ten thousand planets. And like most of humanity, Wade is obsessed by the ultimate lottery ticket that lies concealed within this alternate reality: OASIS founder James Halliday, who dies with no heir, has promised that control of the OASIS – and his massive fortune – will go to the person who can solve the riddles he has left scattered throughout his creation.

For years, millions have struggled fruitlessly to attain this prize, knowing only that the riddles are based in the culture of the late twentieth century.

And then Wade stumbles onto the key to the first puzzle.

Suddenly, he finds himself pitted against thousands of competitors in a desperate race to claim the ultimate prize, a chase that soon takes on terrifying real-world dimensions – and that will leave both Wade and his world profoundly changed.  ”

Omdöme: Blurben på omslaget från USA Today säger allt – ”Willy Wonka meets The Matrix”. Det är den absolut bästa beskrivningen på den boken som går att hitta, inget snack om saken. Är man en sån som växte upp på 1980-talet, är helt dopad med populärkultur i allt från musik till film och framför allt gamla datorspel och dessutom inte tvekar att dra fram detta i tid och otid, då är man som regel headhuntad till att läsa den här boken.

Som vissa läsare kan vittna om så är jag utan att skryta rätt vass på den här typen av frågor i frågesporter, så gissa om jag kände mig tvungen att läsa den här när jag fick nys om den.

Och funkade den?

Eh.

Ja.

Det är ju liksom ett hyfsat tecken när man märker att man borde släckt lampan för flera timmar sedan istället för att bara ha strax över fem timmar innan man ska gå upp igen.

Ska man vara lite ärlig så är själva storyn inte så fantastiskt märkvärdig – det är liksom en sorts digital Willy Wonka-berättelse, eller en Da Vinci-koden med dataspel istället för italienska fresker. Istället är det själva utförandet – Cline måste själv vara en meganörd och ha svart bälte i skräpkultur och därför blir också resultatet därefter. Det är så löjligt mycket jag känner igen eller blir sugen på att kolla upp när jag läser boken. ”Hmm, War Games, hur länge sedan var det jag såg den och är det inte dags snart? Eller bok X och tv-serie Y eller… osv”. Självklart kan det bli så att det blir lite överlastat med referenser ibland, men bokens story går till stor del ut på att karaktärerna ska gräva i obskyra skräpkulturreferenser så det är liksom tvunget.

Jag har lite svårt för att förstå hur dagens ungdom ska få intresse för den här boken eftersom många av referenserna borde gå helt över huvudet på dem även om de kanske testat nåt av spelen som nämnts i sina mobiltelefoner, men för oss nostalgiska 30+ så är det faktiskt riktigt kul och spännande läsning.

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm

 

Percy Jackson and the lightning thief

9780786856299_p0_v6_s260x420Författare: Rick Riordan

Beskrivning:”Half boy. Half God. All Hero. Look, I didn’t want to be a half-blood. I never asked to be the son of a Greek God. I was just a normal kid, going to school, playing basketball, skateboarding. The usual. Until I accidentally vaporized my maths teacher. Now I spend my time battling monsters and generally trying to stay alive. This is the one where Zeus, God of the Sky, thinks I’ve stolen his lightning bolt – and making Zeus angry is a very bad idea.”

Omdöme: Jag har flera gånger tagit upp att jag borde läsa Rick Riordans böcker med framför allt Percy Jackson i spetsen och när jag till slut fick ett tips om en riktigt läcker (och billig) Percy Jackson-box, så blev det äntligen av, och nu är första boken utläst. Projekt Percy Jackson har alltså startat! Eller kanske snarare Projekt Rick Riordan eftersom jag misstänker att det inte kommer att sluta med bara Percy utan efterföljande serier också…

