Inte vem som helst

inte_vem_som_helst-lacour_nina-26474227-1854929248-frntlTitel: Inte vem som helst

Författare: Nina LaCour

Om: Indierockbandet The Disenchantments åker ut på en sista turné innan medlemmarna börjar på olika college. Bev och Colby har planerat att åka till Europa – tror Colby i alla fall.

Första raden: ”Bev säger att när hon står på scen känns det som om världen håller andan för henne.”

Omdöme: Jag spelade i flera olika band för många år sen. Inte indierock, utan metal/hardcore. Vi åkte aldrig längre än till Höganäs och Hässleholm, men det var stort nog för några kids som nyss slutat gymnasiet. däremot var det jag som stack och började plugga i en annan del av Sverige. Sen kom jag iofs tillbaka, men sen flyttade jag igen. Och igen. Och igen. Men det är en annan historia…

Jag känner igen så mycket av det som beskrivs, och känslorna som karaktärerna har i boken. Jag hade också tyckt att det var otroligt vemodigt att åka på en sista roadtrip innan gänget splittrades, och då är det ändå så att Colby utsätts för betydligt mer påfrestande saker än så. Det är inte direkt nån spoiler att Colby varit kär i sin bästa vän Bev sen urminnes tider och att han blir helt knäckt när det visar sig att hon inte alls ska åka iväg med honom till Europa…

Jag tycker också enormt synd om Colby. Han är ett typexempel på den här stackars killen som bara inte kan låt bli att bli kär i den tjej som står honom allra närmast i hela världen. Det har aldrig funnits något alternativ. därför blir också sveket så stort när Bev gör nåt helt annat, både bakom hans rygg och nåt som är tvärt emot vad som de tänkt och planerat. Det är svårt att inte hitta något att känna igen sig i en sådan karaktär.

Samtidigt förstår jag på sätt och vis Bev, även om hon som karaktär är betydligt mindre definierad, på gränsen till skissartad, men kanske är det för att jag var henne i vårt kompisgäng som jag har stor sympati för henne ändå. Däremot så faller jag som läsare inte för henne på samma sätt som Colby gjort, men som sagt, det var i princip en snöbolls chans i Sahara att han skulle bli kär i någon annan än henne. Vi behöver inte älska henne, men vi förstår utan tvekan att Colby gör det.

Övriga persongalleriet känns lite väl hippieaktiga för min smak, men de är ändå färgstarka och minnesvärda (Veronica Roth, läs och lär om hantverket hur man gör intressanta bikaraktärer!) och framför allt sympatiska. Man kan liksom inte ogilla nån som har The Supremes som sitt favoritband. En varning är dock på sin plats – när man läser baksidestexten till boken, eller för den delen kollar på omslaget, så är det lätt att tro att det ska vara en bok med ett betydligt lättsammare anslag än vad det faktiskt är. Det är absolut inte en dålig bok, utan rätt trevlig läsning, men lite argare och ledsnare än vad man kan tro vid första anblick.

Kontentan är ändå att jag gillade boken. Inte så pass att den kommer att vara med på mångas års-bästa-listor, men ett gott hantverk ändå. Ibland räcker det alldeles utmärkt som lite sommarläsning!

Tack till förlaget Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Köp på CDON, Adlibris eller Bokus.

 

Annonser

Fyra dagar fyra nätter

fyra-dagar-fyra-natterTitel: Fyra dagar fyra nätter

Författare: Morgan Matson

Om: Amy och Roger som ska köra från Kalifornien till Connecticut, musik, en död förälder, och så klart en kärlekshistoria som sig bör i den här typen av böcker.

Första raden: ”Jag satt på trappan utanför vårt hus och såg den beige Subarun svänga för snabbt mot vändplatsen.”

Omdöme: Vi kan väl börja med att säga att originaltiteln ”Amy & Rogers Epic Detour” passar lite bättre. Och att jag är en sucker för romantiska komedier med lite svärta i. Tänk ”Silver Linings Playbook”, ”Definitely, Maybe””, ”(500) Days of Summer” och så vidare.

Ja, boken är förutsägbar. Ja, vi har sett och läst nästan exakt samma sak förut. Hela boken känns inte så lite som en bättre version av filmen ”Elizabethtown”. Men jag har alltid varit av den åsikten att om man inte kan göra något nytt, så ska man åtminstone göra det bra, och jag tycker att Matson lyckas med det, bättre än vad Cameron Crowe gjorde med ”Elizabethtown” faktiskt. Det hjälper ju så klart att det är insprängt lite foton, teckningar, låtlistor, etc. i boken, och jag tycker att det fungerar riktigt bra. Kanske kan man klaga lite på att karaktärerna är lite väl endimensionella, kanske främst Roger, men det är ändå ok.

Så även om den här är exakt så förutsägbar och klichéfylld som det bara går så kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Förutom att den gör att lusten att göra en roadtrip genom USA, lyssna på musik och käka hamburgare på flottiga diners på ställen som knappt finns på kartan ökar exponentiellt när man läser den här så blir man engagerad i Amy och Rogers resa  – båda har ett ganska tungt emotionellt bagage när de sätter sig i samma bil för att korsa USA.

Jag blev i alla fall väldigt glad av boken, och sträckläste 2/3 av den på en kväll. Rekommenderas varmt som sommarläsning. Lyssna gärna på soundtracket samtidigt, nån lustig människa har så klart gjort en lista på Spotify!

Kan införskaffas hos Adlibris, CDON, Bokus osv.