Kategoriarkiv: regissör

The Secret Service: Kingsman

the-secret-service-kingsmanFörfattare: Mark Millar, Dave Gibbons, Matthew Vaughn

Beskrivning: ”From the writer of Kick-Ass and the artist of Watchmen comes a collaboration decades in the making The world’s greatest secret agent is on the most exciting case of his career. But will the end of the world as know it take a back seat to training his street-punk nephew to be the next James Bond? meanwhile, what’s the secret link between a series of kidnapped sci-fi stars, the murder of an entire town, and a dark secret from inside Mount Everest? Under Uncle Jack’s supervision, Gary’s spy skills and confidence blossom–but when the duo learn what’s behind the celebrity kidnappings, the knowledge comes at a price. The conspiracy begins to unravel, but who can be trusted when so many prominent figures seem to be involved? It’s a must-be-seen-to-be-believed action spectacle COLLECTING SECRET SERVICE 1-6”

Omdöme:

– Jag hörde nåt om att du tänkte köra lite serietema den här veckan David? Så då blir det spandex över spända muskler och laserstrålar ur ögonen och allt sånt där som du brukar läsa? Läderlappen och så?

– Batman. Han heter BATMAN. Jag vägrar säga Läderlappen. Men ja, du har rätt David, det blir lite mer serier än vanligt. Jag gick efter nån lista på Goodreads med de bästa serierna från 2014, så det blir lite godbitar från den – men faktiskt utan de vanliga superhjältarna! Inget från Marvel eller DC, så blir det böcker med personer som har underkläderna utanpå sina långkalsonger så blir det i alla fall lite mer okända sådana.

– Men The Secret Service: Kingsman har inget med superhjältar att göra, eller hur?

– Nej, det stämmer. I och för sig har alla som varit med och skrivit serien jobbat med superhjälteserier på olika sätt (Millar har ju skrivit massor för Marvel, Gibbons tecknade ju den mästerliga Watchmen och Vaughn har ju regisserat både filmatiseringen av Mark Millars Kick-Ass och X-Men: First Class), men den här gången handlar det om en sorts James Bond-liknande story istället.

– Jaha, vad tyckte du då? Jag vet ju att du gillade Mark Millar och Matthew Vaughn sen tidigare?

– Det kommer att bli väldigt svårt att prata Millar utan att nämna filmatiseringarna av hans tidigare serier, eftersom både som sagt Kick-Ass och Wanted filmats med mer eller mindre lyckat resultat. Wanted är ju t e x rätt usel och Kick-Ass 2 är faktiskt inte särskilt sevärd den heller. Däremot älskar jag fortfarande den första filmen, som alltså regisserats av just Matthew Vaughn.

– Men det här är ju ingen filmblogg…

– Nej, det är det inte! Men det jag vill komma till är att Millar har så fruktansvärt många idéer att det känns som att det behövs ett REJÄLT filter för att hålla tillbaks Millers galnare infall, och i de här fallen en kompetent regissör. Begreppet ”over the top” kan faktiskt ha myntats just med Mark Millar i åtanke. Å andra sidan så betyder det ju nästan alltid att det blir en rätt rejäl resa! Så min misstanke är att filmen faktiskt är bättre än boken…

Men missförstå mig rätt – det är ofta roligt att läsa Millar. Det är sprängfyllt med populärkulturella referenser…

– Och det vet jag att du gillar!

– Yes, det stämmer. Kändisar dyker upp på de mest oväntade ställen och hela James Bond-grejen är ju så klart väldigt tacksam att ta sig an och gräva ner sig i. Det är en story som faktiskt känns väldigt klassiskt Bond-aktig och Millar kan det här med att skriva bra manus. Gibbons är ju dessutom en tecknare som har en väldigt ren och klar stil. Vad Vaughn bidragit med vete tusan.

– Men vad är det du inte gillar då?

– Jo, men ibland känns serien lite väl… tramsig för sitt eget bästa. Som att det ska pumpas in alldeles för mycket referenser och överdrivna dödsfall. Som jag sa innan, filtret! Och jag är, trots att jag älskar Watchmen, inte helt frälst i Gibbons stil alla gånger ändå. Kolla här:

secret-service-sample-02

Jag tycker helt enkelt att det är VÄLDIGT simpelt tecknat, väldigt lite detaljer, långt under hur detaljerade andra verk av Gibbons är tecknade. Och allvarligt talat – vad skulle du säga att ålderskillnaden är på Jack och Eggsy? De ser ju mer ut som att de är jämnåriga än att Jack är Eggsys morbror… det blir faktiskt ännu tydligare när Eggsy klär upp sig i kostym senare. Inte alls imponerande faktiskt.

– Ja, det ser ju inte ut som att det är decennier mellan dem direkt. Men David, vi måste runda av här. Vad säger du som slutomdöme?

secret-service-page-675x1024

– Helt ok, men jag hade förväntat mig mer. The Secret Service: Kingsman har ju alla förutsättningar egentligen för att bli fantastisk, men det blir liksom inte mer än helt ok. Men som sagt, jag tror faktiskt att filmen är bättre! Jag kommer faktiskt att recensera en annan spion-serie men med lite annan ton senare i veckan, så håll utkik!

