Kategoriarkiv: feel-good

Fredagsfeeling #5

Ok, idag är jag lite mindre glad. Det kommer nämligen att göra ont både fysiskt och psykiskt eftersom jag ska till tandläkaren. Och framförallt gör det alltid ont i plånboken.

Därför behöver jag gotta mig i nån som har det ännu sämre, nämligen Jon Arbuckle i katten Gustaf. Det finns en sida på nätet (och en bok) som heter ”Garfield minus Garfield” där man helt enkelt photoshoppat bort alla djur så att det bara är stackars Jon och hans monologer kvar. Han känns då lite… well… inte riktigt frisk. Och ganska ensam. Och eftersom jag är en ohemult ond person ibland tycker jag att det är fantastiskt roligt.

fSymsOGXO5htp62pKSm4fu5j_500

fSymsOGXO6afm9hm0WjqNs1K_500

fSymsOGXO6c4d0zr8ptyUoTE_500

tumblr_oqqfm2RX6z1qz8z2ro1_500

Den enes död, den andres fredagsfeeling ni vet.

Annonser

Alla gillar paket. Speciellt såna här.

Jag fick ett paket igår med en bok i. Det är kanske inte jätteovanligt om man bloggar om böcker, men jag hade inte beställt nåt och mig veterligen hade jag inte heller några recensionsexemplar på ingående så jag vart lite brydd.

Ännu konstigare blev det när jag slet upp paketet i hallen (till och med innan jag fått av mig skorna, sån är jag) eftersom det var en bok jag redan fått, läst och recenserat, nämligen den ypperliga ”Allt det vackra är inte förstört” av Danielle Younge-Ullman.

Men så konstigt var det egentligen inte – det handlade om pocketversionen, och det visade sig att undertecknad numera är med på ett hörn, så det var bara trevligt att förlaget skickade ett exemplar och matade mitt lilla ego:

Capture

Bilden är snodd från lika braiga Carroreadbooks instagram.

Middagsmörker

middagsmrker-cederlund_charlotte-35403501-frntlFörfattare: Charlotte Cederlund

Beskrivning: ”Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.”

Omdöme: ”Jag landar i istiden”. Så börjar Middagsmörker. Så känns det fortfarande när jag tittar ut genom fönstret. Brorsan frågade igår varför vi fortfarande hade snö, som om man kan välja liksom.

Därför kändes det också helt logiskt att plocka upp en bok med snö, blodrött norrsken och en varg på omslaget samma dag som chefen mailade ut om att det var dags att börja planera semestern.

Men till skillnad från det land av snömodd och kyla som finns utanför mitt fönster vill jag bara stanna kvar i Idijärvi sameby och berättelsen om Áili.

Cederlund karvar ut en egen nisch direkt med sin moderna fantasy som utspelar sig så långt upp i Norrland som det bara går. Beskrivningen som bl a står på CDON där det står ”med inspiration av contemporary fantasy” är förresten bara trams. Det är som att säga att Star Wars kan innehålla spår av rymdskepp. Middagsmörker står upp till örsnibbarna i fantasy, tro inget annat.

Det är också miljön och den samiska mytologin som gör boken till något eget, på samma sätt som en av de stora styrkorna i Siri Pettersens och Anna Jakobsson Lunds böcker att de hämtar inspiration från vår egen del av världen. Jag är beredd att ställa Cederlund i samma sällskap av ytterligare en anledning – att jag helt enkelt tycker att det är förbannat bra.

Jag uppskattar verkligen det socialrealistiska i beskrivningen av behandlingen av samerna, både historiskt och i nutid, och det är verkligen inte många YA-böcker som får en att sitta nån timme på Wikipedia och visst är det så att man får skämmas lite över hur lite man vet. Men jag säger som Áili – jag är från Skåne, där har vi knappt sett renar förutom när de skyltar Polarbröd på ICA.