Som tidigare nämnts har jag också en gammal förkärlek för grekisk mytologi, och jag har sedan tidigare sett båda filmerna som baserats på Percy Jackson-böckerna, så jag kände mig egentligen ganska hemma redan från första sidan. Däremot är ju böckernas Percy betydligt kaxigare och roligare än Logan Lermans tolkning av honom i filmerna så det var en positiv överraskning. Överlag är det en spännande och underhållande resa, som givetvis blir än mer underhållande ju mer man vet om de gamla grekernas gudar, men Riordan gör sitt bästa för det inte ska krävas några förkunskaper och förklarar för sina läsare om de olika varelserna som befolkar världen. På så vis introduceras vi läsare tillsammans med Percy för det myller av gudar och monster som döljer sig runtom i världen. Det märks givetvis att det handlar om första boken i en serie, det ska introduceras personer och miljöer stup i kvarten, men efter ett tag lugnar det ner sig och själva berättelsen får fortsätta i ett högt tempo. Samtidigt planteras storylines för kommande böcker vilket naturligtvis skapar mersmak och lust att plocka upp nästa bok i serien så fort man slagit igen pärmarna på den här.

På så vis är det här ju ingenting nytt – det är en klassisk hjälteberättelse om en huvudperson som går från alldaglighet till något extraordinärt. Har man läst Harry Potter eller Mortal Instruments-serien känner man igen strukturerna och de olika arketyperna väldigt snabbt. Men samtidigt bygger Percy Jackson-serien på just igenkännandet av de gamla grekiska gudasagorna och att skruva till dem och passa in dem i ett modernt sammanhang. Att förklara Percys ADHD och dyslexi-liknande besvär som att de beror på hans arv som ättling till en gud är också något jag tycker Riordan ska ha en eloge för. Jag tycker att det är riktigt smart att visa att det inte handlar om någon sorts handikapp eller sjukdom, utan om situationer som i sig är handikappande. När man dessutom antar perspektivet att det här är YA som yngre killar kan dras till tack vare lockande omslag och ämne så är det här faktiskt en liten pärla i sammanhanget.

Jag visste ju att jag skulle gilla den här boken – som sagt, förutsättningarna var goda redan från start, men jag gläder mig åt att tonen var överraskande kaxig och att boken i sig är en väldigt lovande start på en lång bekantskap!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm. Eller lokala handlaren!

Det räcker att jag nämner det…

I Vårlängtan-enkäten så önskade jag mig lite nyheter om Ransom Riggs och den tredje boken om Miss Peregrine och hennes besynnerliga barn. Tydligen är min betydelse på internet större än vad jag nånsin kunde tro, för hos Entertainment Weekly finns nu möjligheten att få läsa de 19 första sidorna i ”Library of souls” som dessutom kommer ut i september, och en svensk översättning följer väl några månader senare.

Och dessutom dök det här upp på Riggs instagram:

SO THIS JUST HAPPENED

A post shared by Ransom Riggs (@ransomriggs) on

Batman: Noël

9781401232139_200_batman-noelFörfattare: Lee Bermejo

Beskrivning: ”Inspired by Charles Dickens’ immortal classic A Christmas Carol, BATMAN: NOEL features different interpretations of The Dark Knight, along with his enemies and allies, in different eras, from writer/artist Lee Bermejo (JOKER). In this spectacular, oversized graphic novel, Batman must come to terms with his past, present and future as he battles villains from the campy 1960s to dark and brooding menaces of today, while exploring what it means to be the hero that he is.”

Omdöme: Nu när jul börjar närma sig så måste ju även jag dra till med nåt lite juligare, även om jag stängde av de fallande snöflingorna här på bloggen, nån måtta måste det ju ändå vara. Batman är ju en surpuppa av stora mått, åtminstone om man ser till den version av honom som lanserats ända sen 1980-talet, så därför blir det inte helt långsökt att basera en tolkning av Charles Dickens ”En julsaga” på honom och låta läderlappen himself anta rollen som Ebenezer Scrooge. Jag tycker att det här funkar alldeles utmärkt. Gotham City känns så där lagom ruggigt och mörkt så att det passar Dickens, tolkningarna av Jularnas Andar är väl genomtänkta och berättelsen håller hela vägen.

