#TBT 27/5

livlakarens-besok-romanPå lördag ska jag åka till Skåne men utan att passera mitt barndomshem. Jag ska förvisso träffa min familj, men inte åka hem och det känns faktiskt lite konstigt eftersom det huset är så förknippat med ens uppväxt. Men den här gången kommer jag att vara flera mil därifrån och åka till en annan av alla de städer jag har bott i Sverige (jag är en sån där som drar upp flyttstatistiken ORDENTLIGT).

Och bland annat har jag bott i Borås i ett antal år. Där hade jag förmånen att faktiskt vara med i en liten bokklubb (Bokklubben Bävern, men varför den hette så vet jag faktiskt inte) med några av mina kollegor där vi alla valde var sin bok efter ett roterande schema och sen läste alla och skrev små recensioner som vi la upp på vår egen sida på intranätet. Avancerat, eller hur? En av de böcker jag valde var Per Olov Enquists ”Livläkarens besök”.

Det skulle jag aldrig ha gjort.

Det är en av de allra tråkigaste och ointressantaste böcker jag läst i hela mitt liv och trots andra människors försäkran om att den är helt fantastisk så har jag tydligen missat exakt allt som är bra med den. Fattar INGENTING. Är det nån som vill förklara för mig så står kommentarsfältet till ert förfogande. Speciellt hur den kan vara prisbelönt med Augustpriset…

Jag kan säga att mina kollegor tyckte ungefär samma sak.

Och jag gav faktiskt berättelsen en andra chans i form av filmen ”En kongelig affære” med Alicia Vikander och Mads Mikkelsen men den var ju ungefär lika tråkig.

The Young Elites

the-young-elitesFörfattare: Marie Lu

Beskrivning: ”Adelina Amouteru is a survivor of the blood plague: marked by a jagged scar, snow-white hair and lashes. Cast out by her family, Adelina has finally found a place to belong within the secret society of Young Elites. To some, the Elites are heroes, here to save innocents in desperate situations. But to the Inquisition Axis, the white-robed soldiers of Kenettra, they are monsters with demonic powers who must be brought to justice. As Adelina learns more about this perilous world where politics and magic clash, she soon realizes that her own powers may be in danger of bringing on an era of panic such as the world has never seen.”

Omdöme: Marie Lu lyckades med att skriva en av de bästa YA-dystopi-serierna på länge med Legend-trilogin, så det var med stor förväntan men med viss oro jag klickade hem den här från Bookdepository. Skulle  hon kunna hålla formen? Håller konceptet för en ny trilogi?

Det Lu gör som är väldigt klokt, och som gör att det här känns väldigt fräscht och nytt, är att hon gör en total miljöomvändning från sci-fi-världen i Legend-trilogin. Istället bygger Lu upp en fantasyvärld som hämtar inspiration främst från renässansens Italien men också en släng av den värld som Kristin Cashores böcker om de Utvalda rör sig i. Till och med språket som karaktärerna pratar har allvarliga slängar av ”italifiering”, men faktiskt på ett bra sätt.  Har man dessutom spelat Assassin’s Creed II eller dess efterföljare Brotherhood och Revelations kommer man också känna sig rätt bekväm i Lus miljöer. Det är en värld som känns rejält annorlunda än all den fantasy som jag läst, så det är absolut en av de starkare delarna av boken.

Man märker också att det är Marie Lu i läsningen genom att tempot är högt och fartfyllt, men samtidigt att Lu hela tiden har kontroll över berättelsen och dessutom skickligt kan kasta in ett par rejäla överraskningar längs vägen. Jag gillar också hur bra hon beskriver huvudpersonen Adelinas inre konflikt, hur hon slits mellan sin syster och sitt förhållande till de andra i X-Men, förlåt, Unga Eliten, och även hennes ambivalenta förhållande till sin superkraft. (Och nej, jag tycker att den Unga Eliten som boken kommer att heta på svenska är en fruktansvärt tramsig titel, men allvarligt talat så är gruppnamnet the Young Elites rätt tramsigt till att börja med…) Ska man prata de manliga karaktärerna är de inte riktigt lika väl definierade som Day är i Legend-trilogin, men det beror på att Adelina är den enda karaktären som beskrivs i första person, medan alla andra beskrivs ur tredje och det medför ju automatiskt en distansiering. Faktum kvarstår dock att Enzo inte är någon Day, så enkelt kan vi väl beskriva det.