Áili är dessutom lätt att tycka om. Hon fungerar utmärkt som ledsagare in i den samiska magin eftersom hon vet precis lika lite som vi läsare. Överlag är persongalleriet starkt och väl definierat. Språket i boken lämnar inte heller någonting att klaga på, det är på en hög språklig nivå utan att bli krångligt och sidorna flyger förbi vilket tyder på en skicklig författare redan på debutantnivå. Och boken är också väldisponerad med lagom långa kapitel och med en tredje akt som det bokstavligt talat slår gnistor om.

Så…

Ni fattar redan att ni ska läsa den här va?

Finns på CDON, Adlibris, Bokus, i bokhandeln och på biblioteket.

My life next door

12294652Författare: Huntley Fitzpatrick

Beskrivning: ””One thing my mother never knew, and would disapprove of most of all, was that I watched the Garretts. All the time.”

The Garretts are everything the Reeds are not. Loud, messy, affectionate. And every day from her rooftop perch, Samantha Reed wishes she was one of them . . . until one summer evening, Jase Garrett climbs up next to her and changes everything.

As the two fall fiercely for each other, stumbling through the awkwardness and awesomeness of first love, Jase’s family embraces Samantha – even as she keeps him a secret from her own. Then something unthinkable happens, and the bottom drops out of Samantha’s world. She’s suddenly faced with an impossible decision. Which perfect family will save her? Or is it time she saved herself?

A transporting debut about family, friendship, first romance, and how to be true to one person you love without betraying another.”

Omdöme:

– Så… ”contemporary romance” säger Goodreads. En liten avstickare alltså för dig David, du brukar ju mest härja i dystopi eller fantasy-världar. Det är väl första gången du läser en bok med ett hånglande par på omslaget. Vad tyckte du då?

– Ja, det var…intressant. Man måste ju utmana sig själv, så när jag fick den här i present så kändes det som ett spännande projekt. Det finns saker jag gillar, men också saker som var lite mindre bra.

– Hur menar du då? Det får du allt utveckla.

– Du är så krävande David! Men jag ska försöka förklara. Det börjar ju faktiskt inte alls tokigt. Samantha, som huvudpersonen heter, har sedan länge suttit och smygtittat på grannfamiljen Garrett. De är ju raka motsatsen till henne och hennes familj, och det är ju alltid spännande att se om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet, och när hon börja komma närmare och bli kär i grannpojken Jase så slår det gnistor så det står härliga till. Det är faktiskt rätt välskrivet.

– Men det låter ju väldigt mysigt?

-Ja, och det är det också. Men det blir samtidigt lite väl tråkigt efter en stund att läsa om de unga tu. Jag tyckte dessutom att boken körde på extremt låg växel under en alldeles för stor del av boken för att det skulle kännas helt ok – den är stundtals inihelvete tråkig rent ut sagt! Sen tyckte jag nog inte att karaktärerna var särskilt spännande egentligen?

-Jaha, hurså?

– Jo, men ta Jase då. Han är så FRUKTANSVÄRT mysig och trevlig och duktig på alla sätt. En svärmorsdröm som kan laga dammsugare och ta hand om sina småsyskon och vara sportig och snygg och ja du fattar. Han är som en Augustus Waters med extra smör på och det blir för mycket till slut, lite som att äta ett helt paket Delicatobollar när en hade räckt. Han är liksom fullkomligt bortom all trovärdighet.

– Spännande metafor…

– Den karaktär som faktiskt växer mest är den knarkande tonårsalkoholisten Tim som tokigt nog seglar upp som den mest underhållande personen i hela boken. Konstigt men sant. Men det stora problemet med boken är som sagt tempot, och i kombination med att den sista fjärdedelen av boken känns på tok för mycket som en så där ”daytime soap/telenovela” som gick på TV på eftermiddagarna när jag läste på högskola så överväger det faktiskt de bra bitarna med boken. Med råge. Synd, eftersom den som sagt faktiskt började riktigt trevligt. Sen tar det sig väl runt sidan 280 då DEN STORA HÄNDELSEN inträffar och en bit efter det, men tyvärr blir upplösningen ungefär lika avslagen som läskeblask som stått i solen en hel dag.