Bermejo är en lite udda fågel, eftersom han både skriver och tecknar hela berättelsen. Det här är faktiskt ganska ovanligt, men jag tycker att han lyckas väldigt väl i det han försökt åstadkomma. Dessutom måste man ge färgläggaren Barbara Ciardo en eloge, kolla bara på bilden nedan så ser ni hur otroligt läckert slutresultatet blev. Helt klart värt en läsning så här i början på december!

014-15kl312

I Sverige hittar jag bara boken på Bokus, men den finns även hos utländska handlare. EDIT: Samt SF-bokhandeln!

 

Ignite me eller fram med stora yxan

190px-IgniteTitel: Ignite me

Författare: Tahereh Mafi

Om: Avslutande delen av The Juliette Chronicles – vem ska hon välja av Adam och Warner? Hur går det med upproret?

Första raden: ”I am an hourglass.”

Omdöme: Man kan inte prata om den här boken utan att spoila sönder den, så HAR DU INTE LÄST BOKEN SLUTAR DU LÄSA HÄR och kom tillbaka hit efteråt. Antingen så kommer du att hålla med mig, eller så kommer du att tycka att jag är dum i huvudet. Den här recensionen blir för övrigt lite av en korsning av recension av både boken och hela serien som sådan.

OK?

OK.

Då börjar vi.

Man kan väl börja med att säga att man bör läsa novellerna ”Fracture me” och ”Destroy me” för att få lite nya perspektiv, då de två berättas ur Adams och Warners perspektiv istället för Juliette. Därefter kan man sätta tänderna i den sista och avslutande delen i ”The Juliette Chronicles”.

Det första jag tänkte på var att mycket av det jag ironiserade över i min recension angående ”Unravel me” faktiskt inte var ett så stort problem längre. Mafi har ändrat språket i boken i takt med att Juliette blir mer självsäker och självständigt och det är mycket mer sammanhängande och mindre överstrukna meningar i Ignite me än i de tidigare böckerna. Intressant nog var det en av sakerna jag tyckte om i första boken, men som sen blev riktigt irriterande i del två, så det var skönt för mig personligen som läsare att slippa detta i den här. Av förklarliga skäl är språket ett helt annat i de båda novellerna jag nämnde tidigare.

Däremot kom jag på mig själv att kika ner på sidnumreringen och när jag var på sidan 250 undrade jag hur Mafi skulle få ihop ett tillfredställande slut på de sista 50+ sidorna, och föga förvånande lyckades hon inte det heller. Slutet känns alldeles för forcerat, för enkelt och inte alls som en värdig avslutning på serien. Det blir mest ett stort ”Jaha, och nu då?”. Jag har liksom stora problem med en 17-åring med superkrafter som nån sorts folkets ledare som ska leda massorna i krig mot resten av världen som styrs av det onda Reetablissemanget. Det funkar inte på någon nivå och känns inte särskilt trovärdigt. Det känns alldeles för mycket som att Mafi tagit den enkla vägen ut, och ändå lämnat öppet för sig själv att komma med ytterligare uppföljare nån gång i framtiden.

Sen måste vi faktiskt prata om det allra mest problematiska med hela serien – den här förbannade kärlekstriangeln.