Nåt som däremot är lite tröttsamt är att Lu ibland är farligt nära att trilla ner i Tahereh Mafi-träsket i vissa passager i boken, men för det mesta går det bra. Det finns dock en passage i boken där man verkligen känner ”nä men för i helvete”, men som tur går det ju för överkänsliga läsare så som mig själv att skumläsa just det partiet, och visst, det har en poäng för berättelsen som helhet, men dock. Det här är ju dock kanske ett mer generellt problem för genren med de här översvallande kärlekshistorierna, men vi slipper ju på sätt och vis i alla fall  YA-hatobjekt nr 1: kärlekstriangeln än så länge i den här serien.

Eftersom det är första delen av en serie så är det ju svårt att uttala sig om hur det kommer att arta sig, men om man fick önska så skulle jag faktiskt vilja att den blev ännu mörkare och ondare, och det finns en hel del saker som man kan tolka till att det faktiskt blir så också, och det vore ju kanon. Betyget blir därför: När kommer nästa, ge mig nu!!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller helst hos din lokala handlare!

 

Spökstaden

spokstaden-andra-boken-om-miss-peregrines-besynnerliga-barnTitel: Spökstaden: andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs

Om: Jacobs tidsresa tillsammans med de andra besynnerliga barnen fortsätter i ett england 1940. Nya bekantskaper, nya faror och en riktig jäkla klipphängare på slutet!

Första raden: ”Vi rodde ut från hamnen, förbi guppande jollar som blödde rost från fogarna, förbi tysta sjöfåglar som satt i högtidliga församlingar bland havstulpanerna på resterna av sjunkna bryggor, förbi fiskare som sänkte sina nät och stirrade när vi kom glidande, osäkra på om vi var verkliga eller inbillade.”

Omdöme: Spökstaden tar vid nästan omedelbart där förra boken slutar, och det funkar absolut. Man vill ju veta vad som ska hända Jacob, Emma och de andra besynnerliga när de försöker ta sig till London för att bota Miss Peregrine från att vara fångad i sin fågelkropp, och allt detta under brinnande världskrig. Tempot är högre i den här boken, vilket naturligtvis beror på att Riggs inte behöver ägna någon tid till att introducera världen och dess karaktärer för oss läsare. Däremot fortsätter han göra sin värld ännu mer fantasirik och just besynnerlig, och återigen spelar fotografierna han samlat på sig en avgörande roll. Jag står fast vid att fotografierna är ett lyckodrag och tillför till berättelsen, och visst hade det varit roligt att få veta mer om ursprunget till vissa av fotografierna?

Vi får dessutom äntligen en uttalad och riktigt obehaglig skurk, även om det dröjer till slutet av boken, istället för ”bara” väsen och tomgastar i allmänhet. Man ska inte glömma bort vikten av en riktigt bra skurk, en bra hjälte definieras av hur välskrivna skurkarna är! Och jag måste säga att jag gillar Jacob och hans resa in i de besynnerligas värld och hur han slits mellan sin gamla och sin nya verklighet som en av de besynnerliga och den spirande kärleken till Emma.

Det är fortfarande ett rappt och drivet språk det handlar om och det går ruskigt snabbt att läsa boken – jag läste ut den här för flera dagar sen, men som vanligt tar det en stund innan jag får ur mig en recension…

Nåt jag uppskattar väldigt mycket med den här boken är faktiskt omslaget. Det här är en bokserie som har omslag som faktiskt fungerar väldigt bra för att intressera både killar och tjejer! Killar är ju oftast lite mer svårflörtade, men just att fotografierna på omslagen är så pass konstiga i kombination med bokens titel och omslagets typografi tror jag gör mycket för att göra främst killarna mer intresserade av boken.

Om man ska hitta något negativt är det nog så att största problemet med boken är att det lär dröja innan del tre kommer ut…

Tack till förlaget Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Köp på Adlibris, CDON eller Bokus.