– Så du skulle inte rekommendera den?

– Nja, det finns ju absolut bättre böcker där ute, men har man läst allt annat så går det väl här an. Om jag förstår det rätt så verkar ju t ex Sarah Dressen och Jenny Han vara betydligt bättre författare i samma genre. Boken är kanske läsvärd om man bara läser de första 150 sidorna så man ”bara” får läsa om två löjligt perfekta ungdomar som blir kära i varandra och slipper resten.

Finns på CDON, Bokus, Adlibris.

 

Himlen börjar här

atn1024_himlen-borjar-har-pocket_3DFörfattare: Jandy Nelson

Beskrivning: En hisnande kärlekshistoria om sorg, saknad, kärlek och passion som förfört bokbloggare världen över. En berättelse om starka familjeband och väl dolda hemligheter. 

Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.”

Omdöme: Man skojar inte bort Gilla Böckers utgivning. Jag ÄLSKADE Jandy Nelsons senaste bok ”Jag ger dig solen” och den växer sig allt starkare i mitt huvud för varje dag. Men eftersom jag inte läst Nelsons debutbok så fick jag ju ta tag i detta också. ”Himlen börjar här” är betydligt mer konventionell i sin struktur men det finns mängder med likheter, inte minst i Nelsons fantastiskt målande språk som är en njutning att läsa. Jag måste dock erkänna att jag blev sugen på att läsa just den här på engelska, vilket jag aldrig kände när jag läste ”Jag ger dig solen”. Den är dock inte sämre rent språkmässigt, det var bara en reflektion som dök upp under läsningen.

På samma sätt är temat kanske också lite mer konventionell i debutboken, men balansen mellan den otroliga sorgen efter systerns plötsliga dödsfall och den överväldigande första förälskelsen kräver en skicklig författare, vilket Nelson lyckligtvis är. Som läsare lever man sig in i båda ytterligheterna med samma överväldigande engagemang, och när Nelson väl går i mål med boken har hon dessutom lyckas använda de små inspränga handskrivna dikterna som en viktig del av själva berättelsen. En alldeles underbar liten debutroman som än en gång visar att ungdomsböcker inte bara är relevanta för ungdomar, utan för alla som har ett hjärta.

Köp på CDON, Bokus, Adlibris, Glansholm eller lokala handlaren!

 

Hjälp till självhjälp

Ibland när man har lite mycket att tänka på och känner sig lite näere, då brukar jag tänka på det här som jag läste om Björn Ranelid:

När Björn Ranelid någon gång ägnar sig åt distanserad självkritik kan han tycka att metaforerna i hans tidigare verk var så många att, hur träffande de än var, så skapade de ett slags andfådd rastlöshet.

– Numera är mitt tempo lugnare, och jag ger plats för in- och utandning. Jag håller igen mina hästar så att de inte skenar och stegrar sig.

Då blir jag genast lite gladare i sinnet. Att använda metaforer för att beskriva att man inte använder metaforer är så fint på nåt obeskrivligt sätt. Lite som Björn själv faktiskt.

 

Landline

landline-rowellFörfattare: Rainbow Rowell

Beskrivning: ”In New York Times bestselling author Rainbow Rowell’s Landline, Georgie McCool knows her marriage is in trouble. That it’s been in trouble for a long time. She still loves her husband, Neal, and Neal still loves her, deeply — but that almost seems besides the point now. Maybe that was always besides the point. Two days before they’re supposed to visit Neal’s family in Omaha for Christmas, Georgie tells Neal that she can’t go. She’s a TV writer, and something’s come up on her show; she has to stay in Los Angeles. She knows that Neal will be upset with her — Neal is always a little upset with Georgie — but she doesn’t expect to him to pack up the kids and go home without her. When her husband and the kids leave for the airport, Georgie wonders if she’s finally done it. If she’s ruined everything. That night, Georgie discovers a way to communicate with Neal in the past. It’s not time travel, not exactly, but she feels like she’s been given an opportunity to fix her marriage before it starts. Is that what she’s supposed to do? Or would Georgie and Neal be better off if their marriage never happened?”