Jag kan ju säga att min favoritslut hade varit att Juliette kommit fram till att båda killarna är emotionella naturkatastrofer och att hon bestämde sig för att be båda hålla sig på minst ett par mils avstånd ifrån henne. Allvarligt talat: att hon väljer Warner är i mitt tycke ingen större skillnad mot vad alla de där som skickar kärleksbrev till långtidsdömda fångar och tror att de kan omvända dem, för ”innerst inne är han ju snäll”, eller ”han är bara missförstådd” gör i verkliga livet. Det funkar liksom inte så. Det är bara naivt och dumt. Killen hade inga problem att utsätta henne för alla möjliga sorters vidrigheter, men eftersom det var för att han ville hitta nån sorts botemedel för sin mamma är det ok? Njaa…. Det skickar ruskigt konstiga signaler till läsaren och det kryper i kroppen på mig när jag läser. Jag förstår hela den här ”bad boy”-grejen som sådan (hallå, Damon i Vampire Diaries är ju den bästa karaktären just för att han är osympatisk ibland) men det finns gränser.

Och Adam… jag har hela tiden tyckt att det är en ganska trist karaktär, men att han ska göra en sån ruskigt snabb 180-graderssväng och bli så pass osympatisk känns ändå otroligt konstigt. Man kan ju se det som en sorts dramaturgiskt grepp för att göra Warner mer tilltalande eftersom han verkar trevligare i jämförelse med Adam, men det görs inte med finess eller på ett trovärdigt sätt.

Men finns det inget jag gillar?

Jo, det gör det väl. Jag tycker att det är föredömligt  långa böcker – man måste inte skriva 800-sidorsböcker som kräver gymkort för att kunna läsa. När Mafi skriver för att driva handlingen framåt så gör hon det bra, man kan ta novellerna som bra exempel på när hon inte är så nedtyngd med metaforer och får ett bra flyt i texten. Jag tycker så klart att Kenji är ganska rolig och det behövs definitivt lite komisk avlastning i böckerna. Som jag skrivit tidigare, en bra skurk, den här gången i Supreme Commander (jag vill också ha den titeln!) Anderson som är precis så där vidrig som man vill att en skurk ska vara.

Men handen på hjärtat då – ska man läsa den här serien?

Nä, jag tycker faktiskt inte att det är värt besväret, och det baserar jag på att det storymässigt inte har ett bra avslut, att huvudpersonerna är direkt osympatiska och att språket bildar en barriär mellan läsare och berättelse. Kanske är jag en gnällig vuxen, men jag tycker faktiskt att det här inte håller måttet. Jag vet att serien är väldigt omtyckt, men jag ser mer problem med den än att det är nåt jag skulle vilja rekommendera.

Så läs nåt annat i stället, tex fantastiska Jellicoe Road eller Eleanor & Park om ni vill läsa fantastiska kärlekshistorier, eller läs om The Hunger Games en gång till om ni måste ha dystopi, men om ni nu ändå vill köpa Mafis böcker så kan man göra det på Adlibris, CDON eller Bokus eller lokala bokhandeln.

 

 

 

 

Unravel me

unravel-meTitel: Unravel me (The Juliette Chronicles #2)

Författare: Tahereh Mafi

Om: Andra delen om Juliette och invånarna i  Omega Points kamp mot Reetablissemanget, och ytterligare fördjupning i kärlekstriangeln mellan Juliette, Adam och Warner (eller konsten att hångla i en dystopisk X-Men-möter-Twilight-remix).

Första raden: ”The world might be sunny side up today.”

Omdöme: Jag vet inte längre vad som är rätt. Kampen mellan hjärtat som skriker gråter orkar inte och hjärnan som säger viskar antyder något helt annat och jag blir svag av att tänka och känna.

Jag vill bara sluta.

Jag vägrar fortsätta.

Men jag fortsätter ändå.

Jag vänder blad som om varje ny sida är en ny möjlighet en chans att ändra allt ställa saker tillrätta. Men istället sjunker jag djupare ner och undrar om jag någonsin kan komma upp till ytan igen. Ytan som jag ibland undrar om den finns på riktigt eller om det är någonting jag bara hittat på. Det jag jag en gång föll så hårt för börjar spricka när man synar det närmare finns ändå kvar men jag kan förstå om man börjar tröttna på metaforer på metaforer på metaforer tills det tar fyra sidor för att beskriva smyghångel känslor som väller upp när man möts i en undanskymd korridor. Hjärtat säger ”fortsätt”, hjärnan viskar ”lägg undan”.