Finns att köpa på CDON, Adlibris, Bokus.

Annonser

här ligger jag och blöder

har-ligger-jag-och-bloderTitel: Här ligger jag och blöder

Författare: Jenny Jägerfeld

Om: Maja som går estetiskt på gymnasiet, föräldrar som inte längre är de personer som vare sig Maja eller de själva tror att de är, humor, allvar och hur mycket en halv centimeter tumme som inte längre sitter där den borde kan betyda för tillvaron.

Första raden: ”Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen för den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.”

Omdöme: Jag blir alltid lite nervös när jag läser en bok som är unisont hyllad och vunnit priser – tänk om jag inte gillar den? Är det mig det är fel på då? Eller gillar jag den just för att den vunnit priser? I det här fallet löste det sig ändå – jag tyckte att Här ligger jag och blöder är en riktigt bra bok, Augustprisvinnare eller inte. Istället beror det på att Jag gillar Jägerfeld som författare, att hon har en ton och ett språk som passar mig väldigt bra.

Maja är egentligen en sån person som jag hade väldigt svårt för i gymnasiet – de här jättekonstiga människorna i konstiga kläder och mysko musiksmak – jag fattade aldrig att jag egentligen var en sån själv, bara annan klädstil och argare musik i lurarna. Så numera, vid 34 års ålder, kan jag tycka om och förstå henne på ett helt annat sätt än vad jag gjorde då. Hennes resa genom boken börjar ju med en avsågad fingertopp, men ändå med stor humor, till att bli en ganska tung och allvarlig berättelse om hennes relation till sina föräldrar som inte är närvarande, om än på olika sätt. Som tur är ger de sista 50-60 sidorna precis den typ av förlösning och slut som jag hoppades på och Jägerfeld lyckas därigenom sy ihop bocken på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag tyckte att den förra boken av Jägerfeld som jag läste, Jag är ju så jävla easy going, kändes lite som en Guy Ritchie-film i skolmiljö. Den här skulle jag säga känns lite mer som om Cameron Crowe varit inblandad, och det är faktiskt ett riktigt högt betyg i min värld!

Köp på till exempel Adlibris, CDON, Bokus eller Fritz!

Och man kan provläsa också!

Jag är ju så jävla easy going

jag-ar-ju-sa-javla-easy-goingTitel: Jag är ju så jävla easy going

Författare: Jenny Jägerfeld

Om: 18-åriga Joanna som har ADHD, en fantastiskt inre tankeliv och en osviklig förmåga att sätta sig i riktigt knöliga situationer.

Första raden: ”Jag stod och stirrade in i skåpet, stod där som i trans.”

Omdöme: Ibland faller allting på plats av sig självt. Först får jag en fråga från en av er läsare (mer sånt – I love it!) om jag hade några planer på att läsa den här, sen kommer Världsbokdagen och sambon har fått just ett exemplar att dela ut, och här är vi nu! Och tur är väl det, för det här var en bok jag gillade väldigt mycket faktiskt. Jag har inte läst nåt av Jägerfeld innan, men jag kommer definitivt att göra det nu.

Joanna är ju en en huvudperson som av nån anledning är väldigt sympatisk, fast hon är otroligt olik mig. Det finns ungefär ingenting vi har gemensamt, men hon är väldigt bra  – jag gillade henne direkt. Hon är snabbtänkt, rapp i truten och troligen en av mina favorithuvudpersoner bland de böcker jag läst på senare tid. Lite som ADHD-versionen av Taylor i Jellicoe Road eller nåt.

Boken går i ett rasande snabbt tempo, men på rätt nivå ändå tycker jag, samtidigt som det är roligt, galet och överraskande. När jag läste den tänkte jag lite på att det kändes lite som om Guy Ritchie gjort en high school-film på svenska, och i min värld är det inte ett dåligt betyg (även om hans senare produktioner kanske inte varit i topp, men det är ju en annan sak…)

Men kort och gott: det här är bra, riktigt bra!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus, Fritzstahl.

Läs ett smakprov här!

 

Regissör klar till ”The fault in our stars”

Igår blev det bekräftat att det blir Josh Boone som kommer att regissera ”The fault in our stars”. Han verkar vara rätt ny då han bara är listad som regissör och författare (ambitiöst!) till en enda film på IMDB, nämligen ”Writers”, eller ”Stuck in love” som verkar vara den tidigare titeln på samma film. Snurrigt värre!

Lustigt nog har två andra aktuella skådespelare i filmatiseringar av YA-litteratur huvudrollerna i Boones debutfilm, nämligen Lily Collins som är med i ”City of bones” och Logan Lerman från ”The perks of being a wallflower”. Filmen verkar rätt intressant, men kommer tyvärr inte förrän i höst så vi får vänta tills dess för att se vad han går för!

Annonser