Omdöme: Jag gillade Rainbow Rowells Eleanor & Park och Fangirl väldigt mycket. Det här är faktiskt en lite vuxnare bok, men som ändå många gånger tassar runt i gränslandet strax efter man fyllt tjugo. För de som kan tänka sig en bok som både behandlar att hålla kärleken vid liv när man faktiskt blivit vuxen samtidigt som den beskriver tiden när man precis börjat träffas, då är det här en bok som kan falla i smaken.

Man kan spekulera i vad Rowell tycker är så intressant med att dissekera kärlek i olika former och åldrar, men lite är det så att det är just det som gör att hennes böcker blir så tillgängliga för så många läsare. Här gör hon det ännu en gång, men med ännu ett nytt perspektiv i förhållande till hennes tidigare böcker.

Även denna gång finns det massor att stryka under och citera för de som är lagda åt det hållet, då Rowell har en sällsynt bra förmåga att skriva riktigt minnesvärda one-liners, och hon är även väldigt stark när det gäller att skriva dialog. Något svårare är det dock att förstå var hon är rent tidsmässigt (nutid, dåtid, nutid fast tänker tillbaka på dåtid) så vid flera tillfällen tappade jag bort mig och undrade var både jag och karaktärerna befann sig i förhållande till tidsförloppet.

Rowell skämmer också bort oss med ett färgstarkt persongalleri, där till och med pizzabudet visar sig vara en person att tycka om. Man förstår Georgie, även om jag kan tycka att hon är lite väl naiv och inte inser att eftersom hon är en vuxen, arbetande person faktiskt kan göra saker för att påverka sitt liv, till skillnad från yngre karaktärer som är begränsade av omständigheter som pengar eller att kunna åka någon annanstans. Men hon är sympatisk, och man känner ju med henne boken igenom.

Märkligt nog köper jag ganska snabbt att Georgie hittar en magisk telefon, kanske främst på grund av att boken utspelar sig mellan 17 december och juldagen och att det då känns helt ok med nån sorts vardagsmagiska inslag. Det är ju jul liksom!

Boken är kanske alltså inte strikt en YA-bok, så den som hoppas på något sånt från Rowell får kanske fundera lite till. Jag tycker absolut att Landline är läsvärd, och att den har många kvaliteter som är värda ett besök på biblioteket eller bokhandeln.

Köp hos CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm.

Fyra dagar fyra nätter

fyra-dagar-fyra-natterTitel: Fyra dagar fyra nätter

Författare: Morgan Matson

Om: Amy och Roger som ska köra från Kalifornien till Connecticut, musik, en död förälder, och så klart en kärlekshistoria som sig bör i den här typen av böcker.

Första raden: ”Jag satt på trappan utanför vårt hus och såg den beige Subarun svänga för snabbt mot vändplatsen.”

Omdöme: Vi kan väl börja med att säga att originaltiteln ”Amy & Rogers Epic Detour” passar lite bättre. Och att jag är en sucker för romantiska komedier med lite svärta i. Tänk ”Silver Linings Playbook”, ”Definitely, Maybe””, ”(500) Days of Summer” och så vidare.

Ja, boken är förutsägbar. Ja, vi har sett och läst nästan exakt samma sak förut. Hela boken känns inte så lite som en bättre version av filmen ”Elizabethtown”. Men jag har alltid varit av den åsikten att om man inte kan göra något nytt, så ska man åtminstone göra det bra, och jag tycker att Matson lyckas med det, bättre än vad Cameron Crowe gjorde med ”Elizabethtown” faktiskt. Det hjälper ju så klart att det är insprängt lite foton, teckningar, låtlistor, etc. i boken, och jag tycker att det fungerar riktigt bra. Kanske kan man klaga lite på att karaktärerna är lite väl endimensionella, kanske främst Roger, men det är ändå ok.