 

På liv och död i andra världskrigets skugga

pa-liv-och-dod-i-andra-varldskrigets-skuggaTitel: På liv och död i andra världskrigets skugga

Författare: Kim M. Kimselius

Om: Theo, Ramona och Ulrika som reser i tiden och hamnar i Nazityskland och möter både tyska SS-officerare, förföljda judar och hamnar i koncentrationsläger.

Första raden: ”Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slog mot gatans stenläggning.”

Omdöme: När jag gick i skolan sa lärare och skolbibliotekarien alltid att man skulle läsa Olof Svedelid för att läsa spännande historiska ungdomsböcker. Jag hoppas att de tipsar om Kim M. Kimselius på samma sätt. Mitt tolvåriga jag hade gått helt bananer i biblioteket efter att ha läst den här och lånat hem så många böcker som hans lilla Adidas-ryggsäck fått plats med, och antagligen några till. Det är en väldigt spännande bok med ett riktigt bra driv, inte minst som man precis som citatet ovan beskriver, kastas rätt in i handlingen på samma sätt som bokens huvudpersoner. Det är en hyfsat trovärdig dialog (undantagen är väl när ett par av huvudpersonerna håller lite väl insatta historielektioner för personer de möter i boken, men det är en sorts kreativ frihet som känns helt ok i sammanhanget) och kompletta karaktärer som tilltalar både killar och tjejer. Språket i sig är rappt och lättläst utan att vara förenklat, och förmedlar stämningar och miljöer på ett alldeles utmärkt sätt. Ett stort plus för faktadelen i slutet av boken med både ordlista och kronologisk förteckning över de viktigaste händelserna under andra världskriget. Det som gläder mig lite extra är att den är skriven på ett sådant sätt att både killar och tjejer kan läsa den med stor behållning, t o m omslaget och titeln är sådana att det bör locka även de killar som tycker att ”böcker ser så tråkiga ut”.

I dessa tider där främligsfientligheten bara växer sig starkare och högerextrema strömningar i Europa är en del av vardagen är den här boken nästan viktigare än någonsin för att barn och ungdomar (och vuxna för den delen) ska kunna förstå varför det är så viktigt att bekämpa detta. Den här boken är ett jättebra sätt att nå ut till skolungdomen och använda i skolan och knyta an till undervisningen, men fungerar naturligtvis jättebra som traditionell skönlitteratur. Rekommenderas varmt för alla över 12 år!

Adlibris, CDON, Bokus.

Provläs här!

En bit av mig fattas

20130219-114142.jpg Är man runt 15-16 eller yngre har man faktiskt inget tydligt minne av 11 september 2001. Det var det första som slog mig när jag läste David Levithans ”En bit av mig fattas” som handlar om tre ungdomar i New York och hur de påverkas av 11:e september, både just under dagen men även en tid efter.

Jag däremot kommer ihåg den dagen med kuslig exakthet. Jag hade kommit hem från Komvux och gick ner i tv-rummet hos mina föräldrar eftersom jag fortfarande bodde hemma och satte på TV:n och det enda som visades var nyheter om att ett plan kraschat in i World Trade Center. En kort stund senare kom bilderna på när det andra flygplanet träffade.

Jag älskar New York. Jag och min vän Jonas var där 1998, dvs tre år tidigare och har fortfarande vänner där. Vi var aldrig uppe i WTC, men vi åkte förbi i vår taxi på vägen till vårt hotell och jag minns att jag tänkte ”vilka höga hus”. Jag minns också emailet från min vän Julianne som sa att de mådde bra, men att de såg röken och kände lukten hela vägen ut där de bodde på Long Island.

Därför känns det speciellt att läsa boken. Levithan var själv i staden när det hände, och hans korta bok om Claire, Peter och Jasper och deras upplevelser känns otroligt trovärdig och upplevd, snarare än berättad. Och det är nog för att det är så.

Det är kanske inte hans bästa bok, men det är en viktig bok, inte minst som nutidshistoria. Läs den, vare sig du kommer ihåg händelserna eller inte.