6 saker som kanske inte är allmänt känt om mig.

Hon den där Boklunga hade den goda smaken att tagga mig på instagram om att dela med mig om sex saker som ni kanske inte vet om mig. Jag är inte den som är den, utan antar så klart utmaningen!

how-i-met-your-mother-challenge-accepted

1. Jag är helt värdelös på att fixa med Instagram-stories och rörliga bilder där. Det är därför jag svarar på utmaningen här istället för på instagram. Det är helt enkelt för komplicerat för mig. Vad jobbar jag med? IT-samordnare var det ja…

2. Jag får ofta en del pikar, inte minst från vissa närstående, om att jag gillar gubbiga saker. SO WHAT? jag råkar faktiskt tycka om mandelkubb, bridgeblandning och Trocadero på riktigt.

3. Den tv-seriefigur jag relaterar till mest i hela världen är Nick Miller i ”New Girl”. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag äger dock inte ens i närheten av lika många zip-hoodies som han.

4. Jag har aldrig varit längre norrut i Sverige än Sälen. Det var på en skolresa i nian där vi skulle åka skidor. Jag åkte väldigt lite skidor förresten. Jag åt mest glass och kollade på MTV.

5. Många tror att jag är adopterad. Det är jag inte. Min mamma är kines och min pappa är svensk.

6. Jag har en kusin som äger en restaurang i Bangkok. Det är därför fullt möjligt, för att inte säga troligt, att nästa resa dit nästan helt kommer att spenderas i ett restaurangkök.

 

Represent, yo!

Eftersom Top Ten Tuesday för ungefär 117:e gången på kort tid är så otroligt tråkig att jag tvärvägrar som en unge vid grönsaksbuffén så kör vi på nåt annat i stället. Ok? Ok.

Idag ska vi vara lite allvarliga istället och prata om det jättevuxna ordet ”representation”. Vi kan faktiskt inte bara sitta och fika och prata om Rick Riordan hela tiden även om det är jättetrevligt.

Johanna borta på Kulturkollo skrev ett intressant inlägg om det här för nån vecka sedan och jag har gått och grunnat på det här ur mitt perspektiv sen en tid tillbaka.

Det här handlar alltså om att kunna känna igen sig i den omgivning och den kultur som representeras, bland annat genom sin hudfärg.

Johanna utgår i sitt inlägg ifrån sin hudfärg, och jag gör alltså detsamma – vilket naturligtvis innebär helt olika perspektiv, på samma sätt som för er som läser det här där hemma eller på jobbet eller var det nu är som ni avnjuter er dagliga dos av mitt svamlande.

Det här ska naturligtvis inte uppfattas som nån kritik mot Johanna, tvärtom!

Även ur mitt perspektiv så har det varit för jäkla dåligt med förebilder som på nåt sätt skulle påminna om mig själv eller mitt utseende under min uppväxt.

När jag var liten hände det inte alltför sällan att jag låg och grät och önskade att jag på nåt sätt skulle få samma vita hud och blonda hår som alla andra, för det fanns ta mig tusan inga andra med asiatiskt ursprung där vi bodde förutom jag, min mamma och min bror och en annan kille som var adopterad från Sydkorea. Jag trodde att livet skulle vara lättare då. Nu vet jag att det naturligtvis inte är så, men säg det till David 9 år och han kommer ändå inte att tro på vad du säger. Sorry.

Det fanns inga andra i verkligheten enligt mig. Och tittade man på TV var det inte riktigt överdrivet många asiater där heller. Hade man tur, och då pratar jag ENORM tur så såg man nåt nyhetsinslag på Rapport om nån sur kinesisk general, och det är inte direkt nåt som får mungiporna att peka uppåt.

Jag kan tänka mig att man inte känner sig så där jättekul representerad om man har sitt ursprung i mellanöstern heller, men nu är det här inte nån sorts tävling i vem som är sämst representerad i populärkultur. Jag säger bara att för mig som liten kille i nordvästra Skåne på 80-talet så tyckte jag att det var tråkigt att jag inte såg några andra med svart hår i skolan.

Det skiljer kanske inte jättemycket nu mot då. Visst ser jag fler asiater på stan och varenda människa och hens granne har varit på Thailandssemester. Men jag väntar fortfarande på den stora asiatiska huvudrollsinnehavaren i en film där han inte behöver vara varken den roliga asiatiska kompisen och/eller kung fu-mästaren. (”Asiatiska kvinnor då” säger nån. ”De är ju vanliga på film sen länge” och den lilla karamellen kan vi ju spara till nåt tillfälle då vi pratar om synen på asiatiska kvinnor i allmänhet och vad folk tror men inte säger om en när man säger att ens föräldrar träffades i Thailand och mamma flyttade hit.). Jag väntar också fortfarande på den grymme musikern som inte spelar i nåt jäkla ploj-”Gangnam Style”-trams. Det är snart slut på 2015, så nu är det ta mig tusan på tiden.

Men baby steps. Det går ändå långsamt framåt. Ingen har gjort mig så glad på senare tid som Glenn i ”The Walking Dead”. Eller Park i ”Eleanor & Park”. Jag tar pyttestegen framför inga steg alls.

Fredagsfestligheter AKA 500:e inlägget!

Så är det nämligen, inlägg nummer 500! Jag vet inte om jag ska gratulera eller beklaga alla ni som läst alla inlägg fram tills nu. (Eventuellt är det kanske bara jag som läst alla, och då är ju ingen större skada skedd.)

Stort tack till er allihop hur som helst!

Jag får ibland lite pikar om att jag är alldeles för hemlig av mig, så som en present från mig till er dagen till ära så bjuder jag därför på fjorton saker som ni kanske/kanske inte vet om mig. Enjoy!

  • Jag är stor metal- och hardcorefan. Men jag ÄLSKAR Lionel Richies ”Dancing on the ceiling” och ”All night long”.
  • Jag har varit med i ”Vem vet mest?”. Det gick skitdåligt, jag fick två frågor som jag absolut inte hade nån koll på (damfotboll och svenska visor) så jag åkte ur direkt.
  • Jag har utan framgång försökt att lansera Formal Friday på inte mindre än två arbetsplatser, båda med samma nedslående resultat. Jävla datornördar.
  • Jag gillar att stå på scen och hålla föredrag. Jag anmäler mig till och med frivilligt till sånt.
  • Jag har storlek 43 i skor.
  • Jag är löjligt förtjust i igelkottar.
  • Jag har väldigt svårt för när folk skrattar åt mig. Gärna MED, men inte ÅT.
  • Jag har aldrig varit norr om Falun.
  • Jag är vänsterhänt, precis som min pappa och min faster.
  • En gång drömde jag om att jag var på en ”all-you-can-eat” där de grillade en dinosaurie. Samma natt drömde jag att jag var riddare vid kung Arthurs hov. Jag har sällan varit så besviken över att vakna.
  • Det är jag som lagar 95% av all mat hemma.
  • Jag är otroligt blödig.
  • Jag kan inte dricka alkohol. Jag har den där asiatiska grejen där kroppen inte kan bryta ner alkohol så kroppen reagerar jättekonstigt direkt.
  • Jag HATAR att få färg på mig. Jag har liksom aldrig kunnat skriva i handen eller sånt där. Måste tvätta bort det direkt.