Så även om den här är exakt så förutsägbar och klichéfylld som det bara går så kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Förutom att den gör att lusten att göra en roadtrip genom USA, lyssna på musik och käka hamburgare på flottiga diners på ställen som knappt finns på kartan ökar exponentiellt när man läser den här så blir man engagerad i Amy och Rogers resa  – båda har ett ganska tungt emotionellt bagage när de sätter sig i samma bil för att korsa USA.

Jag blev i alla fall väldigt glad av boken, och sträckläste 2/3 av den på en kväll. Rekommenderas varmt som sommarläsning. Lyssna gärna på soundtracket samtidigt, nån lustig människa har så klart gjort en lista på Spotify!

Kan införskaffas hos Adlibris, CDON, Bokus osv.

 

Det handlar om dig

29689747_O_4Titel: Det handlar om dig

Författare: Sandra Beijer

Om: Den första kärleken och den emotionella berg- och dalbanan som bara ett tonårshjärta kan utsättas för.

Citat: ”Jag vill säga till henne att du kanske inte vet vem Morrissey är men du hånglar i alla fall som om jorden ska explodera imorgon.”

Omdöme: Jag vet inte mycket om Sandra Beijer.

Det här är vad jag vet:
Jag vet att hon har en sjukt populär blogg med fler besökare än jag nånsin kommer att ha på den här bloggen.
Jag vet att hon är copywriter.
Jag vet att jag därför varken har förförståelse eller bagage när jag sätter mig ner med boken.
Jag vet att det här är hennes debutbok.

Och jag vet att hon skrivit en jävligt bra sådan.

Det handlar om dig – handlar lika gärna om dig. Om mig. Om nån du känner. För alla kan känna igen sig i den här boken om två ej namngivna 15-åringar i Stockholm som blir som galna i varandra, hon mer än han kanske. Jag gillar att man inte får några namn på personerna, och jag gillar att inte någon av dem är felfria i sitt agerande. De är tonåringar för guds skull, och det finns inte en människa som inte gjorde dumma saker eller tog felaktiga beslut när man var femton. De är som tonåringar är mest, bara beskrivna lite bättre än vanligt.

Det Sandra Beijer dessutom gör så bra, är att hon kommer så otroligt nära huvudpersonen att man verkligen känner hur hon slits mellan den här hisnande förälskelsens toppar till hjärtesorgens bottenlösa mörker, och hon gör det med ett så knivskarpt och skickligt språk att det bara är att applådera. Jag skrev om Per Nilssons Hjärtans fröjd för ett tag sen, och de har ett visst släktskap i sin stil, även om Nilsson tar ut svängarna än mer i sin bok rent språkmässigt. Men Beijer är minst lika skicklig! Hon är klockren i sin ton att beskriva de där händelserna som känns så sanslöst stora och viktiga och jobbiga när känslorna svämmar över, som t ex den där känslan av att logga in på nätet och se att nån är online, men fullkomligt ignorerar en ändå.

Jag är ju hyfsat långt ifrån målgruppen för boken, men den store romantikern i mig kan inte annat än att kapitulera fullständigt. Det här är en bok som kommer att vara med på mångas favoritlistor när året är slut, det är jag säker på!

Ut och shoppa på Fritzstahl, CDON, Adlibris, Bokus eller var ni vill. Men gör’t!

Och här kan ni provläsa!

På riktigt!

Ibland när jag är på lite dåligt humör kollar jag på den här, och då blir man genast lite gladare. Helt underbar!

Och jag missade tydligen nåt viktigt i somras när vi var i London. Vi borde ju ha tagit oss till Kings Cross Station och plattform 9 3/4. Varför? Se själva!

Harry-Potter-Platform-9-3-4-kings-cross-600x400

 

 

Fangirl

fangirlTitel: Fangirl

Författare: Rainbow Rowell

Om: Cath, som är helt insnöad på bokserien om magikern Simon Snow och dessutom är en av världens mest lästa Simon Snow-fan fiction författare, och som måste kombinera detta med att flytta hemifrån, börja på college, och hantera nya bekantskaper i form av rumskamrater, professorer och de där killarna som plötsligt börja dyka upp överallt.