Saker måste hända snart.

Man kan bara beskriva saker i så många kapitel innan nånting måste

explodera.

Man kan inte bara ha inre monolog man måste ha händelser för att föra saker framåt och jag undrar ibland vad författaren vill skriva om är det en actionfylld sci-fi-historia eller är det en trilogi om tonårskärlek där huvudpersonen slits mellan en psykopat och en kärlekskrank  fjant.

Ändå kan jag inte slita mig. Jag måste läsa. Jag måste komma vidare för jag vill ju veta vad som händer. Det finns nånting där, och ibland tycker jag att språket är fantastiskt och liknelserna fungerar och storyn om X-Men Omega Point-invånarna med superkrafter spännande. Men ändå. Den här gången vann hjärtat, inte hjärnan.

Men jag hoppas jag hoppas jag hoppas på att sista boken, som titeln antyder verkligen

antänder.

Köp på Adlibris, CDON, Bokus.

 

 

Comixology!

Jag har helt kärat ner mig i appen Comixology till iPaden. Jag har som bekant läst en hel del serier genom åren, men kommit bort från det i omgångar. Dessutom är det faktiskt  hyfsat dyrt att köpa graphic novels eller samlingsvolymer via de vanliga handlarna, så då har det blivit enstaka köp eller om man råkat gå förbi någon av de fantastiska seriehandlarna som finns runt om i landet.

Men som sagt, Comixology…

De har ett ruskigt bra utbud, både av indie-serier och från de två stora utgivarna i USA, dvs Marvel och DC. Och bäst av allt, de verkar ha rätt mycket reor och kampanjer! Dagens tips blir därför första volymen av Runaways som samlar #1-6, för ynka 15 spänn! Runaways är skriven av Brian K. Vaughan, som skriver Saga som jag hyllade alldeles nyss, och är en serie som handlar några ungdomar som upptäcker att deras föräldrar ingår i ett kriminellt gäng i Marvels universum. Jag återkommer när jag läst om den, och sen får jag väl plöja resterande utgivning av serien också 🙂

2842214-letter_58

 

Saga, #1-18

saga-volume-oneTitel: Saga

Författare: Brian K. Vaughan, tecknad av Fiona Staples

Om: Förbjuden kärlek mitt i ett pågående krig, om att rädda livet på sitt nyfödda barn och den fullkomligt vansinniga galax de lever i i en av de bästa rymdoperorna jag nånsin stött på. Romeo och Julia korsat med Star Wars är en av de bättre beskrivningarna jag stött på.

Omdöme: Jag är helt såld från första början. Jag är ett stort fan av Brian K. Vaughans tidigare verk, speciellt Y: The last man och Runaways, för att inte tala om Pride of Baghdad där man inte kan låta bli att lipa i slutet. Så när jag fick möjlighet att sätta tänderna i Saga hoppades jag ju så klart på nåt riktigt trevligt.

Och snacka om att jag fick det jag ville ha. Den här serien är så totalt rubbad, så helt galet fantasifull och och medryckande att det bara är att spänna fast sig och åka med. Det är ett fantastiskt möte mellan Vaughans knivskarpa dialog och manus och Staples underbara teckningsstil, och man skulle ju verkligen vilja vara med när de spånar om alla de fantastiska varelserna som finns i världarna som man får se när man åker med Alana, Marko och deras dotter Hazel.

Det känns verkligen som att man läser nåt unikt och sanslöst kreativt och jag kan knappt vänta tills nästa nummer kommer ut.

Jag har läst alla nummer som kommit ut via appen Comixology till iPad, men vill man köpa i tryckt form kan man köpa första delen bland annat på CDON, Adlibris, Bokus.

saga12

Läs ett utdrag från The Iron Trial!