Citat: “In new situations, all the trickiest rules are the ones nobody bothers to explain to you. (And the ones you can’t Google.)”

Omdöme: Vi kan väl säga så här: jag är så jäkla långt ifrån den tänkta målgruppen som det bara går i det här fallet. Jag har aldrig läst fan fiction. Speciellt inte den typ av fan fiction som kallas slash som Cath specialiserat sig på. Jag har liksom inget förhållande till det. Fattar inte. Inte heller har jag pluggat på college eller har en tvilling eller psykisk ohälsa i familjen. Så manegen är ju krattad för att jag inte ska tycka om det här alls.

Men det gör jag ändå. Inte lika mycket som jag gillade Eleanor & Park av samma författare, men den är inte alls tokig. Återigen har Rowell skapat karaktärer som man hejar på genom boken, och jag tycker ändå om inslagen av delarna från de olika Simon Snow-böckerna och Caths fan fiction  – om något så blir man ju än en gång sugen på att ge sig in i Harry Potter-världen igen (och jag blev faktiskt tvungen att se om första filmen igen för nån dag sen). Jag vet att andra reagerat på att det kan kännas som att det är lite väl många sådana avbrott i boken, och jag kan förstå kritiken, men i mitt fall störde det mig inte så fantastiskt mycket. Och om man retar sig alldeles för mycket går det ju utmärkt att bara bläddra förbi de styckena…

Det jag däremot kan känna är att karaktärerna är lite väl endimensionella ibland. Levi är liksom lite väl perfekt och charmig och trevlig . Jag vill ha lite mer svärta och sprickor i fasaden. På samma sätt är vissa andra karaktärer också sådana att de har väldigt få olika egenskaper, vilket gör att de känns lite platta ibland.

Men ta inte det på fel sätt. Det är en väldigt trevlig och charmig bok, som är väl värd att läsa om man är ute efter en feel-good-bok. Jag kanske bara hade lite otur som läste denna direkt efter en bok som jag tyckte var ännu bättre!

Finns att köpa på Adlibris, CDON och Bokus som vanligt.

Eleanor & Park är inte en adress…

eleanor-park …vilket jag av nån anledning trodde innan jag började läsa boken. Tji fick jag!

Titel: Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell

Om: Den första kärleken, kampen att få vara tillsammans trots att allt verkar vara emot en, och om betydelsen av musik, serietidningar och taekwondo.

Citat: “I want everyone to meet you. You’re my favorite person of all time.”

Omdöme: En underbar kombination av ett vackert språk, en otroligt engagerade story där man verkligen hejar på båda huvudpersonerna gör att man dras med och bara hoppas att allting ska bli bra för Eleanor och Park hela vägen fram till sista meningen i boken. Det finns massor av saker att känna igen sig i, både när det gäller känslorna, men även förhållandet till sina föräldrar, vänner, social acceptans i skolan osv. För min del kunde jag relatera otroligt mycket till Park, både i hans relation till sina föräldrar, men även hans intressen och musiksmak liknande. Det är liksom en no-brainer att jag kommer att gilla en karaktär som lyssnar på punk och läser X-Men. Jag är dessutom väldigt svag för berättande ur flera personers perspektiv, och det skiftar ständigt mellan Eleanor och Park, och man kommer otroligt nära dem och deras starka känslor för varandra. Samtidigt är det inte en hundraprocentig solskenshistoria, tvärtom finns det otroligt mycket svärta och emotionellt tunga situationer, men jag tycker att det ger en välbehövlig botten i boken.

Nåt som också går mig lite extra glad är att båda karaktärerna ges lika mycket plats. Det är trots allt en bok om tonårskärlek, och jag har hittills inte stött på någon bok som tar upp känslorna ur ett kill-perspektiv så bra som den här boken gör. Både killar och tjejer ägnar mycket tid och kraft åt sina känslor, och det känns viktigt med en bok som tar upp detta från båda hållen så att säga. Och när det dessutom görs så bra så som i Eleanor & Park är det faktiskt bara att tacka och ta emot.

Rekommenderas alltså otroligt varmt till både ungdomar och vuxna, både pojkar och flickor, gubbar och tanter och allt däremellan.

Finns att köpa på de vanliga ställena: Adlibris, CDON, och Bokus.

Vad jag läser på bussen just nu

Jag håller på att jobba mig igenom John Green-boxen som jag skrev om för ett tag sen. Just nu är det den här som gäller:

View this post on Instagram

Veckans projekt. #johngreen #lookingforalaska

A post shared by David Lundgren (@bonjourparesse) on

Jag är ungefär halvvägs, och jag gillar det jag läst hittills!

Questionable Content

Om någon 2005 sagt till Jeph Jacques att han skulle komma att kunna leva på sin webbserie Questionable Content och ritat över 2500 strippar är det tveksamt att han tagit denne någon på allvar. Men i skrivande stund har han publicerat 2577 strippar och sålt så pass mycket merchandise att han kan jobba med QC på heltid sedan flera år tillbaka.

Vad som startade som en en komisk serie om indie-popfantasten Marten, hans AnthroPC Pintsize och ett ständigt växande galleri av vänner har vuxit till att bli en av de mest fängslande serier jag nånsin läst. Ett exempel kanske är på sin plats: Igår skulle jag bara läsa ett par strippar när jag gått och lagt mig. Två timmar senare släcker jag tillslut skärmen på min iPad, och då har en av seriens absoluta höjdpunkter (och vändpunkter) utspelat sig,

Vad är det som är så fängslande då? Det är svårt att sätta fingret på det, men kanske är det förhållandet mellan Marten och den smått fantastiska karaktären Faye som i bästa såpoperastil ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan. Eller kanske är det för att Jacques så sömlöst blandar romantik, slapstick, psykologiskt drama och humor, ibland till och med i samma stripp. För lika ofta som det kan handla om Fayes traumatiska upplevelse av sin pappas självmord kan det handla om ren och skär buskis och under-bältethumor. Eller kanske är det det ständiga refererandes till obskyra indie och metalband som tilltalar en gammal musiknerd som undertecknad.

Men kontentan är att det är ett ständigt växande och extremt underhållande litterärt verk som Jacques har skapat, och som möjliggjorts av den moderna tekniken. Att han gärna interagerar med sina fans och kommenterar nästan varje stripp (så gott som varje uppdatering åtföljs av ett blogginlägg) är också nåt som möjliggörs på det här sättet.

Var hittar man serien då? Här såklart: www.questionablecontent.net

 

2527

Favorit i repris

Ser om The perks of being a wallflower och äter hembakt äppelpaj med vaniljsås.

Den är faktiskt nästan bättre den här gången, och då har jag som sagt redan sett den en gång och hunnit läsa boken.

The Perks Of Being A Wallflower

20130122-065836.jpgJag gillar inte titeln. Jag tror vi börjar där. Jag tror att den som ser titeln tänker: ”töntig tjejbok” och därmed kanske missar en av de bästa böckerna jag läst på väldigt länge, och ärligt talat är filmen inte så tokig den heller.

För berättelsen om Charlie, som under ett år upplever både första kärleken, psykoser, testar droger, slåss, får nya vänner och spelar med i Rocky Horror Picture Show, är en fantastisk sådan och är med all rätt en modern klassiker.

Boken berättas i brevform där alla brev skickas från Charlie till en anonym mottagare, och allt berättas via de här breven. Filmen börjar på samma sätt, men till skillnad från boken blir man mer närvarande eftersom man får se istället för att få händelseförloppet återberättat för sig.