På USA Today så kan man få läsa de 21 första sidorna från Holly Black och Cassandra Clares samarbete ”The Iron Trial” som är första boken av fem i serien ”Magisterium”.

”The five-book series, aimed at readers 8-12, features students at the Magisterium, an academy for those with a propensity toward magic. Clare says she had ”a certain trepidation that I wouldn’t be able to capture a middle-grade voice, since I’ve only written for older teens. Working with Holly helped iron that out because she’s a middle-grade expert.””

Den första boken släpps i september och omslaget och länken hittar ni här:

1395846739000-IronTrialCover

Jag har själv inte hunnit läsa det lilla smakprovet, men vad tycker ni, verkar det intressant?

Nya uppslag

Sprang på den här listan från Forever Young Adult och blev lite förvånad. Jag har bara läst två av titlarna på listan och kände verkligen inte igen många av de övriga. Spännande såklart, och ett bra källa för mig att gräva vidare bland. Har ni läst nåt härifrån och vad rekommenderar ni/tyckte ni i så fall?

Kollar man vidare på sidan finns det två jättebra artiklar om kommande böcker 2014, både uppföljare och nya serier och fristående. Väl värt att kika på!

Fangirl

fangirlTitel: Fangirl

Författare: Rainbow Rowell

Om: Cath, som är helt insnöad på bokserien om magikern Simon Snow och dessutom är en av världens mest lästa Simon Snow-fan fiction författare, och som måste kombinera detta med att flytta hemifrån, börja på college, och hantera nya bekantskaper i form av rumskamrater, professorer och de där killarna som plötsligt börja dyka upp överallt.

Citat: “In new situations, all the trickiest rules are the ones nobody bothers to explain to you. (And the ones you can’t Google.)”

Omdöme: Vi kan väl säga så här: jag är så jäkla långt ifrån den tänkta målgruppen som det bara går i det här fallet. Jag har aldrig läst fan fiction. Speciellt inte den typ av fan fiction som kallas slash som Cath specialiserat sig på. Jag har liksom inget förhållande till det. Fattar inte. Inte heller har jag pluggat på college eller har en tvilling eller psykisk ohälsa i familjen. Så manegen är ju krattad för att jag inte ska tycka om det här alls.

Men det gör jag ändå. Inte lika mycket som jag gillade Eleanor & Park av samma författare, men den är inte alls tokig. Återigen har Rowell skapat karaktärer som man hejar på genom boken, och jag tycker ändå om inslagen av delarna från de olika Simon Snow-böckerna och Caths fan fiction  – om något så blir man ju än en gång sugen på att ge sig in i Harry Potter-världen igen (och jag blev faktiskt tvungen att se om första filmen igen för nån dag sen). Jag vet att andra reagerat på att det kan kännas som att det är lite väl många sådana avbrott i boken, och jag kan förstå kritiken, men i mitt fall störde det mig inte så fantastiskt mycket. Och om man retar sig alldeles för mycket går det ju utmärkt att bara bläddra förbi de styckena…

Det jag däremot kan känna är att karaktärerna är lite väl endimensionella ibland. Levi är liksom lite väl perfekt och charmig och trevlig . Jag vill ha lite mer svärta och sprickor i fasaden. På samma sätt är vissa andra karaktärer också sådana att de har väldigt få olika egenskaper, vilket gör att de känns lite platta ibland.

Men ta inte det på fel sätt. Det är en väldigt trevlig och charmig bok, som är väl värd att läsa om man är ute efter en feel-good-bok. Jag kanske bara hade lite otur som läste denna direkt efter en bok som jag tyckte var ännu bättre!

Finns att köpa på Adlibris, CDON och Bokus som vanligt.

Eleanor & Park är inte en adress…

eleanor-park …vilket jag av nån anledning trodde innan jag började läsa boken. Tji fick jag!

Titel: Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell

Om: Den första kärleken, kampen att få vara tillsammans trots att allt verkar vara emot en, och om betydelsen av musik, serietidningar och taekwondo.

Citat: “I want everyone to meet you. You’re my favorite person of all time.”

Omdöme: En underbar kombination av ett vackert språk, en otroligt engagerade story där man verkligen hejar på båda huvudpersonerna gör att man dras med och bara hoppas att allting ska bli bra för Eleanor och Park hela vägen fram till sista meningen i boken. Det finns massor av saker att känna igen sig i, både när det gäller känslorna, men även förhållandet till sina föräldrar, vänner, social acceptans i skolan osv. För min del kunde jag relatera otroligt mycket till Park, både i hans relation till sina föräldrar, men även hans intressen och musiksmak liknande. Det är liksom en no-brainer att jag kommer att gilla en karaktär som lyssnar på punk och läser X-Men. Jag är dessutom väldigt svag för berättande ur flera personers perspektiv, och det skiftar ständigt mellan Eleanor och Park, och man kommer otroligt nära dem och deras starka känslor för varandra. Samtidigt är det inte en hundraprocentig solskenshistoria, tvärtom finns det otroligt mycket svärta och emotionellt tunga situationer, men jag tycker att det ger en välbehövlig botten i boken.

Nåt som också går mig lite extra glad är att båda karaktärerna ges lika mycket plats. Det är trots allt en bok om tonårskärlek, och jag har hittills inte stött på någon bok som tar upp känslorna ur ett kill-perspektiv så bra som den här boken gör. Både killar och tjejer ägnar mycket tid och kraft åt sina känslor, och det känns viktigt med en bok som tar upp detta från båda hållen så att säga. Och när det dessutom görs så bra så som i Eleanor & Park är det faktiskt bara att tacka och ta emot.

Rekommenderas alltså otroligt varmt till både ungdomar och vuxna, både pojkar och flickor, gubbar och tanter och allt däremellan.

Finns att köpa på de vanliga ställena: Adlibris, CDON, och Bokus.

Allegiant och konsten att avsluta en serie

allegiantDet är något speciellt med att avsluta en serie. Särskilt om det är slut på riktigt – när det liksom inte kan bli nån uppföljare. Jag gillar det – ett tydligt, definitivt avslut, så länge det fungerar för själva berättelsen. Det får vi i Allegiant. Det är kanske inte slutet jag själv hade valt, men det är ett både värdigt och vettigt slut utifrån den kontext som karaktärerna befinner sig i. En liten del av internet gick ju sönder i samband med att allt fler läste ut Allegiant, och kritiken har inte varit nådig, titta till exempel på recensionerna på Amazon, men jag är en av de som tycker att Veronica Roth var modig i sitt beslut att hålla sig sann till sin ursprungstanke och tema, och därmed inte ta den enkla vägen ut. Att läsare sen inte nödvändigtvis håller med eller tycker om slutet är en helt annan sak.

Karaktärerna i Allegiant, eller rättare sagt hela Divergent-trilogin, gör en lång resa, kanske mer mentalt än fysiskt (de härjar ju trots allt mest runt i Chicago i två böcker, det är ju inte förrän i Allegiant de beger sig lite längre ut, hela vägen ut till O’Hare-flygplatsen). Att därför låta Tobias/Four få komma fram ytterligare genom att låta några kapitel berättas ur hans perspektiv blir därför ett lyckat drag, och jag önskar nästan att det hade gjorts tidigare för att låta hans röst höras tydligare.

Däremot är ett problem i hela serien att alldeles för stort persongalleri, vilket gör att åtminstone jag stundtals tappar överblicken och därmed även får ett mindre engagemang i alla sidokaraktärer. Jag satt flera gånger och fick fundera över ”vem var det här nu igen”. Inte heller världsbeskrivningen är så bra som den skulle kunna vara. Frågeställningen ”men varför skulle nån göra så?” dyker upp lite för ofta, och det förtar en del av intrycket och läsupplevelsen. Samtidigt är det ett gediget arbete, och läsningen går fort och boken är en riktig sidvändare.