Jag upplever också bokens Charlie som mer avståndstagande och reflekterande men ändå större känslosvall än filmens Charlie. Kanske är det därför jag tycker att bokens Charlie tydligare visar hans odefinierade diagnos, man skulle kunna gissa på nån sorts högfungerande autism, eftersom man som läsare verkligen får ta del av hans uppfattning av saker som händer honom. Jag får faktiskt en stark känsla av att läsa om Ingemar från ”Mitt liv som hund” som tonåring, och just den filmen nämns till och med ett par gånger i boken.

Filmen är lite lättsammare (men inte mycket), men i stort sätt följer den boken rätt bra. Jag tycker att Logan Lerman (Percy Jackson, Three Musketeers osv.) gör ett bra jobb och visar upp ett bredare register än vad man fått se tidigare, och Emma Watson, som inte behöver nån introduktion, är som gjord för sin roll som Sam. Men den verkliga stjärnan är Ezra Miller som spelar Patrick – fasen vad bra grabben är!

Kul birollsinnehavare också i form av folk från den underskattade Scott Pilgrim vs the World, Parenthood och Vampire Diaries, och Paul Rudd som engelskalärare.

Men det bästa med filmen tror jag ändå är att den faktiskt är regisserad av Stephen Chbosky som skrivit själva boken. Det har definitivt bidragit till att filmen blir så pass bra som den är, och så pass trogen sin förlaga och så pass rätt i tonen. Men ändå – det känns ändå som att boken väger tyngre, är lite mörkare och lite bättre, men det är nog en fråga om dagsform hos oss som läser eller tittar.

Så, med andra ord: mycket bra bok och mycket bra film. Vilken du gillar bäst är upp till dig, men det är helt klart värt att ta sig an båda versionerna!

Rubinröd

9163869616

Sambon ville som sagt ha ett utlåtande angående Rubinröd, av tyska Kerstin Gier (jag trodde hon var svensk först, men sen slog det mig att ”svenska” namn av nån anledning också är väldigt vanliga i Tyskland). Och jag tycker väl att den är ok, om än med förbehåll, och passar troligen bra för sådana som kanske inte riktigt har åldern inne eller av andra anledningar inte är mogna för lite våldsammare YA-litteratur som t ex Hunger Games eller Divergent eller liknande. Jag såg att den stod sorterad under ”feel-good fantasy” på Akademibokhandeln och det känns som en vettig beskrivning, mer chick-lit än sci-fi liksom.

Bokens huvudpersoner Gwendolyn och Gideon tillhör två familjer som har en genetisk förmåga att resa i tiden och dras in i ett äventyr med hemliga planer och intriger, mystiska sällskap och spännande händelser.

Den är oerhört lättläst och lätt att ta till sig, även om den utlovade romatiken och jämförelserna med såväl Romeo och Julia och Edward och Bella känns lite väl ansträngd, men den utvecklas säkert i de två kommande delarna. 

Men det finns ett par saker med boken som slår en. Det är själva berättelsen som intresserar mig nåt så när – för guds skull, jag är uppfödd på superhjälteserier där man reser i tiden lika lätt som man tar bussen, så det är klart att jag gillar det – men huvudpersonerna känns väldigt grovyxade. Jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket om den, vilket är bokens stora problem. Gideon har få, om ens några sympatiska drag, och Gwendolyn framstår som både mentalt yngre och dummare (eller utan självkänsla) än vad hon egentligen är har. Det stör, som för många sura toner i ett annars ok framfört musikstycke, att jag som läsare ska sitta och bli frustrerad över att huvudpersonerna uppför sig så som de gör, och det är ett problem som jag inte tidigare upplevt så tydligt som i den här boken. Jag fattar liksom inte deras attraktion till varandra, var den kommer ifrån förutom att han är snygg, men det får ju ändå inte anses räcka i dagens samhälle. Med det sagt så har boken ändå kvaliteter som gör att den fungerar som läsning för bokhungriga tweens som vill ha lite lagom småmysig läsning när alla anda böcker är utlästa/utlånade.

Del två och tre kommer ut på svenska under 2013.

Annonser