Som sagt att det är ett väldigt starkt slut på en bra serie, klichéstapling och tidigare nämnda problem till trots. Det intressanta är vad Veronica Roth kommer att göra härnäst.

 

 

John Green-mania

Jag har som några kanske vet varit inne i ett litet John Green-träsk på sistone. I går kväll satt jag t ex och kollade på Mental Floss-videos och ratade kategoriskt bort alla där han inte var med.

De två senaste böcker jag läst har varit sådana han skrivit, och fan vet om jag inte kommer att läsa The Fault In Our Stars en tredje gång innan filmen kommer till sommaren. (Den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg att jag inte var överdrivet imponerad av TFIOS första gången jag läste den, men den dröjer sig kvar på nåt skumt sätt.)

Så nu är både debuten Looking For Alaska och An Abundance Of Katherines avbetade, och om AAOK var bra, så var jag inte beredd på att LFA skulle vara så pass ÖVERBRA som den faktiskt är.

Jag ska försöka få ihop mina tankar om den i ett inlägg, men har ni inte läst den så försök få tag på ett ex, det är den verkligen värd!

Vad jag läser på bussen just nu

Jag håller på att jobba mig igenom John Green-boxen som jag skrev om för ett tag sen. Just nu är det den här som gäller:

Jag är ungefär halvvägs, och jag gillar det jag läst hittills!

Wholock

Jag snubblade över den här fantastiska videon via io9.com, och det är en mashup, dvs ett hopkok av två av mina absoluta favoriter på TV just nu, Sherlock och Doctor Who, och det är så otroligt bra gjort att man häpnar. Se och njut!

John Green the collection

Ett bra julklappstips! Nu finns det en riktigt bra och prisvärd samlingsbox med alla John Greens böcker! Jag beställde min från engelska Amazon, men den finns på t ex Adlibris också.

81WQEEXhwzL._SL1500_

 

Every Day

0307931889Alla har tänkt det: tänk om man fick vara nån annan. I en annan kropp. Ett annat liv. Hur skulle det kännas? Vad skulle man göra?

I Every Day, nyss utkommen på svenska under titeln ”Jag, en” av David Levithan så är det precis så livet är för A (alltså inte A i Pretty Little Liars). A vaknar varje dag upp i en ny kropp, och lämnar den vid midnatt. De kan vara en tjock kille ena dagen, en sportig tjej den andra.

Och fram tills romanens början har det inte varit ett jätteproblem, inte förrän A, som Justin, träffar Rihannon, och blir blixtförälskad. Och vi pratar förälskelsen med det största F du kan tänka dig. Men hur får man ett sådant förhållande att funka? Går det ens?

Allvarligt talat. Den här boken är helt sanslöst bra ibland. Rent språkligt är den så välskriven och med såna formuleringar att ni som letar vackra meningar lika gärna kan dra överstykningspennan genom hela boken direkt. Jag fullkomligt satt helt lyrisk på tåget när jag läste, och Every Day kvalar troligen in på topp 5 när det gäller vad jag läst senaste åren, så enkelt är det. Jag läser helst på engelska, och som sagt, språket… Ibland är det rent hisnande bra helt enkelt.

Sen tycker jag att det är en otroligt intressant diskussion om genus som förs genomgående i boken. A säger sig själv ibland känna sig mer som en kille vissa dagar, och andra dagar som en tjej och att det inte alltid matchar den kropp som A befinner sig i för dagen. Vi får även vara med när A besöker såväl straighta, gay och transsexuella personer med samma självklarhet. Jag tycker att det är otroligt djärvt och intressant och borde kunna inspirera till mängder av diskussioner i läsecirklar och klassrum.

Jag fastnade som sagt hook, line and sinker och kan inte rekommendera den här nog. Levithan har gjort det igen.

Annonser